Publicerat
Kategori: Novell

Samband

Det var som om ingenting hade hänt. Flugan fortsatte surra i fönstret med en desperat vilja efter att få komma ut i det fria och en bil tutade just där, ute i det fria. I trappuppgången grät barnet som inte ville sätta på sig sina regnbyxor och på teven pågick söndagsgudstjänsten som den alltid gjorde på söndagar klockan elva just i den här lägenheten. Allt verkade vara precis som det brukade.

I kiosken nere på gatan vid fotbollsplanen handlade tanten kvällstidningen eftersom den vanliga tidningen aldrig kom på söndagar i det lilla samhället. Sedan fortsatte hon sin promenad med kopplet i ena handen och tidningen i den andra, helt ovetande att något fruktansvärt precis hade hänt. Det hon inte visste då var att i fönstret några hus längre upp på gatan stod en kvinna och iakttog henne. En kvinna som trodde hon gjort precis det hon gjorde nu varje vecka i snart tre år, så länge som hon bott i det lilla samhället. Kvinnan i fönstret trodde hon var lika fascinerad som hon alltid var av den lilla tanten när hon kom traskande runt skogsbrynet samma tid varje söndag. Hon tänkte att om tanten kunde hålla samma vana så länge så kunde väl hon? En kvinna som just gjort något fruktansvärt men inte verkade bry sig. Hennes tankar stördes av ett surrande ljud och en präst som predikade på teven. Dumma fluga, tänkte kvinnan! Allt verkade vara nästan precis som vanligt.

I lägenheten bredvid irriterade sig en ung man på psalmerna som vareviga söndag klockan elva spelades på andra sidan väggen i vardagsrummet. Det var verkligen ett mycket gammalt, lyhört lägenhetshus. Det ringde på dörren och den unge mannen ryckte till. Han funderade några sekunder på om det var värt att öppna, det var ju ändå bara hans mamma som hade lunchrast och ville dela med sig av det dagliga skvallret från psykhemmet i huset bredvid. Han fattade inte varför en frisk människa ville jobba där men det var ju inte hans val. Hans tankar avbröts av en ny skarp påringning. Han bestämde sig för att öppna och allt verkade vara precis som vanligt.

I trappuppgången hejade en medelålders man på en kvinna. Mannen hann se att kvinnan såg väldigt upprörd ut innan hon vände ryggen till när en ung man öppnade dörren till henne så att hon kunde gå in i lägenheten. Mannen fortsatte till sin lägenhet på samma våning samtidigt som han letade i fickan efter nycklarna. Hans fru var hemma, det visste han för hon brukade titta på tevegudstjänsten varje söndag men hon låste alltid dörren för hon var skeptisk till placeringen av psykhemmet. Han stack in nycklarna i låset och vred om, det hördes inget klick. Men vad nu? Dörren var öppen! När mannen öppnade den redan upplåsta dörren flög en fluga ut. Han gick in i lägenheten och hörde att teven var på men frun satt inte i soffan. Han gick ut i köket och där stod frun i en annan hårfärg än hon haft när han reste bort förra veckan. Hon tittade ut genom fönstret. Allt var inte precis som vanligt.

Hemma hos den unge mannen har hans mamma precis berättat den upprörande nyheten. En kvinna har rymt från psykhemmet och de vet inte var hon är men hon kan inte ha kommit så långt. De upptäckte att kvinnan var borta när en skötare skulle hämta henne till förmiddagskaffet. Den unge mannen undrade om den förrymda kvinnan var svårt psykiskt sjuk. Mamman svarade att hon var kapabel till att mörda...

Skriven av: Andrea

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson