Pojken som kände sig ensam

Det var en vanlig dag i en helt vanlig stad som hette Stockholm. En skola som låg i Stockholm hette Matteus Skolan. Där gick en pojke som bråkade med alla och strulade jämt med saker och ting.

Hans namn var Otto. Han kände sig ensam för han hade inga vänner. Otto hade asperger syndrom och tyckte vanlig skola var jobbig. Så när allting blev rörigt så blev han alltid bråkig. Hans mamma och pappa blev jämt arga på honom. Dom skällde alltid på honom och skickade iväg honom till hans rum.

Otto var missnöjd med sina föräldrar och allting kring rutiner och så där. Otto var 13 år och bodde brevid Matteus skolan. Tvärs över gatan. Han bodde på ett boende som hetter Vandadis. Alltså inget grupp boende utan en egen lägenhet med sina föräldrar. Otto bodde hos sina föräldrar och hade eget rum och så där.

Otto skulle snart fylla 14 år. Men Otto ville inte ha något födelsedags kalas. Han hade ju inga vänner och alla i skolan tyckte att Otto var en bråkmakare. Otto försökte hänga med i skolan och så men han halkade efter och så där liksom. Otto försökte verkligen jobba men han orkade inte speciellt bra.

Ottos farfar som bodde i norra djurgårdstaden visste vad Otto behövde för sällskap. Han visste att en hund skulle göra Otto sällskap. Så Ottos farfar åkte till en hund stall och köpte en väl uppfostrad hund som var van vid barn och människor. Ottos farfar åkte hem till Otto en helg. När Otto såg sin farfar blev han glad. Men när han såg Hunden blev Otto besviken. Otto gick bara upp på sitt rum. Men Ottos fardar gav sig inte så lätt. Han sa till Ottos mamma och pappa att Hunden från hundstallet kunde bo hos dom under några månader se om Otto fick lära känna hunden och om planen med hunden gick.

Hunden som var en Hane som hette Bengt bara blev glad och så där liksom. Ottos farfar och hans föräldrar gjorde en plan och skulle se om den funkade bara Otto själv fick lära känna hunden.

När Bengt var lämnad hos Ottos familj åkte Ottos farfar iväg. Bengt gick omkring och nosade överallt. Koppel hade begnt i ottos hus och tugg leksaker. Bengt gick upp till Ottos rum. Otto själv hade öppen dörr. Bengt gick in och slickade på Otto. Men Otto som satt och spelade data spel belv irriterad och stängde sin dörr och motade ut Begnt ur sitt rum.

Bengt gnydde högt. Men Otto brydde sig inte om det. Då kom Ottos mamma och öppnade dörren och tog av Otto hörlurarna och sa att han faktiskt skulle ta hand om Begnt. Men Otto vägrade. Så Ottos mamma tvingade Otto att ta promenader med Begnt.

Otto var ute och gick en halvtimme med Otto de första dagarna. Otto tyckte det var jobbigt att gå ut med Bengt eftersom han inte hade någon relation till Begnt ännu.

Veckorna gick och varje dag i skolan bråkade Otto med sina klasskompisar och kom efter i skolämnerna. Sen det värsta Otto visste var när han skulle komma hem var att ta hand om hunden Begnt. Otto vägrade först men blev tvingad av sina föräldrar att sköta om Begnt.

Otto tyckte det var jobbigt. Begnt ville ju bara bli vän med Otto han slickade otto hela tiden och försökte busa med honom genom att komma med leksak och sätta den framför sig och skälla glatt och vifta med sin svans. Men Otto själv bara slängde i väg leksaken från sitt rum och stängde dörren och varje dag när Otto spelade data spel ylade Begnt. Otto hörde det och han hade lite känslor för hunden. Otto öppnade sin dörr och skrek åt Otto. :Håll käft din dumma hund. Gå och lägg dej!: Då gjorde Begnt det och gick rädd och dyster bort en bit bort från hans rum och gick och la sig. Bengt var en lydig och väluppfostrad hund som Lydde Ottos minsta order till honom.

När Otto hade sagt det till Otto gick han in på sitt rum igen.

Nästa dag skulle det hända nånting som skulle förändras Ottos liv föralltid. På skolan bråkade Otto som vanligt i Skolan sen när han skulle hem så bråkade några av Ottos klasskompisar med honom och puttade honom och boxade på honom. Otto ville inte det och Bengt som satt vid öppet fönster såg det och blev genast arg. Som tur var bodde Bengt bara på botten plan så Bengt hoppade ut genom fönstret och gick fram till en av kompisarna och bet dem i jackan och skorna inte händerna eller benet bara i kläderna. Bengt morrade åt skolkompisarna och skyddade Otto noga, Klasskompisarna blev genast rädda och sprang. Men Bengt bet tag i en av kompisarnas jacka och slet bort en bit från den.

Kompisarna sprang i väg hem för att svallra till sina föräldrar. Otto blev häpen han som vart taskig mot Bengt hela tiden var så snäll och skyddade honom. Otto kramade Bengt jätte mycket och log mot honom och lovade att han alltid skulle ta hand om Bengt. Efter den dagen tog Otto hand om Bengt noga själv och utan någon tvingade honom. Otto berättade för sina föräldrar vad som hänt och vad Bengt hade gjort.

Ottos föräldrar log men blev oroliga att deras kompisars föräldrar skulle höra av sig angående hund grejen. Mycket riktigt. Snart kom det en polis som knackade på dörren med arga föräldrar bakom honom. Polisen sa att de skulle ta hunden eftersom han bitit barn. Men Ottos familj vägrade. Då sa polisen då syns vi i rätten och så gick polisen iväg men innan han gjorde det skrev han en pappaers order på att det skulle vara rättegång en Tisdag den 3 April 2017 kl 18.00.

Otto blev orolig vad han sett bet han inte ju Barnen i benen eller Händerna bara i kläderna och försökt skydda honom. Men på tisdagen åkte de till rättegången. Där samlades kompisarna som hade retas med honom och de skulle hämnas de skulle se till att Bengt skulle bli avlivad för vad han hade gjort dom.

Domaren började med läsa upp gällande vad domen skulle handla om. Först fick barnen säga sitt och att Bengt hade bitit dom. Sen fick Otto säga sitt. Det Otto sa att Bengt inte hade bitit barnen i benen eller händerna. Utan bara hade bitit barnen i kläderna och att han Bengt hade morrat hotfullt men sen sa han att Bengt var världens snällaste hund och skulle aldrig tänkas bita någon. När domaren fick höra det frågade han Ottos klasskompisar om det Otto sa var sant? Ottos kompisar tvekade men då skrek Otto och sa om de hade några bitmärken på sig efter Bengt hade bitit i dom? Kompisarna sa det hade dom inte och skämdes. De erkännde snart att Bengt bara hade bititi dom i kläderna. Då blev herr domare arg och skällde ut Ottos kompisar efter ha bråkat med Otto och gett falsk uppgifter till honom.

Herr domare sa att Otto hade rätten att ta hand om Bengt och att målet var avslutat. När målet var över så fick Ottos kompisar som straff för de ljugit göra samhällstjänst och 7 dagars övervakning. Hos Otto som vann domstolen blev glad. Kompisarna till otto deras föräldrar skällde ut dom också för gett fel info till dom och sa att kompisarna att de rätt att tiga.

Det gick flera månader senare och Otto spelade inte data spel längre han tillbringade sina dagar med Bengt och gick ut och lekte med honom och så där liksom. När Otto skulle gå till skolan ville han inte gå dit. Han ville inte lämna Bengt. Matteus skolan tar inte emot hundar. Så för Ottos skull så slutade Otto i Matteus skolan och Otto fick börja en special skola där han fick ha Bengt i skolan hos sig. Den låg nära odenplan.

När Bengt var där satt han lungt och stilla och var närvarande när Otto jobbade med sina ämnen. Tack vare special skolan och att Bengt var med så hann Otto ikapp sina ämnen och Otto bråkade inte heller med de andra barnen i den nya special skolan. Alla barnen som satt där var häpna att Bengt fick vara där som special hund för Otto.

På rasterna fick alla hälsa på bengt men bara en i taget. Bengt var med hela dagarna på skolan hos Otto. På rasterna tog Otto promenader med Bengt och gick hem i stället för ta bussen. På dagarna när Otto hade slutat så var han med Bengt i hundrastgårdarna och lekte med Bengt i Stockholm så Otto blev alltid sen hem eftersom han lekte med Bengt så mycket.

Bengt själv var lycklig och glad att ha fått sån fin vän. Hans förra ägare var kanske snäll mot Bengt men hade inte haft tid för honom och gett bort honom till hundstallet. Otto själv var heller inte ensam. Han kände sig inte ensam längre och tack vare Bengt så fick Otto vara med honom i skolan och fick nya klasskompisar och allt var bra. Ottos farfar hade kommit för kolla hur det hade gått med Bengt. När han kom hem till Otto fick han se skillnad. Bengt och Otto var fästa vid varandra så Ottos farfar behövde inte lämna tillbaka Bengt till hundstallet. Så han åkte hem igen. Hans plan med Bengt hade lyckats.

Än idag är Otto lycklig med Bengt och tack vare special skolan så gick allting bra. Ottos var inte den pojke som kände sig ensam längre. Han var lycklig och glad i sitt liv med både en vän i livet och riktiga vänner som respekterade och lyssnade på Otto. /Slut.

Skriven av: Anna bäck

Skriven av: