Regndams

läpparna tätt intill mitt öra
lätt andfådda andedräkten mot min kind
skiraste doften och varmaste kroppen
och
vackraste underbaraste ansiktet
och
de där otroliga
förtrollande
magiska
ögonen som ser
rakt in i mig
ser rakt igenom mig
ögonen
man kan stirra in i en evighet
ögonen
jag förlorat mig i
ögonen
jag så gärna drunknar i
så nära
så nära
så nära
mig
hon är min och jag är hennes och
allt
är för en gångs skull perfekt

vi står mitt på gatan i stormen och regnet vräker ner som aldrig nånsin förr
som om himlen öppnat sig och bestämt sig för att
skölja bort allting
och
börja om på nytt

och mitt i allt regnet står vi två

kläderna är långt bortom genomvåta
och
klibbar
smetar
fastnar
mot kroppen
och
hennes våta hår ramar in hennes ansikte
och
på nåt sätt är hon ännu vackrare än nånsin
så våldsamt vacker
att det nästan gör ont och värker

hon viskar
mon amour, om världen går under, kommer du och räddar mig då
jag borrar in mina fingrar i hennes våta hår och säger
om du faller så fångar jag dig

hon svarar med en kyss
och
trots att regnet är kallt
känns hennes fjäderlätta läppar
så
heta mot mina

det är sådana här ögonblick som man vill minnas
sådana ögonblick man aldrig någonsin vill glömma bort
man vill minnas varje
ord
smekning
andetag
som om det vore det sista för att det är
den lyckligaste stunden någonsin
och det är såna som henne man vill
minnas när man blundar och tänker tillbaka på
det goda i ens liv

vi satt i min soffa i min lägenhet som känns
stor
tom
livlös
när inte hon är här
och
vi tände ljus och delade på en flaska vin och jag höll om henne
och
hon lutade sitt huvud mot min axel där hon satt bredvid mig
med hennes små fötter uppdragna i soffan
vi lyssnade på regnet som forsade längs rutorna
och
vi pratade om allt och inget så som bara vi två kan

och plötsligt reste hon sig och sa
kom
och sträckte ut sin hand
jag frågade
vart
men hon bara skrattade och sa
det är en hemlighet du snart får reda på

hon är en flicka som mer än gärna döljer hemligheter bakom skratt
och hon vet att jag aldrig kunnat motstå en sån skatt

jag tog hennes hand och jag såg hur hon
förgäves försökte
sudda ut ett leende
kväva ett skratt
när hon såg att jag förstod

ska vi ut
ja
hon sa det med en självklarhet som bara hon besitter
jag vill dansa i regnet och jag vill att du ska vara min kavaljer
men det regnar ju
försökte jag men jag visste att det redan var för sent att protestera
så du märkte det vad duktig du är kommer du eller

hon dansade redan utanför dörren
och
hon försvann
längre
längre
längre
iväg från mig för varje minut medan regnet öste ner
jag såg henne hoppa i vattenpölar och dansa runt som höstlöv i regnet
jag har nog aldrig sett henne så lycklig

hon är en flicka mittemellan
kvinna
och
barn
med den vuxna kvinnans kropp
men
med den lilla flickans lekfullhet
och det oskyldiga barnets förmåga att
ovillkorligt
hämningslöst
älska

och det är just därför jag älskar henne så.
för att hon älskar utan baktankar

hon var så bländande vacker att se på
att jag kände ett sting av saknad
bara för att hon inte längre bara var en armslängd bort
hon var ju min
och
jag ville så gärna vara nära henne
så varför var jag inte det
varför stod jag under ett tak och frös
när hon var där ute och
dansade
och
var lycklig
och varför ska man inte
dansa
i
regn
om man nu vill det
varför ska man göra livet mer komplicerat än så
och hon är en sån
som gör
svårt
till
lätt
bara genom att finnas till

så jag
sprang efter
sprang efter
sprang efter

bara för att jag också ville dansa i regn

Bea, vänta

och hon stannade och vände sig om och höll skrattande ut sina armar mot mig

och det första hon säger när jag kommer ikapp
mon amour, om världen går under, kommer du och räddar mig då
och jag svarar
om du faller så fångar jag dig
och kyssen hon svarar med
känns så het att hela jag blir varm inuti

senare
långt senare
är vi tillbaka i min lilla lägenhet och vi
huttrar
skakar
fryser båda två
våra kläder droppar och en pöl håller
sakta
sakta på att bildas på mitt golv
som ett bevis på
vår dans i regn

Bea, vill du låna den här
frågar jag och håller upp den bruna stickade tröjan jag vet hon tycker om
men jag får inget svar

Bea

här inne
jag hör henne från sovrummet

Bea, vill du
jag kommer aldrig längre än så innan jag känner
hennes varma
armar
runt min hals
och
hennes nakna
kropp
mot min och
hennes kyssar
kyssar som hon
aldrig nånsin kysst mig med förut
hon kysser inte längre så som oskulder kysser
inte längre
trevande
fjäderlätt
försiktigt
men istället
hett
innerligt
och passionerat

jag vill…nu…med dig
säger hon mellan läppar som möts
är du säker
jag har aldrig varit så säker som nu

så jag lägger henne
försiktigt
ner på sängen
och
jag ser på henne
hur hennes nervositet speglas i de där
trollbindande
skimrande ögonen
men att hon försöker dölja det med ett leende
så jag sjunger försiktigt en sång jag vet hon tycker om

de måste lära sig gå / det är vad de säger om oss två
vi måste härifrån / den här stan drar oss ner till botten av ån

och
innan jag rör henne
så som
ingen annan nånsin rört henne
innan jag älskar henne
så som
ingen annan nånsin älskat henne
frågar jag
varför jag varför just nu

och hon svarar
för att du lovat att fånga om jag faller


tillägnad Bea - för att du dansar i regn

Skriven av: David Lundgren