Publicerat
Kategori: Novell

Resan mellan tid och rum del 1

Även om jag ibland bara vill falla ihop och ge upp här i livet precis som min kompis kämpar jag emot. det kallas kämpar glöd. det finns både många och få som har det. den glöd som gör att man vill kämpa tills sista ande taget, den känslan man får när man inte vill ge upp. det krävs också mycket mod och själv känsla för att få en sån stark eld inom sig. ett annat namn är också lifs kraft. den kraft som göms långt inne i en själv som är svår att nå. men om man tittar riktigt, riktigt noga inom dig själv kan man hitta den men bara om man verkligen tror på sig själv.
men sån kraft verkar ingen ha. eftersom vissa dränker sig själva i sitt sörjande hav. det jag menar med sörjande hav är att man är så ledsen att man nästan blir sjuk i själen. det var exakt så det var med min kompis efter hennes föräldrars skilsmässa, först var hon bara deppig men sen ledsen sen blev hon förändrad och nu är hon borta p.g.a. ingen av hennes föräldrar förstod att det var något fel. det var bara jag som visste om hennes svåra och komplicerade del men jag trodde de visste jag trodde de fattade att hon inte mådde bra. hon bodde med sin mamma och träffade hennes pappa bara på helger. han bor långt bort och när hon ska vara hos sin mamma brukar hon komma till mig. hon kan inte se sin mamma lycklig med en annan kille så hon rymde hemifrån till att börja med hon rymde 16 gånger innan natten då hon försvann bort in i minnena. alla i klassen minns henne som den som kämpade. men hon kämpade inte. hon försökte inte göra något åt hennes föräldrars relation innan det var försent. hon kunde ju ringa BRIS eller BUP men nu är hennes föräldrar ihop igen men det är försent för hon är borta. bara minnen kvar. hennes mamma brukar vara snäll mot mig för att jag var nära hennes dotter men det är bara mindre och mindre man ser det paret utanför huset. men en sak är jag säker på. Min kompis måste döljt något för mig. hon hade blå märken ofta jag tror att hennes mammas förra pojkvän slog henne under den tiden innan hon lämnade oss här. men det är inget att fråga om nu. det var 6 månader sedan idag sen hon dog. vi brukar inte säja hennes namn längre eftersom hon inte finns längre så pratar vi ju inte med henne det blir som en vana. att hon inte är där längre men det är inte rätt vist. ska hon bli glömd och hoppa in i glömskan bara för att hon inte årkade vara kvar. nej det är det inte. Hennes namn var Maria och jag önskar att jag kunde ta mig tillbaka tiden och få henne att inte försvinna men det är ju omöjligt eller är det?
jag vaknade upp i sängen yr och sömnig gick jag upp och tvättade ansiktet. sen vart jag mycket piggare.


fortsättning fäljer

Skriven av: Frida Karlsson = Asuka96

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren