Publicerat
Kategori: Novell

SAGAN OM SVÄNSKALÄRARET

Det var en gång en mycket ung kvinna som hette Juliana Einsten.
I hennes rum fanns bland de vanliga fjortisgrejerna som affischer på Backstreet boys, skära klänningar, buffaloskor mm även mängder av burkar med expriment som hon i sin iver över att upptäcka världens gåtor grejade med. I sin egenbyggda dator hade hon massor med egna program hon under månader knåpplat ihop pga att hon verkligen hatade Microsofts halvdana färdiga lösningar.

En morgon när hon vaknade och skulle mata sin tama groda, som hon tagit hand om länge, länge. Hon hade t.o.m i sin iver över att grodan Hugobert skulle må bara bäst uppfunnit en specialmix av diverse naturprodukter, barnpure, krossade vitaminpiller från apoteket med mera.

Men Hugoberts akvarium var tomt! Juliana började kolla i alla skrymslen och vrår men hittade inte sin kära groda någonstans, så hon började (som alla fjortisflickor) gråta.
Plötsligt hörde hon ett kvack! Men varifrån kom det, var det inte från det tomma akvariumet?

Hon gick fram och kollade noggrant, men det var ingen Hugobert i sikte! Då tog hon fram sin vattenspruta för att locka fram honom, för som alla grodor gillade ju även Hugobert att duscha och vara blöt.
När Juliana sprutat runt lite vatten såg hon något som fick henne att bah gapa (som fjortisar gör ibland) i akvariumet såg hon konturen av en blöt genomskinlig Hugobert!

När hon hämtat sig från chocken så insåg hon att det måste vara hennes matmix som gjort Hugobert osynlig.
Ordentlig som hon var (när det gällde hennes expriment alltså, inte städning) fanns givetvis alla ingredienser och matscheman noggrant bokförda i sin dator. Juliana började genast skriva på sin första doktorsavhandling, detta var ju revolutionerande, värt ett nobelpris, minst.

När hon var klar kom hon på att hon alldeles glömt bort att hon hade fått uppsatsskrivning i läxa av sin dryge svenskalärare. Men varför inte lämna in avhandlingen? Sagt och gjort nästa dag lämnade Juliana mycket stolt in sin uppsats till den dryge svenskaläraren.

En vecka senare fick Juliana tillbaka sin nu betygssatta och rättade uppsats.

DET VAR IG! Det var helt fel rubriksättning, det speglade inte innehållet, det var massor med stavfel och grammtiken liknade en grodas, tyckte den dryge svenska läraren!
Juliana blev givetvis mycket besviken och bestämde sig för att gräva ner sin uppsats och aldrig mer exprimentera eller ens försöka komma med egna påhitt. Hädanefter fick hon alltid mvg i svenska eftersom hon följde de grammatiska reglerna samt lärarens och microsofts word mallar om hur en uppsats skulle se ut till punkt och pricka, men själv tyckte hon att det var skräp.

Därför letar fortfarande världens kloka professorer efter osynlighetens gåta!

Kanske kanske någon i framtiden gräver upp Julianas lilla låda med uppsatsen och kanske kanske denne någon inte är så noga med grammatikens regler och ser till innehållet och kanske kanske då mänskligheten får ta del av osynlighetens gåta,men jag är skeptisk.

Snipp snapp snut så var sagan slut

Skriven av: Mats Eriksson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson