Kategori: Spänning noveller
Pojken och Lotushäxan
Det var en gång en liten pojke som bodde i ett stort slott tillsammans med sin mamma och pappa, de skulle ut och resa om två dagar till en stor festival som låg en bit bortifrån Himmelvy. Familjen skulle packa inför resan och pojken funderade över vad som kommer att ske under festivalen, i sovrummet satt mamma och pappa som diskuterade. Mamman sa:
”Tänk vad roligt vi kommer att ha det!”
”Eller hur?” sa pappan.
”Jag hoppas att vår lille son kommer att uppskatta festivalen.”
”Det lär han göra ska du se.”
Pappan tittade på klockan, sedan sa han:
”Det börjar bli sent, vi kanske ska gå och lägga oss.”
”Då tycker jag att vi gör det”, sa mamman.
De gick ner till barnkammaren och där satt pojken med sin resväska i handen.
”Nu är jag färdig!” sa pojken med en belåten blick.
”Vad duktig du är”, sa pappan glatt.
”Tack!”
”Det är dags att gå och lägga sig, imorgon är det en stor dag.”
”Vad är det som händer då?”
”Vi kommer att fortsätta packa, sedan måste vi lägga oss i tid på kvällen.”
”Varför det?”
”För att vi ska upp tidigt i övermorgon, festivalen ligger flera mil bortifrån slottet.”
”Hur långt är det på ett ungefär?”
”Vi får prata mer om det imorgon, hopp i säng."
”Okej!”
"Jag vill att du ska känna dig utvilad inför morgondagen.”
Pojken gick bort till sin säng och kröp ner, mamman rättade till täcket och la det långsamt över hans bröst. Sedan sa hon:
”Dröm sött, vi ses imorgon.”
”Det gör vi”, sa pojken.
"God natt!"
Mamman gav en puss på kinden, sedan gick föräldrarna ut från barnkammaren och upp till deras sovrum. Nästa morgon vaknade pojken tidigt och var lika pigg som en lärka, mamma och pappa sov fortfarande. Pojken gick ner för den långa trappan i slottskorridoren och ut på verandan, i samma stund tänkte han:
”Imorgon bär det av mot den stora festivalen, jag önskade att vi kunde bege oss redan ikväll.”
Pojken tittade upp mot den klarblåa himlen och log, under tiden hade mamma och pappa vaknat. De skulle ner och käka frukost, på vägen dit stötte föräldrarna på pojken som satt på verandan. Mamman sa:
”Jag och pappa hade tänkt käka frukost, har du lust att följa med?”
”Visst!” sa pojken glatt.
”Idag fortsätter vi packa och ikväll tänkte jag att vi skulle käka middag på en väldigt fin restaurang, vad tror du om det?” frågade pappan.
”Det låter bra, men nu är jag hungrig. Jag vill ha frukost!”
”Då ska du få det.”
Hela familjen gick bort till köket och gjorde i ordning frukosten, lite senare gick pojken upp till barnkammaren och lekte med sina leksaker. Mamman och pappan fortsatte packa, den kvällen begav sig hela familjen till restaurangen. När de skulle tillbaka till slottet fick familjen syn på någon, de stannade till och pojken sa:
”Vem är det?”
”Jag vet inte, vi kanske inte ska gå fram”, sa mamman oroligt.
”Det är säkert någon som har gått vilse, jag tänker se efter”, sa pappan bestämt.
”Nej, gör inte det!” skrek pojken stressad.
”Vad håller du på med, kom tillbaka?" sa mamman irriterad.
Pappan gick fram till personen och sa:
”Hallå där! Vart ska du någonstans? Har du gått vilse?”
Personen vände sig om, hen sa:
”Jag har inte gått vilse, däremot letar jag efter någon.”
”Och vem är det?” frågade pappan.
”Jo, det är du!”
”Va? Varför just jag?”
”Följ med mig bara, du kommer att få veta allting så fort vi är framme.”
De började röra sig framåt, pappan frågade:
”Vart ska vi?”
”Hem till mig såklart, och ni två får inte följa med!” sa personen med ett brett leende.
”Varför inte det?” frågade pojken argt.
”Därför att jag säger det.”
”Du är dum!”
”Vad sa du att jag var?”
”Du är dum!”
”Där gick droppen, jag ska allt visa dig vad jag har!”
Personen tog fram sin trollstav och riktade den mot pappan, sedan sa hen:
”Bland svampar och mossor, kring larver och iglar, nu förvandlar jag dig till skogens heliga väsen!”
Pappan svävade uppe i luften och helt plötsligt dök det upp ett stort grönt moln som förvandlade honom till en liten grön groda. Pappan föll med en duns mot marken, sedan sa han:
”Vad har du gjort?" *ribbit*.
”Det där förtjänar du, din usla lortpadda!” skrek personen.
”Vem är du egentligen och vad har du gjort med pappa?!” skrek pojken rasande.
”Mitt namn är Lotushäxan och jag är skogens elakaste häxa genom tiderna. När människorna inte följer min order förvandlar jag de till en groda eller en flugsvamp.”
”Vad har jag och mamma gjort, vi har inte gjort någonting.”
”Det har ni visst, men jag tänker inte berätta för er. Du följer med mig!”
”Kommer inte på frågan, ska du röva bort mitt barn?” sa mamman ilsket.
”Det ska du inte tänka på”, sa Lotushäxan.
”Stick här ifrån!”
”Tyst med dig!”
”Skrik inte, din snorvalp!” sa pojken irriterat.
Lotushäxan sprang bort till pojken och stoppade ner honom i en stor säck med ett litet hål, pojken försökte ta sig ut och innan han visste ordet av hade Lotushäxan knutit fast ett rep intill öppningen. Hon tänkte inte på hålet, den kunde pojken andas igenom. Han splattrade med benen och skrek:
”Släpp ut mig, din dumma häxa!”
”Kalla mig vad du vill men jag kommer inte att lyssna på dig”, skrattade Lotushäxan hånfullt.
”Pappa, hjälp mig!”
”Vad ska jag göra?!” skrek pappan oroligt.
”Kom till mig!”
Pappan hoppade bort till säcken.
”In här, genom hålet", viskade pojken.
”Okej!” viskade pappan.
Pojken gjorde hålet lite större och tog emot honom med båda händerna, pojken sa:
”Det kommer att ordna sig."
”Men vad ska mamma göra för något?” frågade pappan.
”Hon måste meddela alla människor i byn om det här."
”Är mamma medveten om det?”
”Nej, men jag kan signalera henne så att hon vet.”
”Okej, men skynda dig.”
Pojken stack ut sin högra hand igenom hålet, när mamman fick syn på pojkens hand koncentrerade hon sig och tolkade varenda tecken korrekt. Pojken drog tillbaka sin hand, Lotushäxan blev alldeles vilsen och såg sig omkring, sedan sa hon:
”Vart är du någonstans, kom fram din lilla lortpadda?!”
Mamman smög bakåt, sedan sprang hon bort till en buske och gömde sig. Hon tittade upp från busken och på Lotushäxan, hon var riktigt arg. Efter en stund orkade inte Lotushäxan vänta längre, hon fortsatte till fots längre och längre in i skogen. Sedan sa hon:
”När vi kommer hem till mig, så ska du spärras in i den trånga lotusburen där ingen kan ta sig ut. Är det förstått?”
”Ja det är förstått.” suckade pojken.
Mamma började springa bort till närmsta by för att meddela varenda bybo där om vad som hade hänt, när hon kom fram till byn så stötte hon på en gammal tant som hette Helénia. Mamma sa:
”Hej! Du måste hjälpa mig med en sak.”
”Men oj, vad är det som har hänt?” frågade Helénia oroligt.
”Jo, min son och hans pappa har blivit kidnappade av Lotushäxan.”
”Åh herregud! Det låter ju fruktansvärt.”
”Du måste meddela varenda en i den här byn om det här, men jag måste rädda pojken och hans pappa innan det är för sent.”
”Vet du vart Lotushäxan bor någonstans, för annars så kan jag hjälpa på vägen.”
”Det skulle vara en ära av dig, men jag behöver någon som kan hjälpa mig att rädda de.”
”Jag känner två starka karlar som kan hjälpa dig, och jag lovar dig, de är snälla.”
”Åh vad bra! Tror du att du skulle kunna hämta dem?”
”Självklart!”
Helénia ropade på dem, och rätt som det var kom de i full fart mot mamma och Helénia.
”Okej grabbar, det här är.. Vad heter du?” sa Helénia.
”Jag heter Lina”, sa mamma.
”Hej Lina! Vi ska hjälpa dig, jag heter Bino och det här är Nino”, sa den ena karln.
”Hej Bino, trevligt att träffas!”
”Hej Lina!” sa Nino.
”Hej Nino, trevligt att träffas!”
”Ni måste hjälpa Nina att rädda hennes son och hans pappa från Lotushäxan”, sa Helénia.
”Det fixar vi, och du också Nina!” sa Bino.
”Bra! Då kan ni börja bege er mot Lotushäxan, hon bor i de allra djupaste skogarna, i en stor stubbe med en massa lotusblommor överallt. Så ifall ni får syn på en lotusblomma, då är ni på rätt väg.”
”Hur dödar man Lotushäxan?” frågade mamma.
”Enligt berättelsen om Lotushäxan, så tål hon inte brännässlor. Om Lotushäxan blir träffad av en brännässla, så smälter hon och dör. Jag har med mig en liten säck med brännässlor, men kom ihåg. Låt inte Lotushäxan känna doften av brännässlor, för ifall hon gör det så förvandlar hon brännässlorna till aska. Så använd brännässlorna när det verkligen behövs. Okej?”
”Okej, vi fattar!
”Bra, tag med er den här säcken och förvara den på ett hemligt ställe så att inte Lotushäxan lyckas misstänka något i förväg.”
Mamma stoppade ner säcken innanför klänningen, sedan började hon, Bino och Nino att fortsätta raka vägen in i de djupaste skogarna och efter lotusblommorna. När de hade kommit en bit inne i skogen så fick dem syn på en lotusblomma, Nino sa:
”Titta! En lotusblomma, vi är nog på rätt väg.”
”Det är vi nog, kom så fortsätter vi.”, sa mamma.
Alla tre fortsatte längre och längre in i skogen, efter en lång stund fick Bino syn på en massa lotusblommor och en stor gammal stubbe. Nu hade de äntligen nått sitt mål, de var framme.
”Vi gjorde det!” skrek mamma.
”Kolla vad mycket lotusblommor det finns här”, sa Nino.
”Nu måste vi fokusera, vi har ett uppdrag att lösa”, sa Bino.
”Just det, vi skulle rädda pojken och hans pappa.”
”Det finns ingen tid att stå här och babbla, nu måste vi rädda dem”, sa mamma allvarligt.
”Okej! Då gör vi det!”
Alla tre gick fram till dörren och öppnade den långsamt och tyst, Bino stack försiktigt in huvudet igenom springan och kikade efter. Lotushäxan syntes inte till, men pojken och pappa gjorde det. De satt instängda i en stor bur med väldigt små utrymmen, pojken höll pappa i båda händerna.
”Där är dem!” viskade Bino.
”Vad gör vi nu?” frågade Nino.
”Lotushäxan är inte här inne, hon är nog uppe och sover.”
”Då kan vi passa på att gå in till dem innan Lotushäxan vaknar”, sa mamma.
”Det gör vi!” sa Bino.
Mamma gick långsamt över tröskeln och bort till pojken, sedan viskade hon:
”Ni kan komma nu, kusten är klar!”
”Okej, vi kommer!” viskade Bino.
Bino och Nino öppnade dörren så tyst de kunde, sedan gick alla tre bort till pojken och pappa, Nino tittade på pojken med förtjusande ögon. Sedan sa han:
”Är det där pojken?”
”Japp! Det är det, han sover”, sa mamma.
”Ska inte vi väcka honom?”
”Jo! Det ska vi.”
Mamma stack in handen genom buren och la den på pojkens panna, sedan sa hon med en lugn och svag röst:
”Älskling! Det är jag, din mamma. Jag är här för att rädda dig.”
Pojken öppnade ena ögat och när han tillslut fick syn på mamma, så reste han sig upp snabbt och sa:
”Mamma, är det verkligen du?”
”Ja älskling! Det är jag, din mor”, sa mamma.
”Är du här för att rädda mig och pappa?”
Han skulle precis ta ett kliv närmare, men då såg han Bino och Nino framför sig. Pojken hoppade till.
”Vilka är det där?!” sa pojken förskräckt.
”Det här är Bino och Nino, de ska också rädda dig och pappa”, sa mamma.
Plötsligt hördes ett fotsteg från övervåningen, Bino och Nino tittade efter. Det kunde väl ändå inte vara det de tror att det är, kan det vara Lotushäxan? Nino tittade efter långsamt, plötsligt fick han syn på Lotushäxan som hade sovit färdigt middag och som nu gick ner för trappan långsamt och högt.
Alla höll andan, ljudet från fotstegen närmade sig. Nu var Lotushäxan nära, fotstegen kom närmare och närmare. Tillslut kom Lotushäxan ner för trappan, och innan hon visste ordet av, så fick hon syn på mamma, Bino och Nino alldeles intill pojken. Lotushäxan blev rasande, hon skrek:
”Vad gör ni här, hur tog ni er hit?!”
”Det säger vi inte!” sa mamma bestämt.
”Ni kommer aldrig få ut pojken från lotusburen, det är lika bra att ge upp. Det är kört med er, ni gjorde så gott ni kunde. Men tyvärr lyckades ni inte, och det är erat fel.”
”Vårt fel? Det var ju du som kidnappade pojken och pappa, försök inte. Vi alla vet nog vem det är som ligger bakom detta, och det är du Lotushäxan. Det är du som har gjort det, inte vi.”
”Har du bevis, isåfall är det du som ligger bakom detta?”
”Tja, jag har väl inget bevis riktigt. Men däremot har jag någonting helt annat, men det är hemligt.”
Lotushäxan höjde ena ögonbrynet och sa:
”Varför är det hemligt för?”
”Därför! Nu vill jag att du blundar med båda ögonen och inte tittar förrän jag säger att det är okej att titta. Och jag lovar, det här är inget skämt, så du kan lita på mig till 100%. ”
”Okej, då blundar jag!”
Mamma reste sig upp smög så tyst hon bara kunde och bort till Lotushäxans rygg, hon tog fram säcken med brännässlorna och öppnade den. Sedan sa mamma:
”Nu kan du titta!”
Lotushäxan öppnade båda ögonen och skulle precis säga någonting när hon plötsligt kände en lukt, Lotushäxan vred på huvudet och stirrade på mamma med en arg blick. Sedan sa hon:
”Vad är det där för något?! Det är väl inte brännässlor du håller där eller?”
”Jo! Det är det, god natt!” sa mamma stolt.
”Ge hit den är du snäll!”
”Aldrig!”
Mamma kastade iväg brännässlorna till Bino och Nino, sedan sa Bino:
”Vill du ha den här eller?”
”Ja det vill jag! Ge hit den!” skrek Lotushäxan.
”Du kan få de, men då måste du vinna över mig och Nino på armbrytning.”
”Jag antar utmaningen, för jag är nämligen riktigt stark jag med.”
”Okej! Då kör vi!”
Bino och Lotushäxan satte sig ner på varsin pall framför ett runt bord, sedan sa Bino:
”Vi kör en omgång bara!”
”Okej, då vet jag det!” sa Lotushäxan hånfullt.
Bino och Lotushäxan lyfte upp varsin hand och tryckte den mot varandra, sedan sa Lotushäxan:
”Klara, färdiga, gå!”
Bino tryckte ner Lotushäxans hand mot bordet så hårt han kunde, men Lotushäxans var en aning starkare. Så tyvärr vann hon och inte Bino, men det var inte över än. Hon skulle möta Nino på en omgång. Bino gick iväg till mamma och Nino satte sig vid bordet, nu stod det mellan han och Lotushäxan.
”Klara, färdiga, gå!” sa Lotushäxan.
Nino tryckte ner Lotushäxans hand så hårt han kunde, men Lotushäxan var en aning svagare. Så den här gången vann Nino, han gick bort till Bino och mamma. Sedan sa han:
”Eftersom du inte vann över Bino, så måste jag tyvärr ta säcken ifrån dig.”
”Kommer inte på frågan, det här ska bli till aska”, sa Lotushäxan.
Hon tog fram sin trollstav och sa:
”Bland tulpaner och rosor, bland liljor och nässlor. Nu förvandlar jag denna växt till underjordens heliga mardrö..”
Men längre hann hon inte säga, för rätt som det var kände hon någon ta säcken ifrån henne. Lotushäxan skrek av ilska:
”Vem tog säcken?!”
”Menade du den här”, sa mamma med säcken i handen.
”Ge tillbaka den, nu!”
”Försent!”
Mamma hällde ner alla brännässlor på Lotushäxan, hon gav till ett högt vrål och skrek:
”HJÄÄLP!!! VAD HAR DU GJORT?! DU VET VÄL ATT JAG INTE TÅL BRÄNNÄSSLOR!!! JAG SMÄLLTER, JAG SMÄLLTER!!!! DU SKA FÅ FÖR DET HÄR!!!!”
Lotushäxan höll på att bilda en stor äcklig slemhög, i samma stund hände någonting märkvärdigt. Lotusburen kollapsade i flera tusen bitar och pappa förvandlades till en människa igen, mamma gav till ett glatt leende och började gråta av lycka. Hon gick fram till pojken och kramade honom, Bino och Nino gick fram till pappa och kramade honom.
”Åh! Min son, du är oskadd. Tack och lov att du lever”, grät mamma av ren lycka.
”Äsch! Det var bara bra att du räddade mig och pappa från Lotushäxan”, sa pojken glatt.
”Hur är det med dig pappa?”
”Jag är okej, det känns så himla bra att vara vanlig igen”, sa pappa lycklig.
”Vet du vad pappa?” frågade pojken.
”Nej, vadå?”
”Jag tyckte att du passade bra som en groda faktiskt, men jag tycker även om dig som en vanlig människa också.”
”Det var fint sagt!” sa mamma stolt.
”Och vet du vad du är för något mamma?”
”Vadå?”
”Du är en hjälte, och det är Bino och Nino också.”
Mamma gav pojken en stor kram, sedan sa hon:
”Nu tycker jag att vi åker hem och sover de sista timmarna innan vi beger oss mot festivalen.”
”Det tycker jag med”, sa pojken.
Mamma, pappa och pojken reste sig upp, de gick ut genom dörren och Bino och Nino hakade på dem en bit. Sedan sa Nino:
”Ni hade väl tänkt säga farväl innan ni åker?”
Pojken vände sig om, sedan sa han:
”Ja just det, det får inte jag glömma. Mamma, pappa. Ska inte vi säga hejdå till Bino och Nino?”
”Det måste vi göra, kom så gör vi det”, sa mamma.
Pojken, mamma och pappa gick fram till Bino och Nino och gav en sista kram, sedan sa pojken:
”Hejdå Bino!”
”Hejdå!” sa Bino.
”Hejdå Nino!”
”Hejdå!” sa Nino.
När alla hade sagt hejdå så gick hela familjen tillbaka till slottet och sov de sista timmarna innan festivalen, nästa morgon vaknade pojken tidigt. Han gick upp till mamma och pappa som låg och sov fortfarande, pojken ryckte lite på täcket. Sedan sa han:
”Mamma, pappa. Det är dags att vakna, idag ska vi till festivalen.”
Mamma och pappa reste sig upp, sedan sa mamma:
”Vi kommer älskling!”
Efter en stund gick hela familjen ner till hästarna och vagnen, sedan la alla tre ner väskorna i bakluckan och satte sig i vagnen. Nu kunde resan börja, äntligen skulle hela familjen åka iväg till festivalen. Vagnen började röra på sig, men till slut åkte hela familjen från slottet och ända bort till festivalen. De passerade en massa åkrar, skogar, höga berg och långa alléer. Pojken kände sig lycklig, nu var de på väg till festivalen.
Och så levde hela familjen lycklig i alla sina dagar!
Anonym författare är medlem sedan 2017 Anonym författare har 11 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren