Publicerat
Kategori: Novell

Schackspelet

Modern ställde fram schackbrädet på bordet intill den öppna brasan och satte upp pjäserna. Det var länge sedan det spelat och hon såg fram emot det med blandade känslor. Kvällen var kylig och brasan hade ännu inte hunnit värma upp rummet de satt i. Innan hon slog sig ner tog hon på sig en kofta.
Fadern slog sig ner i fåtöljen på andra sidan bordet. Han tog på sig sina glasögon och knäppte upp översta knappen på sin skjorta. Sedan harklade han sig och sa med sin djupa stämma:
”Är du redo?”
”Jajamensan” svarade hon och log. Men hon var allt annat än redo och kände att det var viktigt för henne att vinna idag för det hade hon inte gjort sedan Jesus gick i kortbyxor. Sin nervositet ville hon inte visa för maken då han kunde se det som ett tecken på svaghet och i dessa tider var det inte en bra egenskap. Men hon var svag.
Hon försökte minnas hur det hela hade börjat en gång men det var allt för länge sedan nu. Under åren hade hon gjort försök att ingripa i Faderns handlande men han hade alltid hänvisat tillbaka till schackspelet. Den som vann fick sin chans den gången.
Spelet började och efter några timmar såg det ut som om Modern äntligen skulle få sin vinst.
”Schack!” sa hon men Fadern lyckades rädda Kungen i nästa drag genom att offra sitt ena torn.
Sonen kom in och stod en stund och hängde vid Faderns sida. Han var som vilken tonåring som helst och för det mesta inte det minsta intresserade av vad föräldrarna sysslade med. Denna besatthet de bägge hade av att spela schack skulle han aldrig bli riktigt klok på.
”Att ni aldrig tröttnar” sa han
”Det vore att ge upp och det kan vi inte” försökte Modern förklara fast hon visste att han aldrig skulle förstå.
Fadern blinkade mot sonen och sa åt honom att hålla sig tyst för nu började det bli riktigt spännande.
Det blev remi.
”Vad gör vi nu då?” frågade Modern och hoppades på att hon åter skulle få chansen att ingripa.
”Kanske dags för nästa generation att ta över. Vi börjar ju bli både gamla och trötta” svarade Fadern.
”Tala för dig själv! Jag är varken gammal eller trött” sa hon i ett desperat försök att skoja bort hans förslag. Hon hade veta att denna dag skulle komma men hela tiden hoppats på att ett under skulle ske innan de lämnade över till sonen. Att han på något sätt skulle förstå allvaret av det och hinna utveckla någon typ av empati innan han skred till verket.
”Så då får jag äntligen min chans nu då?” frågande sonen sina föräldrar.
”Ja, gå nu ut och gör vad du tycker är lämpligt” svarade Gud Fader utan att vänta på Moder Jords svar.
Och så gick Lucifer ut i världen och gjorde vad han tyckte var det rätta för mänskligheten.

Skriven av: okänd

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att skrivandet kan uppbära en våldsdisposition är svårt att tro om skrivandets lugna, solitära natur, men historien visar upp åtskilliga exempel på pennor som genom explosiva språkbruk glöder…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan