Publicerat
Kategori: Romantik noveller

Så jävla kär i min lärare.

Dagen jag mötte dig var dagen världen blev annorlunda för mig. Jag var bara 13 år när jag såg dig första gången. Du kom gåendes utanför fönstret. Som många andra dagar tittade jag ut på den stora fotbollsplanen när du en dag kom där. Det jag vet nu visste jag inte då. Det tog 1 år för mig att inse vem du var. Inte vem du var personligen utan vem du var för mig. En dag blev du det som du inte fick. Du blev min kärlek. Idag går jag i 9:an. Jag är 15 år och officiellt en tonåring. Mina dagar består inte av de typiska tonårsaktiviteterna. Jag brukar mest läsa och promenera i skogen. En lugn och filosoferande tonåring skulle nog många säga. På senare tid har jag blivit kallad smart alltmer, det har jag nog mattematiken att tacka för. När Erik inte längre var en vikarie så blev han min mattelärare. Det var nog då de där känslorna började smyga sig fram.

Jag står framför spegeln och ska klippa mitt hår. Jag försöker att klura ut vilken frisyr som kan få mitt råttfärgade hår att se lite snyggare ut. Kort kanske? Sådär kort att det blir coolt. Fast inte på mig. Kanske skulle jag klippa pannlugg? Just nu har jag två långa hårslingor runt ansiktet. Jag vrider lite på huvudet och tittar hur det ser ut bakifrån. Mitt hår är uppklippt. När jag klippte upp det ville jag att det skulle falla ner fint som ett tapper men det ser tyvärr bara dött ut. Jag suckar och lägger ifrån mig saxen. Jag får mixtra med mitt hår någon annan dag. Jag tar en sista titt i spegeln innan jag går. Mina gröna ögon är iallafall fina och mina smala läppar klär mitt ansikte. Jag tar en titt på klockan och ser att det är dags att ge sig av. Skolan börjar om en timme och jag vill absolut inte komma försent till Eriks lektion. Jag drar en röd huvtröja över huvudet. Det behövs ingen jacka nu när våren äntligen är här.

-Då är det dags att börja, säger Erik. Han står längst fram i klassrummet. Han har på sig en mörkblå skjorta och ett par jeans. Hans klädsel är inget jag brukar lägga märke till, det är ansiktet jag kollar på. Han har mörkbrunt hår, gråa ögon och skäggstubb. Nu kanske du tänker dig värsta snygga modellen. Nej. Snygg är han inte. Han är väl inte ful heller men han är verkligen inte en sån person som man vill ha bara för utseendet. Han är 52 år. Nu tycker du att det låter riktigt äckligt. Varför skulle jag vilja ha honom om han inte ens är ung eller snygg? Jag blev kär. En bättre förklaring finns faktiskt inte. Jag kollar bort från fönstret och kollar på Erik igen. Han är lång, säkert över 1,85. Hans längd gör honom mer manlig, kanske är det det jag vill ha? Manligheten, känslan av mogenhet. Jag lägger nu märke till att alla börjat räkna så jag skyndar mig att plocka upp räknehäftet. Vi ska räkna ekvationer. Jag älskar det och jag är riktigt bra på det också. Jag räknar några ekvationer och räcker sedan upp handen. Jag behöver egentligen inte hjälp, det behöver jag nästan aldrig när jag räcker upp handen. Jag vill bara att han ska komma och förklara och sen kan jag låtsas att förstå direkt, visa mig duktig.
-Då ska vi se Ella, vad är det du behöver hjälp med? säger Erik och lutar sig över axeln på mig. Jag älskar när han står nära och jag kan känna luften som han andas ut. Det låter säkert jävligt äckligt, gubb andedräkt liksom, men vafan allt man älskar kan ju inte vara fint. Jag pekar i matteboken på en ekvation. Erik harklar sig och skriver upp ekvationen i mitt räknehäfte.
-Du ska få fram vad X är och få att få det så måste du... Jag kan inte koncentrera mig. Hans doft får det att bubbla i magen. Du kan inte ana hur gärna jag bara vill ta tag om hans midja och kyssa honom.
-Okej, jag förstår, säger jag när han blivit tyst.
-Du är duktig, säger han och klappar mig på ryggen. Jag känner ringen i guld som sitter på hans finger. Den ringen skulle jag mer än gärna velat skicka till helvetet. Det är hans förlovningsring. Erik går iväg. Han går fram till Inez och lutar sig över hennes axel. Jag suckar för mig själv och räknar vidare.

-Jag längtar så till att sluta här och börja om på nytt, säger Charlie.
-Jag med, säger jag och tvingar fram ett leende. Jag skulle aldrig längta till att lämna Erik, för det är ju så det kommer bli när jag slutar 9:an. Jag måste spela med för att inte avslöja mig själv. Charlie tar fram sin mobil och börjar ta bilder på mig. Jag gör fula miner.
-Jättefint, skrattar Charlie. Dörren går upp bakom mig och Charlie skyndar sig ner med mobilen. Vi har svenska. Svenska är lika med Ingela. Läraren från helvetet. Jag vänder mig om och möts av något mycket vackrare än Ingela. Erik står där och småler.
-Ni arbetar på bra ser jag.
-Asså, jag skulle bara ta några bilder på Ella, säger Charlie.
-Det tror jag säkert, hon som är så vacker, säger han och ler ännu mer. Jag blir alldeles varm inombords. Gav han mig precis en komplimang? Ja det gjorde han. Jag vill inte vara naiv men det måste ju ändå betyda något. Erik går igen. Jag skyndar mig fram till dörren.
-Men hallå, vart ska du? frågar Charlie.
-Ehm.. jag ska bara på toa, säger jag och börjar småspringa efter Erik. Jag kommer på mig själv med att kolla på hans bak och börja fnissa tyst för mig själv. När jag följt efter honom ett tag går han in i personalrummet. Jag kan se genom fönstret på dörren att Ingela också är där, hon bad säkert Erik att hålla ett öga på oss medan hon smider sina onda planer eller något. Fan! Nu fick Ingela syn på mig. Om blickar kunde döda.. Då skulle hela skolan legat i graven nu. Ingelas djävuls blick kan få vem som helst att må illa. Jag skyndar mig in på toan. Jag hör hur Ingelas sylvassa klackar slår i golvet. Efter en stund så går jag ut från toan. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till Charlie och faktiskt skriva lite på den där svenska uppgiften. Jag går långsamt förbi lärarrummet och sneglar försiktigt in genom fönstret. Erik sitter i den bruna soffan med en kaffekopp i handen och en dator i knäet. Jag vill springa in genom dörren och kasta mig över honom. Visa honom att det finns mer än kärringen som han har hemma. Tänk om vi två faktiskt blivit ett par. Jag hade kunnat flytta in i hans villa. Utan att märka det så kommer Charlie gåendes.
-Ella? Vad håller du på med? frågar han förvånat. Jag rycker till.
-Inget, säger jag.
-Men jag såg ju att du glodde på honom, säger han.
-Va? vem då? säger jag och försöker att låta förvånad. Charlie himlar med ögonen.
-Vad är det med dig egentligen? Du har varit så konstig på sista tiden.
-Det är inget, säger jag och börjar gå mot det lilla arbetsrummet som vi satt i innan.

Det regnar och jag står vid busshållplatsen när Erik kommer körandes i sin bil. Han saktar in när han börjar närma sig. Han stannar bredvid mig och vevar ner rutan.
-Detta ser ju inte så trevligt ut, säger han.
-Nej, att det ska regna så förfärligt, säger jag och försöker att se sexig ut. Jag ser säkert bara ynklig ut, som en dränkt råtta typ.
-Jag kan köra dig hem om du vill. Jag skiner upp inombords. JA JA JA! Jag vill absolut åka i samma bil som honom.
-Det skulle vara jättesnällt! Jag hoppar in i framsätet. Erik tittar på mig en stund innan han kör.
-Vill du lyssna på någon musik? pop eller sånt som tonåringar lyssnar på, säger han.
-Jag lyssnar inte på pop, säger jag.
-Nej såklart, du är inte som alla andra. Eller har jag fel Ella?
-Nja, folk skulle nog inte säga att jag är den ultimata tonårstjejen. Vi båda börjar skratta.
-Du är annorlunda Ella, sådär underbart annorlunda, säger han. Jag kollar på honom. Jag vill säga till honom att han är underbart annorlunda. Jag vill säga till honom att jag älskar honom.
-Men tack, svarar jag lite flörtigt. Erik stannar plötsligt bilen. Han kollar på mig. Jag börjar rodna.
-Får man känna såhär? säger han.
-Vadå såhär? frågar jag.
-Såhär starkt. Får man verkligen vara kär i sin elev? frågar han.
-Det tror jag inte, svarar jag nervöst. Jag lutar mig närmare honom. Han vänder huvudet mot mig och jag pussar honom snabbt på munnen. Han kollar mig i ögonen. Jag är säkert helt röd i huvudet. Hur kunde detta hända? Är detta verkligen sant? En dröm går i upplevelse. Vi sitter tysta en stund. Han kollar ut genom fönstret. Han har säkert lika svårt som jag att förstå att detta verkligen hände. Efter en stund så går han ut från bilen. Det ösregnar och vi är på en landsväg. Jag skjuter upp dörren och går också ut. Erik tittar ut över åkern. Jag ställer mig bredvid honom. Jag ska kyssa honom. Jag lägger en arm om hans rygg. Han vänder sig mot mig.
-Berätta aldrig detta, säger han.
-Det tänkte jag inte, säger jag. Erik lägger sedan armarna om mig och kyssar mig. Han drar mig närmare honom. Här står vi i regnet. Detta är den bästa dagen i mitt liv. Vem har egentligen sagt hur kärlek ska se ut? Varför skulle detta vara så förbjudet? Han är lärare och jag elev, och? Jag älskar ju honom.

Del 1 är slut. Berätta gärna vad ni tyckte och om ni vill ha mer!

/Elle

Är 15 år och gillar att skriva, helst skräck. Ger gärna respons på andras texter.
Elle är medlem sedan Elle har 2 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck