Sannolikheten

Jag heter Kalle det börjar blir mörkt,trots att jag fösöker cykla den snabbaste jag kan så känns det som att jag tar några minni steg i taget. Några minuter efter lyckas jag koma hem med tröjan blöt och är fylld med svett.Sedan tar jag en varm pol innan jag säger min fösta ord. Effteråt börjar jag äta och samtidigt berättar jag för mamma och pappa om vad som hände i skolan.Jag börjar alltid att prata om de positiva sakerna tex: om att jag spelade basket, fotball eller andra påhitade spel som jag inte gör för att vissa de att jag har det trygg i skolan fasten att jag önskar mig flytta från det här stadet varje dag under sängen. Från den dagen jag flyttade till den här hemska staden så försvan allt glädje från mig. Iskolan blir jag alltid mobbad av olika grupper för alla killar och tjejer har delad sig i olika grupper tex:"THE TOMBOY", " THE BOSS", "THE NEATEST", "THE BEST COURAGE" och andra flera grupper.Det finns två grupper som är de tuffaste mellan alla andra grupperna,den första är "THE BOSS" och den andra är "THE TOMBOY" ,det är ochså de två grupper som mobbar mig ofta och det är de som börja mobba mig i fösta dagen i skolan. Precis när jag började skolan så känndes det extra pirrigt i magen för att för den fösta blir man nervös när man börjar ett nytt läsår plus att man börjar i en helt annorlunda klassrum och att man börjar med andra personer som man inte känner igen. Från när jag var litte älskade jag sannolikhet för man lärde mig sannolikheten med en sång som jag tyckte om men nu hatar jag den för att den förvandlade mitt liv.Sannolikhet med det hela som händer omkring mig är att jag hade bättre liv i den föra staden en det här staden för att tex: i den föra skolan var alla schyssta mot varandra och tyckte om varandra men här är det motsatsen.Nu har jag lärt mig att sannolikheten kan båda blir bra och dåligt men jag är glad i alafall över att vi ska flytta till en annan stad och jag hoppas att sannolikheten blir bra.

Skriven av: Abdirâhman-Idrissòn de Charmé