Rannsakan

​Han ber henne rannsaka sig själv. Varför var det så viktigt med träningen och att förbättra sitt utseende. Första gången han frågade om det var för ungefär 40 år sedan. De sitter i en bil tillsammans med andra. Tyckte att det var trevligt att hon utseendemässigt hyfsat till sig. Hon såg ju riktigt bra ut numera. Det uppskattades av dem att hon velat göra det för deras skull.

- det är inte för er skull jag gjorde det svarade hon.
- jaså inte det, vem var det för då
- för min egen skull kanske
- kunde tänka mig det för att trycka ner andra kvinnor då eller hur
Han fick inget utförligt svar på det.

Diskussionen med rättskiparen fortsätter långt senare.
- förklara gärna varför det var så viktigt med den överdrivna träningen för dig.
- jag ville väl tänka på hälsan
- du hade inte behövt träna så mycket för hälsans skull, mindre än hälften hade räckt
- jaha men jag ville vara vältränad och i bra form.
- jaså ägnade du dig åt någon idrott då.
- nä
- nähä och du tävlade aldrig i någon sport
- nä men man kan väl träna ändå.
- det kan man visst inom rimliga gränser men du överdrev med träningen nåt enormt.
- jaha men det har väl inte skadat någon. Dessutom har jag aldrig varit så frisk som när jag tränade som mest.
- det var ju för väl att du höll dig frisk men du vet inte om det var till skada för någon annan
- vad menar du med det
- vi kommer till det så småningom. Försök nu vara ärlig mot dig själv och mig.
- ja visst kan jag vara ärlig. Vart du nu vill komma
- svara då ärligt på varför du började träna. Av vilken anledning
- jag har ju svarat på det redan.
- och det var bara därför och jag påminner dig om att vara uppriktig. Fanns det fler anledningar.
- ja jag ville få en vältränad och snyggare kropp.
- bra nu börjar vi komma nånvart och varför var det viktigt för dig att få en snyggare kropp.
- jag ville inte vara fulare än någon annan

Hon började känna sig olustig nu. Hon undrade lite smått vart han ville komma. Fast innerst inne anade hon redan vad det handlar om.

- och du kände dig fulare än alla andra eller vadå frågade han
- innan 20-årsåldern gjorde jag det vad nu det har med saken att göra.
- du kanske ville vara snyggare än alla andra
- nä men åtminstone lika snygg som många andra. Det fanns också många som jag aldrig skulle kunna bli lika snygg som. Kanske bara se lika bra ut som en genomsnittlig tjej.
- vet du nu är du inte helt ärlig eller hur
- jo i början tänkte jag inte så mycket på det.
- och sen då.
- när jag började få resultat så fick jag väl mersmak att få ännu bättre resultat.
- att få en ännu snyggare kropp menar du eller vadå
- det var väl det. Syns ju inte alltid att man har bra kondition men en snygg kropp syns alltid.
- så det handlade mer om utseende än att ha bra kondition och dagsform.
- ja så var det väl till stor del svarar hon. Känner att hon inte längre kan förneka det.
- men berätta för mig varför det var så viktigt för dig att få en så snygg kropp som möjligt.
- jag hade mindervärdighetskomplex innan jag var 20 år.
- varför kände du så
- jag såg inte bra ut och hade ingen snygg kropp. Hade små bröst och en kropp utan former, småfet emellanåt med spindelben.
- du kanske bara var sen i utvecklingen tänkte du inte på det
- jaha men när man går i gymnasiet så ska man väl ha utvecklats färdigt.
- ja de flesta är väl det men inte riktigt alla
- ja de flesta hade normala kroppar så man kände sig som en värdelös nolla allt som oftast. Jag hade väl dåligt självförtroende på grund av det helt enkelt.
- det var ju synd att du kände så.
- försökte banta men blev bara smal på fel ställen på kroppen.
- och det var då du bestämde dig för att börja träna.
- ja jag tyckte väl att jag behövde lite muskler på kroppen.
- så du började träna för att slippa känna dig mindervärdig.
- ja jag ville skaffa mig självaktning och bättre självkänsla.
- ja i början var det nog så men sedan tog fåfängan över tror du inte?
- det är möjligt svarar hon sanningsenligt.
För så var det nog. Det var en trevlig känsla att se kroppen formas allt mer som man ville ha den.
- ja det gick väl lite överstyr där eller hur säger han aningen syrligt.
- ja det gjorde väl det medgav hon.

Hon kunde inte riktigt hejda sig när hon fick en allt mer vältränad kropp som dessutom hade börjat se bra ut.

- jag blev väl lite fixerad vid utseendet på kroppen fortsatte hon att säga.
- ja det var rätt tydligt men vad bidrog till det undrar han.
- jag kände mig nedtryckt och ganska osynlig också och det fick mig att känna mig obekväm i många sammanhang. Det fick väl viljan att hävda mig att växa fram. Ville inte känna mig sämre än någon annan.
- du ville känna dig bättre än andra för att vara uppriktig.
- inte från början men senare ville jag kanske det. När jag förstod att det verkade möjligt.

Hon försöker svara så ärligt som möjligt. Hon undrar också om det hade varit annorlunda om hon hade varit mer nöjd med sig själv under tonåren. Hon hade kanske inte blivit så fixerad vid sitt utseende om hon sett bättre ut från början. Det var något hon inte kunde veta. En sak är hon däremot säker på. De flesta vill väl hellre vara tilldragande under tonåren än när man är 50+. Så även hon.

- det verkliga problemet kom senare fortsätter han. När du fick ett bättre utseende så började du använda det som ett verktyg för att trycka ner andra kvinnor. Du fick dom att känna sig lika nedtryckta och otillräckliga som du gjorde en gång i tiden. Först var det nog omedvetet men senare gjorde du det helt medvetet.
- så många var det nog inte. Svårt att trycka ner personer som är bättre och snyggare än vad man själv är blev hennes svar på hans anklagelse.
- du tryckte ner tillräckligt många. När någon fick mer uppmärksamhet så skulle du upp och stila så dom skulle lägga märke till dig istället. Det var inget trevligt eller sympatisk beteende direkt.

Hon tänkte efter om hon verkligen betedde sig så. Hon insåg att det nog hände att hon gjorde det. Minnena från sådana tillfällen framträdde tydligt. Fast mest hade hon velat synas för killarnas skull. Hon tänker framför allt på när hon pluggade på Komvux. Visst hände det mer än en gång att hon hämtade en påtår när de fikade i skolans kafeteria. För att kunna gå förbi bordet som killarna satt vid. Gärna när hon hade sina välsittande jeans på sig. Hon ville att de skulle lägga märke till henne. Och om nu en del tjejer tog illa vid sig av det kunde ju inte hon rå för. Tjejerna kunde ha börjat träna själva intalade hon sig. Innerst inne var hon ganska stolt över sig själv. Hon hade inte fått något gratis. Nä hon hade fått jobba för det och det ganska mycket.

- så var det nog medgav hon. Jag hade väl ett behov av att utmärka mig för ingen la ju märke till mig förrän jag var över 20 år. Det blev en slags motvikt till den tiden. En slags revansch skulle man kunna säga försökte hon försvara sig.
- det hade varit bättre om du låtit bli. På alla sätt. Du blev en besvikelse. Kvinnor ska stötta varandra, inte trycka ner varandra blev hans svar. Som person var du trevligare tiden innan du började träna. Innan du blev snygg. Kunde man vrida tillbaka tiden så borde de högre makterna förhindrat din strävan efter perfektion. Du lyckades väl komma en bit på väg men inte hela vägen. Där lämnades en hel del att önska tycker du inte. Till exempel ödmjukhet.
Hon undvek att svara på det. Vad fanns det egentligen att säga. Hon försökte tänka ut vad hon uppnått och vad hon kunde ha gjort annorlunda. Hon lyckades aldrig fånga någon drömprins trots sina ansträngningar. Hon nöjde sig med mindre när hon så småningom insåg att det inte fanns några riktiga tvättäkta drömprinsar.

Hon kunde tona ner sig kanske, hålla lägre profil, inte träna så mycket eller lägga så mycket fokus på utseendet. Men hon skulle inte kunnat utplåna sig själv heller och definitivt inte göra sig fulare eller klä sig fult för andras skull så att de ska kunna må bättre. Där gick hennes gräns. Dessutom så var det fritt fram för alla att träna och bättra på sitt utseende. Det var ju upp till var och en att göra som man ville för ingen skulle ju hindra dem.
Så visst skulle hon kunna förändra sig en hel del men hur mycket skulle så klart bero på sammanhanget och vilka hon skulle få umgås med.

Leila.N

Status: Brons författare

Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på: [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 11 publicerade verk