Publicerat
Kategori: Novell

Sanningen om Jack

SANNINGEN OM JACK

Berättelsen om Jack och Hannele.
Hur Jack förändrar Hanneles hela tillvaro.
På gott och ont.
Läs och förundras.

Tar tacksamt emot kritik och frågor

Email: [email protected]

DEL I

Nio års skolgång var äntligen till ända. Men vad Hannele skulle syssla med efter det hade hon inte minsta aning om. Hannele var en av dem som inte fortsatte till gymnasiet. Hon skulle kanske bli en av dem som tog ett jobb med lägre status. Som ett lager- eller butiksarbete. Eller bli arbetslös som så många andra. Och Hannele var inställd på att även hon skulle tvingas vara det den närmaste tiden framöver. Men Hannele har tur. Större tur än vad andra i hennes sits brukar ha. Hon behövde inte vara arbetslös så länge som hon först trott. Och det var inte illa. Speciellt inte när man tänker på att många med mycket bättre betyg skulle fortsätta gå arbetslösa. Men inte hon inte. Det skulle kännas riktigt skönt att få tjäna egna pengar.
Hannele trivdes på sitt allra första jobb. Det var på ett av de första jobben som hon sökte anställning hos som hon också fick jobb. Det var i en väskbutik som Hannele hade lyckats få jobb. Gunnar Petersen som ägaren hette ägde tre väskbutiker till. Alla fyra butikerna hette likadant. Fyndväskan AB rätt och slätt. Butiken som Hannele jobbade i låg på Kungsholmen inne i Stockholm. Två av de andra låg norr respektive söder om Stockholms stad. Och så låg den fjärde på söder inne i stan. Hannele började jobba. Hon mindes skoltiden med blandade känslor. Hon tycker att hon aldrig kom till sin rätt där. Hon ville så gärna utmärka sig på något sätt i skolan. Men där fanns alltid någon som var sötare än hon själv. Eller bättre och duktigare. Hur som helst blev det aldrig hon som hamnade i centrum för sina kamraters uppmärksamhet. I rättvisans namn skall väl nämnas att hon inte heller mobbades eller på annat vis behandlades illa av sina skolkamrater. Hon förblev bara en anonym och ointressant person i de flestas ögon. Men det var en roll som passade henne illa. För hon ville så gärna att hon skulle vara en person som andra uppfattade som speciell. Sorgligt nog var hon som alla andra. Varken mer eller mindre. Hon var inte ful eller tjock. Men heller inte vacker. Ingen som killarna kastade blickar efter. Hon var visserligen lång och blond. Men hon var också aningen kobent och hon hade inte så fagra drag i ansiktet som hon egentligen skulle ha önskat. Många av hennes tjejkompisar hade ett mjukare utseende än hon. Vilket hon var plågsamt medveten om. Hon såg rent av äldre ut än många av sina jämnåriga. Men det var något som hon inte ville låtsas om. Och det lyckades hon ganska bra med.
Att fortsätta i gymnasiet var otänkbart för Hannele. Dels så orkade hon inte med den hårda konkurrensen i skolan och så hade hon lite svårt för en del ämnen. Så hon kände att det var bättre att börja ett enkelt och kanske enformigt jobb hellre än att känna sig misslyckad i skolan. Hon visste att hon skulle stå sig slätt mot en del av sina jämnåriga och den risken ville hon inte ta.
På hennes jobb däremot fanns det inga jämnåriga. Alla var äldre än vad Hannele. Och det passade henne som handsken på handen. Nu kände hon sig precis så speciell som hon alltid hade längtat efter.
Hon var yngst av alla. De andra var bara mest gamla kärringar. Från 35-års åldern och uppåt. Och dom hade helt enkelt ingen chans mot hennes ungdomlighet. Hon ville kort sagt att de andra i företaget skulle tycka att hon var den som var bäst och mest speciell. Och eftersom det var just det som de tyckte kändes tillvaron mer än bra för Hannele. Den var till och med förträfflig. Och Gunnar, hennes chef och arbetsgivare, tyckte att hon var ett guldkorn i en grushög. Grushögen bestod av resten av hans anställda. Så nog kan man förstå att Hannele var nöjd med sin tillvaro. Och duktig var hon. Hon var inte rädd för att hugga i. Trevlig mot kunderna var hon också. Och kunderna i sin tur tyckte att det enbart var trevligt med en ung flicka som motvikt till de andra gamla kärringarna i butiken. Men trots det var hon omtyckt av sina arbetskamrater. Hon var ju trots allt en frisk fläkt av ungdomlighet. Och med sin blotta närvaro lättade hon upp stämningen i butiken. Vid just denna tidpunkt tedde sig framtiden ljus för både Hannele och hennes chef och arbetskamrater.
Livet gick bekymmerslöst vidare för Hannele. Dagar blev till månader och månader till år. Tillvaron i väskbutiken var näst intill problemfri. Hanneles självkänsla hade fått växa obehindrat. Och det var inte att undra på. Hon var ju medelpunkten i hela företaget. Det var inte så stort företag men ändå. Allting såg ut att kunna fortsätta flyta på i samma lugna takt som gav företaget en så trygg och behaglig stabilitet. Men när Hannele har jobbat två år på sitt jobb händer något som rubbar hennes lugn. En av Gunnars anställda slutar då och han är tvungen att anställa någon ny. Det är inte i den butik som Hannele jobbade i utan i en av hans andra butiker. Hon får reda på att det är en kvinna i trettioårs åldern. Och hon heter Rosita. Rosita blir en obehaglig överraskning för Hannele. Trots att hon är uppemot femton år äldre än Hannele så har hon ändå ett bättre utseende. Hon är av medellängd och har en väl bevarad figur. Något som hon inte försöker dölja på något sätt. Tvärt om klär hon sig smått utmanande och är noga med makeupen. Hon har mörkt, kortklippt hår. Hon är kort sagt ganska sexig. Och sexig är något som Hannele aldrig varit. Att hennes arbetsgivare tycker att Rosita är sexig undgår inte Hannele. Den här nya situationen som uppstått stör Hannele ordentligt. Men hon kan inget göra åt det. Hon kan bara hålla god min. Något som inte är lätt alla gånger. Speciellt inte när hon märker hur fascinerad hennes arbetsgivare är av Rosita. Hannele önskar innerligt att hon kunde göra något för att ändra situationen men vet bara inte vad. Av sin arbetskamrat och den kollega som jobbar tillsammans med Rosita får hon veta allt som händer i den andra butiken. Barbro som den arbetskamraten heter blir Hanneles närmaste vän under den här tiden. Barbro vikarierar för Liselott som är sjukskriven. De har otaliga diskussioner om Rosita och hur de skulle kunna bli kvitt henne. Hannele tycker att Barbro borde ha Rositas jobb. Hon beklagar att inte Barbro hann söka jobbet före Rosita.
-Gunnar äter ur handen på Rosita, förklarar Barbro. Han kommer aldrig att sparka henne.
-Tusan också, det är orättvist, utbrister Hannele. Du är ju den som är duktigast av er.
-Men han kan inte sparka henne så länge hon sköter sitt jobb.
-Är hon så himla bra då. Gör hon inga fel.
-Det gör hon säkert men inte så allvarliga att Gunnar kan avskeda henne.
-Men vi kan ju hålla ögonen på henne och om hon gör fel så berättar vi det för Gunnar.
-Det är ju en möjlighet men det kan ta lång tid och snart är Liselott tillbaka.
-Vi får väl skynda oss på och så kan vi ju hjälpa Rosita på traven.
-Hur då har du tänkt.
-Jag vet inte men vi får hitta på något. Jag ska se till att du får hennes jobb.
-Det vore snällt av dig men hur ska du gå till väga egentligen.
-Jag vet inte riktigt men du ska få se att jag kommer att hitta på något.
-Om du hjälper mig att få det här jobbet kommer jag att ställa upp för dig om det skulle behövas.
-Det vet jag att du skulle. Jag litar fullständigt på dig.
-Det finns nog ingen du kan lita mer på än mig men nu måste jag sluta prata. Det kommer kunder. Hej då. Vi får pratas vid senare igen.
-Vi får väl det. Hej då och sköt om dig. Hannele lägger på luren. Barbro är nog en av de bästa vänner hon någonsin har haft. Hon skulle inte tveka att ställa upp för henne. Hon ska tänka ut något bra sätt att bli av med den där jävla Rosita. Hon ska se till att hon blir företagets medelpunkt igen. Och hon ska se till att hon blir nummer ett för Gunnar. Och Barbro ska hjälpa henne med det. Men hon ska tänka ut planen. Det är något som hon gillar att göra. Det känns rent av riktigt bra att planera någon annans nederlag. Och det här nederlaget kommer att bli Rositas. Men det är hon förstås ovetande om. Ingen annan kommer att få veta något heller. Det här är något som bara hon och Barbro känner till. Det är deras hemlighet. När dom är klara kommer ingen att fatta att de ligger bakom allt. Nästan lite synd tycker Hannele. För det som de står i begrepp att göra är faktiskt både smart och raffinerat.
Nästa dag när Hannele är på sitt jobb ringer Barbro.
-Han tänker ta med henne till mässan, säger Barbro.
-Men han har ju inte bett någon av oss andra. Varför just Rosita, undrar Hannele.
-Det vet du ju. Hon är snyggast av oss och därför vill han bara ha med henne.
-Det är taskigt mot oss andra. Och hon är inget annat än en självgod kossa.
-Men den här kossan gillar han.
-Ja det är tydligt det.
-Han tar väl med henne för att ha något att visa upp.
-Jag ska nog se till att hon inte blir långvarig här. Jag kan inte prata mer vi får ringa varandra senare. Hannele återgår till sitt arbete men väskor och kunder. Det är trångt i butiken för det är mycket som ska få plats på en liten yta. Och lokalen är ganska sliten. Mattan har sett sina bästa dagar och hyllorna och disken är nötta och slitna. Här skulle behöva rustas upp tänker Hannele. Det är bara väskorna som är nya. Men om sanningen ska fram så finns det även väskor som är flera år gamla. Det samma gäller plånböcker och handskar. Det är saker som flyttas undan och sen ställs fram igen. Men ingen vill köpa dom ändå. Inte ens om de sänker priset med hälften. Hannele suckar och går och fikar tillsammans med sin kollega. Om de skänkte bort skiten skulle de kanske bli av med det. De sitter och pratar en stund tills dörrklockan ringer. Kaffepausen är slut och de går ut till kunden. Men det är inte kunden som upptar Hanneles tankar. Istället är det hennes och Barbros senaste telefonsamtal. Att Gunnar bara tänker ta med Rosita på väskmässan är mer än hon kan tåla. Hon tål inte den där människan. Egentligen tål hon inga människor som är mer speciella än hon. Men det har hon lärt sig att leva med. Det är bara när de hamnar i hennes närmaste omgivning som hon inte klarar av det. Och hamnar dom där så måste hon bara agera. Och det är precis det hon tänker göra nu. Nu tänker hon inte vänta längre. Hon hinner inte ringa till Barbro mer den dagen. Hon är fullt upptagen med kunder. De frågar om allt. Hur man ska packa en väska. Om en väska håller en flygresa eller om de går sönder. Vissa kunder tycker att resväskor borde hålla i all oändlighet. Somliga måste man visa i minsta detalj hur man öppnar en väska. Och så undrar de hur det kan vara så stor prisskillnad mellan vissa märken. Hannele undra om samma kunder undrar över prisskillnaden mellan en BMW och en Skoda. Det skulle inte förvåna henne. Andra kunder i sin tur vet inte hur ett par handskar ska sitta. De måste fråga Hannele om råd. Precis som om hon skulle se det bättre än vad de själva känner det. Ja en del kunder är bra roliga. Men Hannele klagar inte. Hon känner sig bara belåten med att få förklara väskornas beskaffenhet. För det är ju kanske det enda ämne som hon vet mer om än de flesta andra. Saken är den att hon antagligen aldrig kommer att tröttna på att prata om väskor. Och varför skulle hon det. Det är faktiskt något hon verkligen är bra på. Och hon tänker bli än bättre. Och det tänker hon verkligen visa Gunnar. Men det finns annat som hon också grubblar över. Hon försöker tänka ut ett sätt att bli av med Rosita. Men hon kommer inte på något med en gång. Det hinner gå några veckor innan hennes plan börjat ta form. Under den tiden har hon tvingats lyssna på sin chefs redogörelser för hur det hade varit på väskmässan. Hannele märker att han försöker undvika att prata om Rosita. Men hon pressar honom till att erkänna att Rosita verkligen varit med. Men hon pressade honom på ett sätt så att han inte ska misstänka att hon är avundsjuk på Rosita. Hon fick honom snarare att försäga sig. Att döma av sin arbetsgivares sätt att uppföra sig förstår Hannele att han faktiskt har dåligt samvete av att han bara tagit med sig Rosita till mässan. Hannele tolkar det som ett gott tecken. Kanske har det börjat gå upp för Gunnar att han särbehandlat Rosita på de andras bekostnad. Och nu verkade han skamsen för det rent av. Det bådade gott för den plan som Hannele har tänkt ut. Hade han börjat skämmas över sitt beteende skulle han bli lättare att påverka.
På sin lediga dag ringer hon hem till Barbro som hon vet är ledig också. Hon berättar för Barbro om sina senaste iakttagelser.
-Var inte för säker på det, svarar Barbro.
-Varför då, undra Hannele.
-Gunnar fjäskar ju nästan för Rosita. Hon kan nästan göra som hon vill. Och hon säger precis vad hon vill till honom. Han sväljer allt. Och gör hon inte som han säger låtsas han bara att han inte sagt något alls. Därför ska vi inte vara för säkra på att vi ska lyckas.
-Men jag tror att han har börjat skämmas för att han låter henne bestämma så mycket. Han klarar väl inte av att sätta henne på plats. Och han börjar fatta att vi andra förstått det.
-Ja vi får hoppas att du har rätt och att han faktiskt börjar tycka att hon är besvärlig. Som arbetsgivare vill man nog gärna bli av med personer som man inte klarar av att basa över. Och att Gunnar börjar tycka att det är mer viktigt att lyda än att se snygg ut.
-Men det är precis vad jag tror att han tycker så därför ska vi sätta igång nu. men nu hinner vi inte prata mer för jag ska till tvättstugan. Vi får prata mer nästa gång. Hannele säger hej och lägger på. Hon känner på sig att det är rätt tillfälle för att inleda planen.
Det går några veckor där allt verkar lugnt och normalt på ytan. Men en dag säger Hanneles kollega att Barbro ringt och beklagat sig över att det så ofta är kassabrist och att så många vill handla svart av henne.
-Men det låter ju konstigt, sa hon om det hänt ofta, svarar Hannele med låtsad förvåning.
-Ja, men först på den sista tiden, berättar kollegan.
-Om det händer ofta så måste hon ju berätta det för Gunnar.
-Ja, det måste hon ju. Det är bäst att vi ringer och säger det åt Barbro.
-Sa hon något mer.
-Ja, hon sa att det verkade som om dom var vana vid att få handla svart just där.
-Men det kanske dom är också.
-Så du menar att Rosita skulle sälja väskor svart.
-Ja, och sen tar hon pengarna själv. Hur skulle man annars förklara det. Och så tror dom väl förstås att det funkar lika bra om det står någon annan där.
-Du kanske har rätt för Rosita har aldrig sagt något om det.
-Jag tycker att vi ska vänta lite. Men om Barbro ringer fler gånger och Rosita inte ringer en enda gång så kan man ju inte annat än misstänka Rosita.
-Hur länge ska vi vänta tycker du.
-Vet inte riktigt men vi ska inte säga något till Rosita för hon får inte ana att vi misstänker henne.
-Ja jag tänker då inget säga till henne. Det är ju för jäkligt ifall hon stjäl pengar av Gunnar.
-Det tycker jag också. Så därför ska vi ringa och varna dom andra.
- Förresten du sa något om kassabrist också. Brukar det fattas mycket i kassan hos Barbro, sa hon
något om det, fortsatte Hannele
- Kassan stämmer nästan aldrig. Men det är bara småsummor som fattas. På sin höjd någon hundralapp ibland. Men det har Barbro redan berättat för Gunnar. Hannele känner sig riktigt tillfreds med svaret hon fick. Hon tar telefonen och ringer upp en av de andra butikerna med en gång. Alla tycker att det som hänt är förfärligt.
De kommande veckorna så ringer Barbro minst en gång i veckan och rapporterar om kunder som beter sig konstigt och uppseendeväckande. Visst vill en del handla väskor men helst utan kvitto. Hon vägrar naturligtvis och säger att hon tycker att det börjar bli tröttsamt och irriterande. Hannele tycker att planen verkar fungera bra. Det är ingen som tvivlar på det som Barbro berättar. Istället tror de på varje ord som hon säger. Hannele hade inte trott att hon kunde verka så övertygande. Hon borde egentligen blivit skådespelare skrattar hon tyst för sig själv. Rosita i sin tur är helt ovetande om vad som utspelar sig bakom hennes rygg. Och det är ett riktigt elakt spel. Visst kan hon vara lite för självständig och egensinnig och säger kanske emot sin chef ibland. Men sammantaget så är hon inte någon sämre anställd än de andra. Hon utför sitt jobb för det mesta som hon ska. Och säljer några väskor svart gör hon verkligen inte. Och inte förekommer det någon egentlig kassabrist heller. Istället är det Barbro som tar pengarna och ger Rorita skulden. Rosita försöker svära sig fri men ingen vill lyssna på henne. Alla tycker att Barbro är mer trovärdig. Men den som verkligen ligger bakom detta försök att misstänkliggöra Rosita är Hannele. Det är hennes idé från början till slut. Rositas verkliga problem är att hon blev för populär hos sin chef. Och det är något som hon inte riktigt än har begripit. Och det kommer att bli hennes olycka. Men Hannele och Barbro har ganska kul för pengarna.
Hannele och Barbro har satt igång något som de nu måste slutföra. Innan Liselott hinner tillbaka till jobbet berättar de två för Gunnar vad som pågår i butiken där Barbro jobbar. Helt förståligt blir han bekymrad när han får veta att det inte bara är kassabristen som han nu måste oroa sig för. Men han säger åt alla att avvakta ett tag. Det går ett par månader och det fortsätter på samma sätt enligt Barbro. Gunnar börjar förstå att han måste handla på något sätt men utan säkra bevis blir det svårt. Han undrar om det räcker med den ständiga kassabristen. Men man vet ju inte om det är uppsåtligt eller inte. Men hur som helst borde han kunna avskeda Rosita för att hon inte uppvisar den kompetens som krävs för jobbet. Hon ska helt enkelt bort och det snabbt.
När så Liselott återvänder till sitt jobb dröjer det inte länge förrän Hannele ringer till henne. I och med att Liselotts sjukledighet nu är över har Barbro blivit utan jobb. Men Hannele är fast besluten att få henne tillbaka till företaget. Och hon vet exakt hur hon ska gå till väga. Hon berättar utförligt för Liselott vad som hänt på deras arbetsplats. Att det upprepade gånger hade hänt att det kommit in personer i butiken och velat handla svart. Och att det jämt fattas pengar i kassan.
-Det är antagligen Rosita som ligger bakom alltihop, förklarar Hannele.
-Men det är ju förskräckligt, instämmer Liselott. Om hon håller på så måste hon ju stoppas.
-Det är precis vad vi ska göra. Så fort du råkar ut för samma sak ska du rapportera till mig eller Gunnar.
-Det kan du lita på. Om det du säger stämmer är det för jävligt helt enkelt.
-Vi andra tvivlar inte ett dugg på det Barbro har sagt. Det gör väl inte du heller.
-Jag har väl ingen anledning att tvivla på er
-Nä det behöver du verkligen inte göra. Ring så fort det händer något. Hannele känner att hon inte behöver säga mer. Hon är säker på att även Liselott tror på hennes påhittade historia. Men veckorna går och Liselott får aldrig någon anledning att ringa vare sig Hannele eller Gunnar. För ingenting händer. Inte en enda person kommer in för att handla väskor svart av henne. Vanligt prut förekommer men inget annat. Och kassan brukar stämma för det mesta. Några kronors brist är allt det rör sig om. Sällan över 10-15 kr. Till sist ringer Hannele till Liselott och frågar om det har hänt något. Hon låter besviken när Liselott svarar att allt verkar vara i sin ordning.
-Men du kan väl säga att det hänt dig också några gånger, försöker Hannele övertala henne.
-Men det kan jag väl inte göra. Det vore ju att ljuga fullständigt, utbrister Liselott aningen upprört.
-Har det inte hänt dig än så kommer det att göra det snart så du kan väl lika gärna säga det till Gunnar med en gång.
-Vet du, om det händer så ska jag berätta det för honom. Men inte innan dess. Och för att vara på den säkra sidan borde jag vänta tills det har hänt minst två gånger. Så man ser ett mönster alltså och det inte bara är en slump.
-Ja, gör som du vill. Men vi andra tror mer på Barbro tänk på det.
-Ni får tro vad ni vill men mig får ni inte till att ljuga. Nu har vi väl sagt varandra det vi ville ha sagt. Eller hur. Nu måste jag ta hand om mina kunder. Hej då. Liselott lägger på luren. Hon är upprörd. Hon anar att något inte står riktigt rätt till men vill slippa bli inblandad. Hon låter bli att fundera på det som hänt och veckor och månader går utan att hon hör något mer om saken.
För Hannele var det en stor missräkning att Liselott inte ville delta i deras lilla lögn. Men hon skulle kunna övertyga Gunnar även utan hennes hjälp. Det var hon helt övertygad om. Liselott kunde hållas utanför och det skulle inte bli svårt. Hon hade ju inte frågat någonting om det som sagts de andra emellan.

Hanneles avsikt är att bearbeta Gunnar så att hon kan påverka honom i den riktning som hon själv vill. Hon är osäker på hur lång tid det kommer att ta men hoppas att resultatet inte ska vänta allt för länge på sig. Men det är inte panik. Barbro kan nog stå ut med att vänta ett par månader i alla fall.
När några månader gått vill Gunnar prata med Rosita. Han förklarar för henne att hon inte längre är önskvärd på företaget. Han vill att hon ska sluta självmant. Det är något som Rosita inte vill gå med på. Hon har ju inget gjort. Hon tycker helt enkelt att anklagelserna är absurda. Hon har aldrig sålt något svart eller stulit pengar ur kassan. Men då hotar Gunnar med att stänga hela affären. Den går ju ändå inte så bra som han egentligen vill. Och inte vill väl Rosita göra även Liselott arbetslös. Det vore väl okamratligt. Inför detta hot finner Rosita för gott att sluta. Hon skulle kunna vända sig till facket och starta en process. Men det kan bli en utdragen process och så länge vill hon inte vänta. Och Gunnar lovar henne bra referenser om hon bara slutar frivilligt. Han känner att han så snart det bara är möjligt vill ha tillbaks lugnet i sitt företaget. Därför måste Rosita bort helt enkelt. Han inser också att det skulle bli problem även för honom om facket skulle dras in i det hela. Av den orsaken går Rosita frivilligt men hon känner sig förbittrad när hon går. Och hon kommer inte att sakna sitt gamla jobb. Hon har fått nog för länge sedan. Men hon hade föredragit att sluta under andra och bättre former.
De som hade störst anledning att känna sig nöjda var ändå Hannele och Barbro. Det hade gått lättare än de vågat hoppats på. Barbro fick sin eftertraktade fasta tjänst. Och Hannele hade återerövrat platsen som den mest framstående av dem alla. Hon var en riktig drottning i sin lilla skock. Det enda störande inslaget i idyllen var att hon inte var den som bodde bäst. Hon var ju den bästa på jobbet. Därför borde hon bo bäst också. Hon visste att någon i företaget köpt sig ett eget hus. Det som hon själv så hett efterlängtade. Men hennes och hennes killes lön räckte inte till för att köpa hus. Det var nu ingenting som Hannele kunde göra något åt men hon ogillade att andra i hennes närmaste krets bodde bättre än henne själv. Men hon bestämmer sig för att hålla god min. Det skulle annars verka småsint och missunnsamt. Och så ville hon inte att de andra skulle märka att hon trots allt var lite avundsjuk. Liselott kunde berätta om sitt nya hus bäst hon ville. Hon skulle inte ta någon notis om det. Men hon blev minsann tvungen att anstränga sig ibland för att verka oberörd. För Liselott tyckte om att prata om sitt hus. Åtminstone i början. Mer än en gång hände det att Hannele undrade hur Liselott hade haft råd att köpa huset. De tjänade ungefär lika mycket. Hon gissade att Liselotts man däremot tjänade mer än hennes egen kille Tobias. Han jobbade som lastbilschaufför och i den branschen var inte inkomsterna de allra högsta. Hon hoppades att också hon någon gång i framtiden skulle få råd att köpa eget hus. Men det kändes som något avlägset och långt fram i tiden. För någon av henne eller Tobias skulle behöva bättre inkomster för att kunna förverkliga hennes dröm. Och det kunde bli svårt. Varken hon eller Tobias hade någon bra utbildning. Och hon tvivlade på att någon av dem skulle orka börja studera igen. När hon hade börjat sitt jobb för fem år sedan hade hon känt sig nöjd med det. Men nu insåg hon med tydlig klarhet att hon aldrig skulle få råd med ett bättre liv med de inkomster som hon och hennes kille hade. För en önskan efter ett bättre liv hade börjat spira inom henne. Hon undrade bara hur hon skulle få den uppfylld. Hennes och Tobias bostadssituation bestod av en liten sliten hyrestrea i Skärholmen. Hon ville inte att hennes boende skulle se så ut för resten av livet. Efter något år hade Liselott tack och lov slutat prata om sitt och sin familjs hus. Det var en lättnad för Hannele. Nu kunde hon åter känna sig bäst och duktigast igen. En vinnare helt enkelt intalade hon sig.
DEL II



På ett av sina återkommande besök hade Rocco tillsammans med två vänner hamnat i ett av Stockholms många nattklubbar. Just den här gången hade han kommit i affärer. Han hade producerat ett antal nya filmer och nu letade han återförsäljare till dessa. Det hade börjat kärva med den vanliga distributören. För ovanlighetens skull var han osäker på utgången. Men han tog inte ut något nederlag i förhand. Han hade alltid hittat utvägar på problemen han hade stött på tidigare. Han skulle göre det den här gången också.
Rocco var amerikan. Men Sverige hade nästan blivit som hans andra hem. Här hade han vänner. Han var synnerligen snygg och hade ett världsvant sätt. Han var tilldragande för de flesta kvinnor. Han var van vid att få den uppmärksamhet som han önskade. Och såg alltid till att också få den på ett eller annat sätt. Oftast hade det gått obehindrat. Så man kan med säkerhet säga att han var en man som visste vad han förmådde och ville. Och såg sedan till att driva igenom sin vilja till varje pris. Och allt som oftast var det någon annan än han som fick betala det slutgiltiga priset. Men det var absolut inget som besvärade honom.
Så fort han fick syn på de två kvinnorna vid bardisken visste han vad han ville ha av dem. Eller åtminstone den ena av dem. Vem av dem spelade mindre roll. Eller kanske inte. Den mer storvuxna kvinnan skulle nog passa bättre för hans ändamål. Han styr stegen mot de två kvinnorna. Den ena är något under medellängd och brunett. Den andra är längre och blondin. Han är nästan framme hos dem.
Hannele tittar upp mot mannen som tilltalat henne och Liselott. Åsynen av den stilige mannen ökar på hennes hjärtslag märkbart. Hon har nog aldrig sett en så snygg man tidigare. Han frågar om han får bjuda dem på en varsin drink. Och innan de ens hunnit svara har han beställt in två drinkar åt dem. Sedan spelar Rocco upp ett låtsat intresse för just dem och frågar om nästan allting. Både personliga och allmänna frågor. Han ger ett så förtroligt intryck att både Hannele och Liselott släpper på vaksamheten och snart vet Rocco nästan allt om dem. Hannele och Liselott släpper fullständigt sin försiktighet. Av den anledningen kom allt som de berättade att vara hela sanning om dem. Något som Rocco ämnar utnyttja. Sig själv har han valt att presentera som Jack Smith. En amerikansk företagare på besök i Sverige. Och en förmögen sådan. Det är och andra sidan inte helt lögn. Han har faktiskt blivit förmögen på sina affärer. Men inte på det sätt som han berättade för Hannele och Liselott. Han tycker att Jack är ett klädsamt namn. Speciellt på honom. Att han valde Smith som efternamn behöver ju inte förklaras närmare. Anledningen till det säger sig självt.
När de skiljs sent på natten vet Rocco Hanneles och Liselotts namn, adress, telefonnummer och var de jobbar. Det kommer att bli användbara uppgifter för Rocco. Han är nästan helt på det klara med vem han tänker använda av de två. Men in i det sista tvekar han lite. Hade det inte varit för att Liselott påminde honom så mycket om en person från hans förflutna hade valet varit givet. Nåja, fick han bara ett par dagar på sig så skulle han veta säkert. Liselott var kanske den vackrare av de två. Men hon hade barn och för hans syfte passade en barnlös kvinna bättre. Hannele var barnlös. Och alltså perfekt för ändamålet.

Hannele har nästan glömt bort att hon redan har sällskap med en kille. Det enda hon kan tänka på är Jack som hon tror att han heter. Han var visserligen betydligt äldre än henne. Omkring 45 år. Men det var nästan bara till fördel för Jack. Hon har svårt att tänka sig honom som en ungdom. Han var alldeles för mycket man för det. Hon går och väntar på att han ska höra av sig som han lovade. Hon är säker på att han kommer att göra det. Och det snart. Men inte heller den här gången slipper hon bekymmer. Det hade inte undgått henne hur Jack hade tittat på Liselott. Och hade han inte lyssnat på och pratat mer intresserat med Liselott än med henne. Det var något som skapade en gnagande känsla inom henne. Men vid det här laget var hon välbekant med den känslan och visste hur hon skulle motverka den. Hon hade gjort det en gång tidigare och skulle göra om det ifall det behövdes. Ganska omgående bestämde hon sig för att det behövdes. Hon kände rent av förväntan när hon insåg det. Liselott skulle inte bli en svårare nöt att knäcka än vad Rosita varit. Det kände hon på sig med en gång. Nä, det skulle bli roligt den här gången också. Hon var nummer ett för Gunnar och skulle bli det för Jack också. Det lovade hon sig själv dyrt och heligt.
Det dröjde inte många dagar innan Jack faktiskt hörde av sig till Hannele. Och att han gjorde det till henne och inte till Liselott gladde henne förstås. Inte så konstigt med tanke på hur ängslig hon varit över att han skulle höra av sig till Liselott istället. Nu började Hannele bli segerviss. Hon skulle se till att Jack inte ville veta av Liselott alls. Och hon visste hur hon skulle gå till väga. Hon kunde inte använda sig av samma metod som hon använt mot Rosita. Men den metod som hon tänkt ut istället var minst lika effektiv. Liselott skulle få lära sig en gång för alla att inte stå i vägen för Hannele. För det gjorde ingen ostraffat.
Jack inleder ett flitigt uppvaktande av Hannele. Han ser till att hon presenterar honom för alla i sin bekantskapskrets. Men framför allt föräldrarna och hennes arbetsgivare. Alla blir överväldigade av den charmante Jack. Och när de inser hur inflytelserik och förmögen han är blir de djupt imponerade. Och inte så lite stolta att han fått upp ögonen för just deras Hannele av alla. Gunnar är alldeles till sig av det som hänt. Han tycker att det är fantastiskt att Jack har utsett just en av hans anställda till sin gunstling. Gunnar försöker utröna ifall han skulle kunna utnyttja situationen för egen och sitt företags del. Kanske skulle han kunna dra nytta av det så att det gynnade hans affärsverksamhet. Hur som helst så kunde han stoltsera med den mest speciella butiksbiträdet av alla. I alla fall i detta land. Hannele skulle han verkligen värna om. Vad som än hände. Och att han lärt känna Jack gjorde att han själv började känna sig mer betydlig. För det är trots allt en mans umgänge som avgör hur pass betydlig han är. Både i affärer och i privatlivet. Och det var något som Gunnar tidigare hade saknat.
Men som sagt. Skuggor uppträder alltid. Också under de mest soliga dagar. Hanneles skugga hette Liselott. Men den skulle hon befria sig från. Det var omöjligt för Hannele att avgöra vad Jack kände för Liselott egentligen. Hon kunde ha blivit ett riktigt hot om hon visat större intresse för Jack. Men det var och förblev svalt. Men Hannele kände sig inte lugnare för det. Hon ville att Jack skulle rikta allt intresse på henne och inget på Liselott. Av den orsaken skulle hon se till att han tappade sitt intresse för Liselott. Hon började berätta konstiga saker om Liselott. Jack lyssnade på vad hon berättade men hon visste inte om han fäste något avseende i det. Hon berättade om Liselotts vilja att jämt gå ut på krogen. Vilket naturligtvis inte var sant. Att hon själv några gånger stött på henne ute på stan sena kvällar. Och det alltid i sällskap med olika män. Och glad i sprit var Liselott också. Hon hade varit synbart full de gånger hon träffat på henne. Hannele tyckte riktigt synd om Liselotts man. Som tvingades dras med en sådan hemsk människa. Tiden gick men det Hannele berättade verkade inte sjunka in i Jack. Hon fick väl spetsa till det hela. Hon berättar att Liselott i förtroende sagt att hon brukar ringa till kontaktlinjer. Och stämma träff med de hon pratade med. Hon hade redan träffat flera. Hanneles lögner blev bara mer omfattande och Jack visste inte om han skulle fästa någon tilltro till det. Men nu hade Hannele fått hjälp av en god vän som kunde intyga den uppenbara lögnen. Han hade själv pratat med Liselott på en sådan linje, påstod han. I själva verket visste han knappt vem hon var och hade ännu mindre pratat med henne. Jack började nu tröttna på Hanneles berättelser om Liselott. Så bara för att slippa höra talas mer om henne låtsades han tappa allt intresse för Liselott. Något som Hannele betraktade som den slutgiltiga segern.
De rykten som satts i omlopp av Hannele hade inte undgått någon på jobbet. Ingen visste egentligen vad de skulle tycka om det som hänt. Men det var enklast att ta Hanneles parti. Hon hade ju både Jacks och Gunnars sympati på sin sida. Och Gunnar hade rakt på sak sagt åt Liselott att om han skulle bli tvungen att avskeda någon så inte skulle det bli Hannele. Liselott kände sig orättvist behandlad men fördrog att försöka tiga ihjäl det som hänt. Det var inte så svårt eftersom alla andra tycktes göra det samma. Men Liselott skulle inte glömma och förlåta. En dag skulle hon få tillfälle att vända dem alla ryggen. Det var hon övertygad om. Och efter den dagen skulle de inte längre existera för henne.



Det hade blivit lugnt på Hanneles jobb igen. Till allas lättnad. Men i motsats till tidigare hade fritiden blivit roligare för Hannele. Det var ju då hon träffade Jack. Hon var fortfarande tillsammans med Tobias men Jack upptog en allt större bit av hennes tillvaro. Märkligt nog var det Jack som motsatte sig att Hannele och Tobias skulle separera. Han tyckte att de skulle fortsätta att vara ett par. Det var nämligen inte hans avsikt att skilja de två åt. Han var nöjd med att vara en kär vän till Hannele. Och faktiskt så accepterade Hannele det. Hon hade inte så mycket val. Hon ville inte riskera att förlora en så storslagen person som vän. För Jack var verkligen storslagen. Det hade Hannele och hennes vänner börjat förstå på allvar. Jack hade berättat att han var en egen förtagare. Men han hade inte sagt med en gång hur många anställda han hade. Det rörde sig om 800 och han höll fortfarande på att expandera. Han beräknade att han skulle ha över 1000 inom ett år. Hannele och hennes vänner tvivlade inte det minsta på Jack. Och varför skulle de det. De hade ju faktiskt sett honom träffa andra inflytelserika personer. Även svenska sådana. De hade till och med känt igen några av dem. Personer som var kända från näringslivet. Hannele hade vid ett tillfälle tyckt sig känna igen en Wallenberg i Jacks sällskap. Men hon hade inte velat fråga. Och Jack hade inte velat berätta. Men hon kände sig ändå övertygad. Däremot blev hon presenterad för en annan höjdare från näringslivet. Hon kände sig verkligen smickrad att Jack lät Claes träffa henne. Hon tog det som en bekräftelse på sin egen förträfflighet. Nu var hon säker på att hon verkligen var en person som var mer betydelsefull än någon av sina vänner. Varför skulle Jack ha valt henne annars. Han måste helt enkelt ha sett att i henne doldes något utöver det vanliga. Och att det hade krävts en man av Jacks kaliber för att se det. Alla andra hade varit blinda. Men nu såg alla och alla hade också gett henne erkännande för det. Utom Liselott kanske. Men vad den obetydliga nollan tyckte var det ingen som brydde sig om. Nä nu stod äntligen Hannele på den absoluta toppen. Och där tänkte hon hålla sig kvar. Eller rättare sagt. Hon skulle se till att Jack höll henne kvar där. Och det passade Jack perfekt. För då visste han att de trodde på allt som han berättat. Nog var det sant att han var förmögen. Och visst hade han många som arbetade för honom. Men man skulle kunna säga att de flesta av dem var något av frilansare. Men det var inget som Hannele och hennes vänner behövde veta.. Ju mindre de visste desto bättre. Men han kunde inte låta bli att känna sig smått förundrad över att det gick så lätt att lura dessa personer. I rättvisans namn får man väl säga att det i viss mån var förståligt. Det hade ju hänt att Hannele sett att Jack hade värdefulla kontakter. Men att flera av dem också var tvivelaktiga hade dock undgått henne helt. Det var inget som hade synts det minsta på ytan. Allt hade sett mycket korrekt ut.


Livet leker för Hannele. Och hon träffar Jack om inte varje vecka så i alla fall 2-3 gånger i månaden. Hon berättar naturligtvis allt för sina vänner och jobbarkompisar. Och för Gunnar är hon juvelen bland gråstenar. Han försöker heller inte på något sätt dölja att han tycker det. Vilket blir aningen irriterande och påfrestande för vissa. Men det är inget som det tas någon hänsyn till.
Mer än en gång tar Jack med Hannele på sammankomster som mest liknar cocktailpartys. Och det bland höjdare inom näringslivet. När hon berättar om det för sina vänner blir de djupt imponerade. När Hannele fyller år ställer han till med en stor fest. En fest där både Hanneles och Jacks vänner är bjudna. Och nu får också Gunnar, Hanneles arbetsgivare chansen att bekanta sig närmare med Jack. Gunnar tycker att det bästa som hänt honom är när Hannele började jobba hos honom. Bara därför har han nu blivit bekant med en respekterad man som Jack. Och inte bara Jack. Nej, Claes blir också en av Gunnars vänner. Tycker han själv åtminstone.
För att riktigt få fäste hos Hannele så bjuder Jack henne och hennes syster på en charterresa.. Efter det är han nästan redo att sätta sin plan i verket. Han är säker på att få ut det han vill av henne. Men han tänker ta det varligt. Han får inte förstöra det han hittills uppnått.
När Hannele och hennes syster kommer tillbaka från semestern har Jack något obehagligt i beredskap för Hannele. Men han hoppas att hon ska foga sig i det han har att säga. I själva verket är han inte speciellt orolig. Med hjälp av sina manipulativa krafter är han säker på att uppnå sitt mål. Jack har redan tidigare berättat för Hannele att han har en fästmö. Och att han tänker hålla fast vid henne vad som än händer. Och till sin lättnad hade Hannele godtagit det utan några större invändningar. Och nu var det alltså dags att inleda fas två.
Jack och hans fästmö Debbie hade ett litet problem. För somliga skulle det vara ett olösligt problem. Men för folk med mycket pengar fanns det lösningar på det mesta. Och Hannele var lösningen på deras problem. Saken var den att Debbie inte kunde föda barn. Däremot hade hon ägglossning som vanligt. Därför ville de nu ha tag på någon som kunde föda deras barn åt dem. De ville inte ha någon från USA. Att det valde just Hannele berodde på att hon hade just de egenskaper som var önskvärda för Jack. Att Hannele skulle ställa upp var han övertygad om. Hon skulle inte kunna motstå de erbjudande han tänkte komma med. Han visste att hon strävade efter en statusposition där andra skulle tvingas visa henne aktning . Han var beredd att ge henne det om hon gick med på hans villkor. Han kände sig helt lugn och säker på sin sak.
Som vanligt hade Jack rätt. När han lagt fram sitt bud tog det inte lång tid för Hannele att bestämma sig. Hon skulle inte missa den här chansen. Hon hade den som i en liten ask. Och så kommer det sig att Hannele fattade det viktigaste beslut hon någonsin gjort i sitt liv. Hon skulle föda ett barn som inte var hennes eget. Hon skulle inte behålla det. I utbyte skulle hon få ett hus och en fin bil av Jack. Och en nätt summa pengar. Äntligen skulle hon få det hus som hon längtat så efter. Och det skulle bli ett finare hus än vad någon annan hade. Hon skulle få välja ut det själv. Hon skulle välja med omsorg.
Hannele hade verkligen flyt i tillvaron. Nu skulle hennes dröm gå i uppfyllelse. Hon var tvungen att berätta för alla. Vissa kanske tänkte ett och annat om det hon skulle göra. Men inte många sa något över huvudtaget. De enda som opponerade sig var Hanneles mor och Tobias. Men Hannele lyckades övertala dem. Hon fick ju så bra ersättning för den uppoffring som Jack bad henne om. Och hon ville så gärna göra det här för Jack. Om hon vägrade skulle hon kanske mista honom som vän.

Jack hade noga förklarat för Hannele hur det skulle gå till. Eftersom det var förbjudet i Sverige att befrukta en kvinna med en annan kvinnas ägg så skulle det ske i England. Om hon ville kunde hon ta med sin mor till England. På så vis kunde mor och dotter få en välbehövlig semester samtidigt. De skulle få en chans att diskutera igenom hela saken då. Och ha trevligt förstås. Jack skulle minsann se till att de fick en trevlig och minnesvärd semester. Det var det minsta han kunde göra för dem resonerade han. När det sen var ett par månader kvar av graviditeten skulle Hannele åka till USA. Där skulle hon bo tills hon födde det barn som Jack och hans kvinna skulle ha. Sedan kunde hon åka hem igen om hon så önskade. Hur som helst lovade Jack att göra hennes tillvaro behaglig. Och det oavsett om hon stannade i USA eller for tillbaks till Sverige. Men han hade varit noga med att skriva avtal med Hannele. Han ville inte att något oförutsett skulle få sätta hinder i vägen. Inte nu när han kommit så pass långt. Han hade bearbetat Hannele under ett halvår nu. Han hade träffat henne i maj och nu var det november. Han kände ingen större lust att lägga ner så mycket mer tid på henne.

Dagen när befruktningen skulle ske närmade sig. Hannele hade redan ett flertal gånger varit hos en privatläkare som Jack betalade. Först hade han undersökt henne för att se att hon hade en normal livmoder och normala blodvärden. Och att hon var helt frisk. Hannele hade inte riktigt tyckt om det. Men hon hade inte haft något val. Och det var ju trots allt inte första gången hon gick på en sådan undersökning. Det var något som de flesta kvinnor gick på med jämna mellanrum. Sedan hade han börjat behandla henne med hormoner så att hennes kropp lättare skulle ta emot det ägg som skulle placeras i livmodern. Och göra henne gravid.

Det var mitt i vintern i början av kalla februari när den stora dagen var inne. Då Jack, Hannele och hennes mor tog flyget till London där inseminationen skulle ske. Jacks kvinna var också där. Ur henne skulle läkaren plocka det ägg som skulle placeras i Hannele. Jack hade arrangerat allt så att de två kvinnorna inte skulle behöva träffa varandra. Det skulle bli enklast så. Hannele kände sig nervös och hoppades att det skulle gå fort. Och så ville hon hinna uppleva så mycket som möjligt av London. Till Hanneles lättnad gick allt ganska snabbt. Och sedan bjöd Jack på några händelserika och minnesvärda dagar. Hannele och hennes mor roade sig kungligt. Både på nattklubbar och restauranger. De finaste i hela London.

Väl hemkomna skulle det inte dröja länge förrän vardagen infann sig igen. Avtalet som Hannele skrivit på förbjöd ett utsvävande liv. Så nu blev det inga fler utekvällar och fester för Hannele innan barnet var fött. Om hon nu blivit gravid efter bara ett försök. Ibland behövdes flera försök innan kvinnan blev gravid. Men Hannele hade blivit gravid. Och det var väl mest Jack som var glad för det.
Livet för Hannele gestaltar sig bra ändå. Hon ska välja ut den bil som Jack ska köpa åt henne. Hon väljer en röd BMW av sportmodell. Men Jack förbjuder henne att åka allt för fort i den. Hannele lyder allt som Jack säger till henne. Men hon passar på att ta med sina vänner och en och annan jobbarkompis i BMW’n. Hon älskar att glänsa helt enkelt. Och gör det gärna så ofta hon kan. Till sin stora förnöjelse åker sedan Hannele och Tobias runt och försöker välja ett lämpligt hus åt sig. Det finns flera fina hus i flermiljonklassen till salu som de tittar på. Och det är ingen lätt sak för Hannele att välja någon av dessa. Men ett sådant ska hon ha. Inte ett simpelt rad- eller parhus. Ju mer påkostat desto bättre. Hon tycker att det känns helt fantastiskt att hon av alla har möjlighet att kunna få något av dessa pampiga hus. Hon måste flera gånger nypa sig själv i armen för att förvissa sig om att hon inte bara drömmer. Och varje gång förstår hon att allt som händer faktiskt är verklighet.
Speciellt ett hus fäster hon sig vid. Det är ett vitt enplanshus med en lyxig inredning. Badrummet är en dröm. Och hela huset, som är ett vinkelhus, är byggt runt en stor utomhuspool. Utom på en sida. Där står en hög mur. Poolen är med andra ord helt insynsskyddat. Där kommer de att kunna bada helt nakna om de så vill. Ingen skulle se dem. Det enda som saknas är en trädgård. Men Hannele bestämmer sig för huset ändå. Det här huset och inget annat vill hon ha. Sedan tog det inte lång tid innan Jack köpt det åt henne och hennes kille. Hannele känner sig överlycklig. Äntligen har alla hennes drömmar blivit uppfyllda. Livet kunde inte te sig bättre för Hannele.
Det är många som gläds med Hannele. De tycker att hon verkligen förtjänar allt som hon fått. För helt gratis var det ju nu inte. Magen börjar synas på henne. Priset som hon ska betala växer inuti henne. Men det är det väl värt tycker alla.
Mitt i sommaren flyttar sålunda Hannele och hennes kille in i sitt nya, fina hus. Hon tänker redan ut vilka hon ska bjuda på inflyttningsfest. Och många blir det. För det är inte hon själv som behöver betala. Det gör Jack. Alla Hanneles vänner känner tacksamhet mot hennes välgörare. Och de är så stolta över Hannele. Hade hon inte varit så speciell hade inte Jack upptäckt henne var deras klara övertygelse. Och Jack var de stolta över. Tänk att en så respektingivande och betydelsefull man hade kommit in i deras enkla liv. Och stoltast av alla var nog Gunnar. Hans stolthet kände inga gränser alls.

Men det fanns ett fåtal människor som skrattade åt Hannele, Gunnar och alla deras vänner. För de visste hur respektabel Jack i själva verket var. Och det var verkligen inte ett tungt bagage för Jack. Han föredrog i allmänhet att alltid färdas med lätt packning. I synnerhet om det var med moraliskt innehåll.

Trots det väl genomtänkta avtalet inträffar ändå något oförutsätt som ändrar på hela planen. Jack och hans kvinna separerar. Och ingen av dem vill ensam ta hand om barnet. Så Jack måste nu snabbt hitta en lösning på problemet som uppstått. Han vill att Hannele och Tobias ska ta hand om barnet. Och de kan knappast neka. I annat fall kommer Jack att ta huset och bilen ifrån dem. Hannele känner för första gången misströstan. Hon förstår med lätthet vad det skulle betyda att ta hand om ett barn. Som dessutom inte är hennes eget. Men Jack lovar henne ett så generöst underhåll att hon till slut känner att hon kan gå med på arrangemanget utan att känna sig totalt lurad. De kommer till och med att ha råd att anlita barnvakt så ofta att hon inte ens kommer att behöva känna sig låst. Det kommer nog att bli bra trots allt intalar hon sig.
Vad Hannele däremot inte vet är att Jack och hans kvinna aldrig varit något par. Henne hade han bara valt ut för att han ville ha ett barn med de absolut bästa egenskaperna. Men kvinnan hade inte själv velat bära på barnet eller föda det. Det problemet hade alltså Jack löst på sitt eget lilla vis.
Ett av villkoren som Jack skrivit in i avtalet misshagar Hannele. Där står att hon inte får föda egna barn förrän hans barn börjat i skolan. Det är en säkerhetsåtgärd från Jacks sida för att hans barn ska få all Hanneles uppmärksamhet de första viktiga åren. Det var därför han hade valt ut en barnlös kvinna. Och i ett annat land än USA. För då var inte risken speciellt stor för olika skadeståndskrav. Jack visste också att småbarnsföräldrar i Sverige var bland de i världen som hade det lättast. Med olika bidrag hit och dit. Av den och ingen annan orsak valde Jack ut Hannele. Och det under omständigheter som började bli minst sagt tidspressade.

Situationen är något pinsam för Hannele. Men hon kan inte göra annat än att bortse från sin sårade känslor. Det finns en del praktiska detaljer som hon måste lösa. Under hela den sex månader gångna graviditeten har hon inte en enda gång varit på mödravårdcentralen. Hon har istället varit hos den privatläkare som Jack anlitat. Men nu måste hon ju till MVC. Så att de i sin tur kan föra in henne i registren som blivande förälder. Hon måste också prata med Gunnar. Hon kommer att bli tvungen att ta föräldraledigt som inte var tänkt från början. Dessa uppgifter tar nu Hannele snabbt tag i. Hon får en tid hos MVC för undersökning. Och hon pratar med Gunnar. Han tycker synd om Hannele som fastnat i denna omöjliga sits. Men lovar att hjälpa henne på alla tänkbara sätt. Han känner att han vill hjälpa henne på bästa sätt. Därför lovar han henne en chefsbefattning i företaget när hon kommer tillbaka efter barnledigheten. Och höjd lön. Någon ekonomisk hjälp behöver egentligen inte Hannele. Men hon är inte sen att tacka och ta emot. Allt kanske kommer att bli bättre än vad hon vågat hoppas på. Hon börjar känna förtröstan.

Jack känner sig också nöjd. Det har gått precis som han önskat. Nu behöver han inte föra Hannele mer bakom ryggen. Hon känner nu till alla detaljer och vad han velat ha av henne. Nästan allt vill säga. Han har fortfarande inte berättat för Hannele vad hans företag producerar. Att det producerar något som inbringar mycket pengar. För det är många som vill titta på porrfilm. Och på sina porrfilmer har Jack blivit förmögen. För det är en lönsam bransch som han tänker fortsätta i. Vad andra tycker bryr han sig inte om. Men Jack har lärt sig att kan man hålla tyst så ska man göra det in i det längsta. Då håller man vissa dörrar öppna för sig under längre tid. Och innan dörrarna hinner stängas kanske man hunnit uppnå det man ville. Som i fallet med Hannele.




SISTA DELEN


Hannele ser framtiden an med tillförsikt. Hon har förlikat sig med sitt öde. Hon tycker inte längre att det känns besvärande att plötsligt bli förälder. Hon ska ju föda en riktig höjdares barn. Och det är väl ändå inte många förunnat. Utöver det kommer hon att bo oförskämt bra. Hon kommer att åka runt i en värstingbil. Och hon kommer att ha nästan obegränsat med pengar att röra sig med. Sist men inte minst kommer hon att hamna i societetskretsar som skulle göra de flesta gröna av avund. Hon hade verkligen nått en avundsvärd position här i livet. Hon hade då verkligen inget att klaga över. Och gjorde det inte heller. Och som en extra krydda så skulle hon få bli chef på jobbet. Gunnar skulle överlåta allt viktigare och mer ansvarsfulla uppgifter till henne. Och vissa skulle det kännas extra bra att få basa över. Liselott till exempel. Hon var den enda som inte var imponerad och överväldigad av Hannele. Men Hannele skulle tvinga Liselott att erkänna henne som sin överman. Det borde inte bli så svårt resonerade Hannele. Hon riktigt rös av välbehag. Hon hade faktiskt fortfarande saker att se fram emot. Hon skulle bara föda barnet och vara barnledig först. Hon räknade med att vara borta i ett år ungefär. Men sen skulle hon vara tillbaka till jobbet. Hon längtade redan dit.

I november föder Hannele barnet. Det blir en välskapt pojke. Det är Jack som ska bestämma namn men vilket det blir vet inte Hannele ännu. Hanneles tillvaro kommer i mångt och mycket att likna vilken småbarnsförälders tillvaro som helst. Det enda som skiljer är väl de sammankomster som hon blir bjuden på. Och de kan vara både på dagtid och sena kvällar. Hannele passar på att gå på så många som möjligt. Hon hoppas att hon ska lära känna så många höjdare som möjligt. Och det är nu hon märker att Jacks umgänge inte stämmer in på hennes förväntningar. Det är inte alls några höjdare från näringslivet. Hon borde väl ha känt igen en och annan tycker hon. Men hon känner inte igen någon alls. Och inte beter de sig som några affärsmän heller. Hannele börjar känna sig obehaglig till mods. Och innan hon får några misstankar bekräftade slutar hon gå på Jacks fester. Hon vill inte ha några misstankar bekräftade. Hon vill inte ha några misstankar alls. Hon vill fortsätta att tro att Jack är den man som hon hela tiden har trott. Annars skulle hennes tillvaro rasa samman. Men hon fortsätter att träffa Jack. Han kommer och hälsar på henne ibland. Men inte lika ofta som förr. Hannele accepterar det. För hon har plötsligt insett att hon inte längre vill veta så mycket om honom. Det hon redan vet känns lagom och bäst.
Några av Jacks vänner försöker vid ett par tillfällen få Hannele att förstå att Jack inte riktigt är den som han utgett sig för. Att han har färdats under falsk flagg. De vill inte berätta rakt ut att Jack producerar porrfilmer. Det hade varit för hänsynslöst. Däremot säger de att Jacks jobb inte är bland de mest respektabla. Resten tycker de att hon kan försöka räkna ut själv. Men det vill inte Hannele. Hon vill fortsätta att leva i tron att Jack är både respekterad och inflytelsefull. Hon väljer att hellre träda in i en livslögn än att erkänna sanningen för sig själv. Inte tänker hon säga något till sina vänner heller. Nej, de ska få fortsätta att tro att Jack är något speciellt. Annars skulle hon inte själv få känna sig så speciell som hon gjort hittills. Och fortfarande känner hon sig så speciell som hon önskar. För så länge ingen annan misstänker att Jack inte är den han utgett sig för så spelade det ingen roll. Bland sina vänner och bekanta är det ju faktiskt bara hon som börjat ana att allt inte stod riktigt rätt till. Och så skulle det förbli.
Hanneles barnledighet är slut och hon återgår till jobbet. Hon är tvungen att anstränga sig lite extra för att vara sitt vanliga jag. Hon vill inte att någon ska märka på henne att vissa omständigheter har förändrats. Hon tänker bland annat säga att hon träffar Jack lika ofta som innan. Vilket hon nu inte gör. Men får hon bara sina vänner till att tro på henne kommer det inte att vålla några problem. Hon lyckas också få allt som sägs att låta trovärdigt. Snart tror hon nästan på sin lögn själv. Så skickligt ljuger hon.
Men allt blir inte som Hannele har tänkt sig. Innan hon hade börjat jobba kände hon en viss tröst i att hon skulle bli chef. Förhållandet mellan henne och Jack hade inte utvecklats på det sätt som hon önskat. Det hade smärtat ordentligt. Så det är lätt att förstå att hon sett fram emot att komma tillbaka till jobbet. Där skulle hon ju få möjlighet att vara chef över personer som hon inte gillade. Det skulle bli extra nöjsamt att bestämma över dem. Att tvinga dem att göra som hon sa åt dem att göra. Det var något som hon skulle gilla. Att verkligen få visa vem som bestämde. Hannele tänkte närmast på Liselott. När så Hannele kommer tillbaka får hon veta att Liselott just slutat. Hon hade slutat eftersom hon fått ett bättre jobb. Och så ryktades det om att Liselott också börjat studera på kvällstid. Att hon tänkte satsa på ekonomiska studier. Det var inga goda nyheter för Hannele. Hon hade ingen kvar som hon ville utnyttja sin chefsställning över. Rosita hade hon velat bli av med. Men Liselott hade hon velat ha kvar av just den anledningen. Men nu var hon också borta. Det grämde Hannele ordentligt. Hon visste också att Liselott var mer välutbildad än vad hon själv var. Nu skulle hon utbilda sig ännu mer. Ytterligare något som retade Hannele. Som om det inte var nog att Liselott fått ett annat och bättre jobb än Hannele.
Det tog ett tag innan Hannele började komma in i normala gängor. Var hon tvungen att anpassa sig så brukade hon vara duktig på det. Och var det den här gången också. Och så trodde ju alla hennes vänner och bekanta att Jack var den genomrespektable man som han inte alls var. Och så länge de trodde det var ju faktiskt inget förlorat. Resonerade Hannele.



SLUT

Maila gärna frågor, kritik eller what ever.

e-mail: [email protected]

Skriven av: Ellen Larsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar. Skrivandet har blivit ett sätt att ventilera och släppa ut filtrera och rensa.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson