Running free 1

Det var en sen höstdag. Fast solen var fortfarande uppe. Löven låg på marken och lyste gult och rött. Hon red där längs vägen med träd på vardera sida. Gräset var fullt av löv och träden var påväg att bli nakna. De traskade in i den tätare delen av skogen och följde närmsta stig, hon började känna sig osäker på att det var rätt håll. Ju längre hon och hästen kommer, desto mer osäker blir hon. Lättnaden kommer över henne när hon ser en stuga. Dessutom står där två svarta bilar. Kanske de kunde hjälpa henne.
Hon hoppar av och binder hästen vid ett av träden, går fram, förbi ett fönster och ser folk där inne. Hon skall just till att öppna dörren när hon hör en man skrika i smärta. Hon fryser till. Smyger förskräckt tillbaka till fönstret och kikar in. En man stod ihop vikt på mitten och stödde sig mot väggen för att inte ramla, han vred sig i smärta. Plötsligt steg en gestalt fram, som riktade en pistol mot den skadade mannen. Hjärtat bultade i halsen på henne, hon stod som fastfrusen i marken, kunde inte sluta stirra på det hon hade framför sig.
"Du kan aldrig slutföra ett jobb, Mcain."
"...snälla.....SNÄLLA!"
Mannen med pistolen närmade sig.
"Jag är ledsen att det behövde sluta såhär."
Hon började stappla bakåt. Hennes puls slog som ett skenande lokomotiv. När hon hörde skottet avfyras avslutades mannens lidande och ekade ut i tystnad.
Hon vände sig om för att springa mot hästen, hon föll omkull men lyckades komma på benen igen dock med skrapsår på händerna. Hennes häst stirrade frågande på henne när hon kom springande mot honom.
"Stanna!" Hon slängde en blick bakåt, en man stod i dörren och riktade en pistol mot henne. Hon slängde sig upp i sadeln och tryckte till med skänklarna, hästen kände hennes rädsla och for iväg så fort benen bar honom. Hon hörde skott efter skott avfyras men inget lyckades träffa henne. Hon fick väja för grenar men vissa kom hon inte undan, de slog upp sår i ansiktet på henne, det sved till i stunden men hon hann inte fundera mer på det - höll bara fast i manen och litade på hennes häst som galopperade mellan trädstammarna.
Efter ett tag hör hon bilar, de närmade sig stora vägen. Men hennes häst var för skärrad, han sprang ut på vägen och två svarta bilar kom söderifrån rakt emot henne. På andra sidan vägen var det berg. Hon lyckades vända sin häst som satte fart in mot skogen igen. Hon kom in på en skogsväg hon inte kände till men så länge de kom utanför pistolernas räckvidd var hon nöjd. Hon hörde i alla fall inga pistoler som avfyrades, ett gott tecken. När de var tillräckligt långt inne i skogen saktade hon av och kände hur hästen flämtade efter luft, precis som henne själv. Svetten rann om både hästen och henne. Hon försökte reflektera över vad som just hänt men hon var fortfarande i chock.
Att något sådant här kunde hända i närheten av henne hade hon aldrig kunnat tro. Hade hon just bevittnat ett mord…? Hon hade helt glömt bort att hon faktiskt var vilse, allt hon kunde tänka på var den döda mannen som låg i stugan en bit bort. Vad skulle hon göra? Ringa polisen? Vad skulle de då göra mot henne? Medan hon funderade skrittade hennes häst längs stigen i väntan på andra instruktioner.

"Mcain är död" Gordon stirrade chockat på sin överordnade.
"Men han hade ju all information?"
Mr Ferell nickade lugnande.
"Vi fick ur honom all värdefull information innan vi gjorde slut på honom." Han fick genast en mycket allvarlig uppsyn. "Tyvärr fanns det ett oönskat vittne på plats..." han knöt händerna på bordet och böjde sig framåt och sänkte rösten. "... undanröj det." Gordon nickade förstående. Han reste sig för att gå och skakade sin överordnades hand. "Lordovan ger dig all information du behöver."
Gordon vände på klacken och gick, han var van vid att ta order men att ”undanröja” någon hade aldrig varit hans favoritsyssla. Det enda som kunde skingra hans tankar var längtan efter att få sitta vid matbordet med sin underbara brorsdotter.

ps, om ni vill att jag ska skriva nästa del säg till :P annars är den väl inte värd att fortsätta på....^^

Skriven av: zillax89