Sårbarhet

Efter guldet vid junior- SM i konståkning var drömmen USA. Allt raserades. Vid arton års ålder upptäcktes en tumör nedanför knäet. Paul fick amputera undre delen av benet. Nu var han en framgångsrik mäklare. Trettioåtta år, förmögen och levde ensam. När protesen skavde rann bitterheten över honom.
Till och från jobbet passerade han en isbana. Paul hade uppmärksammat en ensam pojke i nio-tio års ålder som åkte skridskor med talang och blev nyfiken.
”Hallå där! vad duktig du är att åka. Jag åkte när jag var yngre men fick sluta." Pojken stannade upp, åkte mot Paul.
”Varför?” Paul drog upp höger byxben och visade protesen och slängde en hastig blick på de slitna skridskorna.
”Jag fick sluta i konståkningskolan för mamma har inte råd”, sa han.
”Jag heter Paul, vad heter du och hur många år är du?”
”John, fyller snart tio år. Pappa har flyttat ifrån oss. Jag hatar honom, mamma är ledsen när jag inte kan träna”, sa han och hackade med skridskon på isen. Paul fick en idé.
”Jag är arg på benet som haltar och du över pengar. I stället för att vi är arga och hatar, kan vi träffas i morgonkväll vid sextiden. Jag kan ge träningstips och känner en som kan sponsra dig med konståkning. ” ”Vad betyder sponsra?” undrade John.
”Hjälpa dig med pengar så du kan återuppta träningen.” John sken upp och ville fort hem till mamma och berätta.
De skildes åt, Paul vände sig om och ropade; ”John, vad har du för storlek på fötterna?”
”Trettiosju.”
Nästa dag besökte han sportaffären. Köpte de dyraste konståkningsskridskor. Kom hem, bytte kostymen till fritidskläder och drog en röd toppluva över huvudet. Värmen steg i kroppen och Paul visslade på en munter melodi.
När han kom till isbanan stod en kvinna bredvid John, glodde ilsket och började skrika;
”Jag är Johns mamma. Hur kan du locka barn med pengar? Jag ska polisanmäla dig!”
”Vem tror du jag är? En ful gubbe”, sa Paul och fick en känsla av att de setts förut.
”Nu känner jag igen dig, förlåt. Jag trodde det värsta. Jag heter Olga.” Mittemot, stod mannen som fått henne att uppmuntra sonen att träna konståkning.
Nu dök bilden upp för Paul. Den söta tjejen som satt på bänken i ishallen och tittade på när han tränade i ungdomen. Han tog fram skridskorna och gav dem till John.
”Sista paret innan jag lade träningen på hyllan”, sa han och blinkade med ett öga till Olga.

Tio år senare erövrade John världen med piruetter och hopp. Olga och Paul höll om varandra i segerrus. Kärleken till konståkningen sammanband och övervann.

Yvonne Malmgren

Gift, tre vuxna barn och bor i Nybro. Född och uppvuxen i Kiruna.Tycker om att skriva och spela dragspel. Promenader i skog och mark med hunden Gunnar. Turer med husbil. Har tidigare arbetat som handläggare för LSS och handikappfrågor. Skriver insändare och debattartiklar för att påverka, så frön till våra folkvalda politiker.
Yvonne Malmgren är medlem sedan 2017 Yvonne Malmgren har 61 publicerade verk