Saknaden efter en häst...

Jag petade med långpisken på Passions rumpa, hon började motvilligt skritta mot skogsstigen.
Passion är en brun travare som jag har haft i snart 5år.
-Är det draghunden som är ute? frågade plötsligt en spydig röst.
Jag tittade upp, det var Stina med sin svarta fullblodsvallack, dom två hade väl vunnit det mesta inom hoppning och dressyr.
-Ska du inte ta och byta häst snart, Camilla?
Jag drev på Passion i trav för att slippa dom dumma komentarerna, aldrig att jag skulle tänka mig att byta häst!
Passion började flåsa, jag stannade genast sulkyn och kollade henne, visst var hon gammal men det var svårt att erkänna.
Passion frustade och blåste varm luft i mitt ansikte.
Jag log, hon hade hämtat sig nu.

Väl hemma i stallet selade jag av Passion och började rykta med långa borsttag, Passion älskade det.
Vetrinären skulle snart komma, hon kollade alltid hästarna varannan månad.
Stalldörren öppnades och Vetrinären klev in i stallet, hon gick in i den första boxen för att börja inspektionen.
Passion stod ganska långt in i stallet så jag hade gått om tid till att göra Passion fin.
Passion är den snällaste hästen jag vet, hon skulle aldrig bitas eller skena på ridturerna, som vissa andra tänkte jag när jag hörde Stina skrika åt sin häst.

När Passion äntligen blänkte kom vetrinären in i boxen.
Vi hälsade på varanndra, hon heter Maja.
Maja klämde på Passions ben och rygg, när hon kom till bogen ryckte Passion till och sparkade i boxväggen.
Jag flämtade till. hon hade aldrig gjort så förrut.
-Hon har helt klart ont, sa Maja och klämde lite till,men om hon får vila kanske hon blir bättre.
-Kanske?frågade jag oroligt, en stor klump fastnade i halsen.
Maja tittade alvarligt på mig och gav mig sedan några tabletter som skulle hjälpa Passion att bli frisk.

Passion kunde inte ens gå ut i hagen till sist, hon hade vilat i ett halvår men det hade inte hjälpt.
Jag skämdes så eftersom jag inte kunde ta det hemska beslutet, men till slut orkade jag inte se henne ha så ont, jag föll ner på knä i Passions box, hon nosade försigtigt på mig.
Stora, varma tårar kom trillande nerför mina kinder, Passion som hade lärt mig så mycket, Passion som hade stöttat mig i alla lägen, alla underbara minnen.
Att Passion inte skulle finnas gjorde så ont.
Om inte Stina hört mina snyftningar skulle jag väl ha suttit där än.
Hon la armen runt mig och tröstade, att Stina (Stina!) kunde vara så snäll!
Hon hjälpte mig att beställa tid för avlivningen.
Det skulle bli en sån där trotjänaravlivning så vi skulle slippa fara till slakteriet.
Så kom till slut dagen.
Jag hade gjort en knäckebrödstårta med morot och äpple som Passion glatt mumsade i sig.
Jag tog på henne grimman och ledde ut henne.
Där stod Stina och pratade med vetrinären.
Jag svalde och gick bort till dom med Passion lunkande efter mig.
Vi gick upp till skogsbrynet där Passion brukade busa med andra hästar.
Jag kunde inte längre hålla tillbaks tårarna, jag såg att Stina också grät.
Passion fick en morot och jag drog av henne grimman.Passion spetsade för sista gången sin öron och drog in den svala luften i lungorna.
Vetrinären höjde sprutan och tryckte in försiktigt in den i Passion.
Jag såg hur livet försvann ur hennes ögon och hon föll ner på knä.Jag kastade mig mig ner och kramade Passion men hon var redan borta, borta för evigt.
Nu galopperade hon på Trapalandas evigt gröna ängar, för alltid...

Skriven av: Josefin Englund