Se stjärnorna del 1

Anna sitter i fönstret och tittar ut på stjärnorna. Hon suckar och textar ett sms till Emma.
*är du vaken? För i så fall kan du möta mig vid det gamla huset som vanligt?*
Anna går in i sitt rum slänger på sig en jacka och skor och smyger ut. Hon behöver verkligen komma ut ifrån huset. Hennes föräldrar sover i rummet bredvid, men hennes pappa snarkar så det finns ingen chans i världen att dem hör. Anna undrar om Emma sover, för hon har inte svarat ännu. Just när hon tänker det piper hennes telefon.
* jag är redan där… * fick hon till svar. Anna skyndar sig till det gamla huset. Där brukar de sitta i timtals och bara prata, dem brukar inte ens märka att det blivit mörkt. Anna ser det gamla huset nu och hon ser att Emma sitter där och väntar på en stor sten med massa mossa på. Det är rätt så kyligt ute.
- Hej vad gör du här så sent Emma? säger Anna undrande
- Jag ville komma bort från pappa, säger emma
- Jaha, sover inte han?
Emma nickar och kollar ner mot marken. Anna visste hur hemsk Emmas pappa var, men hon kunde inte säga det till någon, för fick någon reda på det skulle hennes pappa bli helt galen. Anna krama om Emma och säger att det skulle ordna sig.

- Vet du?, sa Emma helt plötsligt
- Nej?
- Du är som en syster för mig, för du tar alltid hand om mig när jag behöver det, säger hon tyst.
- Åhh, du är som en syster för mig också Emma, Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig, säger Anna med tårar i ögonen

Dem sitter på varsina stenar och bara kollar upp på himmelen. Stjärnorna tindrar för sig själva som om det inte finns några problem alls i världen.

- ska vi gå hem till mig? Säger Anna
- Ja tack för jag orkar verkligen inte gå hem till han
Anna tar Emmas ena hand och börjar gå tillbaka till sitt hus. Det är full måne och klockan var 23.33 när dem kom fram till Anna.
- vi måste vara tysta när vi går in, viskar Anna
- Jag vet, Vi har ju gjort det här så många gånger förr, viskar Emma och ler

Anna öppnar dörren försiktigt, ett litet knarr hörs från dörren som defenetivt behöver oljas.
Dem smyger upp för trappan och in i Annas rum, dem behöver inte ens bädda, för Anna har en dubbelsäng och alltid två täcken i sängen, för Emma sover där väldigt ofta.
Emma kollar på Annas väggar och går fram till bilderna på dem. Emma är alltid så glad när hon är med Anna, som om det inte finns något annat i världen. Dem har nu känt varandra i över ett år. Men det känns som så mycket längre.
Dem går och lägger sig, och somnar direkt båda två.

Emma vaknar alltid lite före Anna, och går för att hämta lite vatten för att väcka Anna med. Hon smyger ut i köket för att inte väcka resten av Annas familj, för klockan var bara 09.00 på en lördag. När hon hämtat glaset med vatten häller hon det sakta över Anna som skriker till när hon får vattnet över sig
- du ska då alltid säger Anna och skrattar
- Ja, men hur ska jag annars väcka dig, du sover ju som en stock säger Emma och himlar med ögonen
Båda skrattar. Anna går in i badrummet och borstar håret och tänderna, sminkar sig. Sen går hon till Emma och ser att hon redan hunnit sminka sig och fixa håret.
- Vill du ha frukost frågar hon
- Ja tack svarar Emma
Anna och Emma går in i köket. Hon dukar fram frukost åt emma och sätter sig på en av stolarna, emma sätter sig bredvid.
När Emma ätit klart frågar hon – ska inte du också ha?
- nej.. säger Anna
- Jo snälla, kan du inte äta lite, du har ju inte ätit på länge.. säger Emma
- Nej.. jag kanske äter sen.. säger hon tyst
- Jag måste gå hem nu, säger Emma tyst
- Okej, jag ringer dig sen gumman.
Emma drar på sig jackan och skorna och går ut, solen lyser skönt i hennes ansikte.
Det är inte långt hem till Emma, men hon tar en omväg för att slippa gå över bron.
Väl hemma smyger hon in för att hennes pappa inte ska höra henne.
Men han sitter redan uppe i vardagsrummet
- Emma! Vart har du varit, säger hennes pappa bestämt
- Jag har bara varit hos Anna. Säger hon tyst
- Vad sa du, säger hennes pappa, han börjar höja rösten
- Jag sa jag har bara varit hos Anna, skriker Anna åt sin pappa och låser in sig på sitt rum

Hon vet att hon gjorde honom arg, det var inge bra. Hennes pappa börjar banka på dörren
Och rycka i handtaget
- öppna dörren annars sparkar jag in den Emma

läs nästa del..

Skriven av: ouji usagi