Rälsspår och relationer – En berättelse om Urban Johansson

Del 9: Genom Amurs tystnad

Efter Ulan-Ude började tåget slingra sig längs floden Amur, närmare den kinesiska gränsen. Landskapet blev mer ödsligt, nästan spöklikt — träden glesare, husen färre, samtalen tystare. Allt blev stilla. Det var som om tåget färdades genom tid, inte bara rum.

I kupén satt Lin med benen uppdragna under sig, en bok i knät som hon inte längre läste. Urban låg på nedre slafen, stirrade i taket. De sa inte mycket längre — orden var blivit färre, men tyngre.

— Tror du Claire är kvar i Mongoliet? frågade han till sist.

Lin la ifrån sig boken.

— Hon kanske är överallt. Vissa människor lämnar spår i oss som inte går att sudda ut. Inte ens när de är borta.

— Tror du hon lämnade för att jag valde dig?

— Nej. Hon lämnade för att hon visste att du inte hade valt dig själv ännu.

De satt tysta efter det.

Senare, när Sergej kom in i kupén igen — luktande av rök och kyla — bar han med sig nyheter. En liten fest skulle ordnas i restaurangvagnen. Det var den sista kvällen innan tåget nådde Vladivostok. Musikanter, vodka, samovar-te. En avskedsritual.

Urban, som inte sett sig som en festmänniska på åratal, följde med.

Det var trångt i vagnen. Färgglada ljus. Någon spelade balalajka. Andra dansade. Sergej höll hov, som vanligt. Lin satt vid fönstret och skrev något på en servett.

Urban drack långsamt, betraktade henne. Han tänkte på alla kvinnor han mött men aldrig förstått — och på hur han börjat förstå sig själv genom dem.

Efter ett tag gick han fram till henne.

— Vad skriver du?

Lin vek ihop servetten och la den i hans hand.

— Något du får läsa när vi skiljs åt.

— Och när sker det?

— Kanske aldrig. Kanske redan nu.

Hon reste sig och kysste honom. Den här gången var det inte stilla. Det var ett avsked – eller kanske en bekräftelse på något nytt.

Den natten sov de tillsammans. Inte för att de behövde det, utan för att något inom dem behövde stillhet i värmen från en annan kropp.

Tåget rusade vidare mot slutet. Och början.

Fortsättning följer....

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk