Sann kärlek

Sann Kärlek

Vi satt i klassen, jag satt bredvid henne. Jag tänkte på henne hela tiden, nu kallar hon mig för sin bror! Jag kollade på hennes hår och hoppades att hennes kärlek var min, men hon tänkte inte som mig och hon tänkte inte på kärleken! Detta trodde jag! I slutet av lektionen kom hon till mig och frågade om hon fick låna min bok för en dag, Jag sa visst! “tack så jättemycket bror” sa hon.

Jag ville säga det till henne! Hon måste få veta det! Jag vill bara inte vara en bror för henne! Jag älskar henne. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför!

Mobilen ringde! Det var hon. Hon grät! Hennes pojkvän hade lämnat henne! Hon ville att jag ska gå till henne så att hon inte var ensam! När jag satt bredvid henne tänkte jag bara på hennes söta ögon. Jag hoppades att hennes kärlek var min. Efter två timmar då vi kollade på en film tillsammans och åt tre godispåsar, ville hon gå och lägga sig. “tack, du är så snäll” sa hon.

Jag ville säga det till henne! Hon måste få veta det! Jag vill bara inte vara en bror för henne! Jag älskar henne. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför!

Nu var det dags för niornas bal. Hon ringde mig och frågade om jag har någon och gå till balen med. Jag hade inte frågat någon om det. Förra veckan hade vi lovat varandra att om vi inte hade någon och gå till balen med skulle vi gå dit tillsammans. Det gjorde vi.
Balen tog slut. Jag stod bakom henne, bredvid dörren! jag tänkte bara på hennes söta leende och hennes snygga ögon! Jag önskade att hennes kärlek var min, men hon tänkte inte som mig. Det trodde jag. Hon kom till mig och sa “tack så mycket, det var en fantastisk kväll tillsammans” och pussade mig på kinden.

Jag ville säga det till henne! Hon måste få veta det! Jag vill bara inte vara en bror för henne! Jag älskar henne. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför!

En dag gick, sedan en vecka och ett år. Innan jag hann säga något om mina känslor till henne var det dags för vår student! Jag kollade på henne som såg ut som en ängel i den klänningen som hon hade på sig! Jag ville att hennes kärlek var min, men hon tyckte inte som mig, jag trodde det! Innan jag skulle gå hem kom hon till mig, hennes tårar rullade nerför kinderna, hon kramade mig och sa “du är världens bästa bror, Tack så jättemycket för allt”.

Jag ville säga det till henne! Hon måste få veta det! Jag vill bara inte vara en bror för henne! Jag älskar henne. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför!

jag satt på stolen, stolen för brudtärna i kyrkan. Den där tjejen gifter sig nu! Jag såg att hon sa ja, och gick i ett nytt liv med en annan kille! Men innan vi gick ut ifrån kyrkan kom hon till mig och sa “kom du också hit? tack så mycket”.

Jag ville säga det till henne! hon måste få veta det! Jag vill bara inte vara en bror för henne! Jag älskar henne. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför!

Det gick många år, jag tittar på likkistan, den tjejen som kallade mig för bror sover i den nu! Bara hennes klasskamrater har kommit till hennes begravning. Någon läser hennes dagbok! Den dagboken hon hade skrivit under skoltiden. Det stod så här:

“jag är så rädd att säga hur jag känner för dig, är så rädd att förstöra allt, samtidigt vill jag skrika ut det, men är rädd för att du inte känner likadant som mig.
Jag tänkte på han hela tiden, jag önskade att hans kärlek var min, han tyckte inte som mig, detta trodde jag. Jag ville säga det till han! han måste få veta det! Jag vill inte att han bara ska vara en bror för mig! Jag älskar han. Men …… Men ….. Jag är jätteblyg, och jag inte vet varför! Jag hoppades att han någon gång säger att han älskar mig.”

Skriven av: Parman Gitijah