Publicerat
Kategori: Novell

Satans ironi

- Fan alltså, jag hade jobbat där i över 30 år, alltid varit trogen. Man kan tro att sådant spelar roll.
- Jo
- Säkert för att jag är kvinna.
- Ähh
- Vadå, varför gjorde dom så då?
- Du snodde väl grejjer?
- Jo, jag tog för mycket, det gick överstyr. Det var så lätt.
- Om något är lätt gör man antagligen fel.
- Dom pressade mej till och göra det.
- Hur?
- Du vet, som ung var jag ärlig, någorlunda ärlig. Ok jag snodde väl några bärs på bolaget och körde
väl en del spring noter. Men det var allt.
- mmm
- Men alltså jag skulle aldrig gjort som jag gjorde om det inte vore för dom jävlarna, så fort man blir
äldre skiter dom i en. Jag började få problem med knäna du vet?
- Jo
- Det var trapporna, dom satans trapporna. Så blev jag förflyttad till ett riktigt helvetes hål, du vet
när du är gammal, trött och halvt trasig är det inte ens någon som tittar på dej när du kommer som ny.
- Ok
- Så jag gick runt där, fattade knappt vad jag skulle göra, fast en apa hade klarat mina uppgifter. Inte ens
förmannen visste vad jag hette, och inte brydde han sej om att lära sej det heller.
- Jag vet vad du heter.
- Tacka fan för det, jag betalar väl halva din hyra själv. Iallafall så började man ju få upp ögonen för vilka
grejjer som kunde vara värt något. Sen var det ju bara och ändra adressen, fan jag skulle ha nöjt mej med platt-tvn
och mobiltelefonen.
- Jo
- Men det var leffe som kom på att vi skulle börja sälja grejjerna, fan vad lurad jag var, vadå vi? det var ju jag
som tog alla risker, han satt ju bara där hemma i soffan. Hehe den sjuke fan började ju göra en grej av det.
Varje måndag när brevbäraren kom med nån ny pryl kollade han direkt upp värdet på någon sida på nätet och lyckades
ofta sälja av det redan samma dag, om det inte var sånna skojjare som skickar en jävla lerkruka i en data kartong.
- Hehe
- En gång fixade jag en vacker lampa som jag tänkte skulle passa fint i sovrummet, bara det att jag drog till
Anders efter jobbet och när jag väl kom hem hade brevbärarn redan vart där någon timma tidigare och tror du inte
fanskapet redan gjort sej av med lampan! För en kasse pilsner! Det var droppen tänkte jag, nu slutar jag med
detta och leffe ska ut!
- Det var försent?
- Ja, tydligen hade redan brevbäraren sagt till sin förman att det kom väldigt mycket paket till mej. Så dom
hade mej under uppsikt, även på terminalen.
- Åfan
- Kan man säga, dit satt av sina egna. Men han kanske fick en klapp på axeln för att han kom på mej.
Kan fråga han någon dag, han delar fortfarande ut till mej.
- Är du inte arg på han då?
- ähh, människor är ju hundar, inte hans fel. Bättre och få beröm av någon man föraktar än att inte få något beröm alls.
För den delen är jag aldrig vaken längre när brevbäraren kommer.
- Det kanske stämmer.
- Klart, om alkisen som körde ihjäl din son kom in och bad om en drink hade du väl ändå försökt göra en god drink?
- Dags o gå hem nu, Karin.
- Ok, det var en öm punkt.
- Jävligt öm.
- Nåväl god natt då.
- mmm


Torkel Andersson

Skriven av: TorkelAndersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson