Publicerat
Kategori: Novell

Se stjärnorna del 2

Emma grät, hon ville inte bo kvar här
- Dra åt helvete gubbjävel skrek hon
- Dra år helvete
Nu börja han banka och sparka på dörren.
- Din lilla hora skrek han
- Är det så man tilltalar mig
Nu var han riktigt arg. Dörren börja gå sönder Hon kände på sig att han skulle sparka in dörren när som helst. Hon började gå mot fönstret hennes enda utväg. Men tyvärr bodde hon på övervåningen. Hon öppna fönstret, just när hon öppnade fönstret braka dörren och in stormandes sprang hennes pappa. Han drog henne i håret och putta in henne i ett bord
- hur vågar du skrek han rakt in i hennes ansikte
- Det är jag som bestämmer i det här huset skrek han
Och smällde till henne. Han putta henne, hon föll mot golvet med en smäll. Han sparka henne en gång i magen och gick därifrån.
Emma grät, hon hatade honom så mycket, men mest av allt hatade hon sin mamma, hon som lämnade henne kvar med han.
Hon tittar upp mot stjärnorna
Och viskar, mamma, mamma hur kunde du lämna mig ensam med honom. Han slår mig det vet du, det ser du. Varför gör du inget för? Mamma snälla gör något. Emma väntar tills hon får något svar. Men det får hon aldrig. Nu hör hon snarkningar från sin pappas rum. Hon smsar Anna *snälla kan du möta mig vid det gamla huset. Jag kan inte vara kvar här*
Emma får snabbt ett svar och beger sig ut. Till sin förvåning ser hon att Anna har med sig ett tält, sovsäckar och en stor ryggsäck.
- jag tänkte att vi kunde tälta sa Anna och log
Emma kollade mot Anna och gav henne en stor kram
- Vet du hur mycket jag saknat dig
- Jag har saknat dig med Emma sa Anna och log.
- Men du är då knasig, vart hade du tänkt att vi skulle tälta? Sa Emma och skrattade
- Här sa Anna och kastade ner tältet och sovsäckarna på marken.
Anna och Emma började sätta upp tältet. När dem väl hade gjort det kröp dem in i tältet och la i ordning sovsäckarna.
- jag tog med lite godis och sånt till dig, sa Anna och tog fram ryggsäcken
- Åhh vad gott sa Emma och tog fram godis påsen och stoppa i sig några godisar.
Anna drog av sig tjocktröjan och börja krypa ner i sovsäcken. Emma såg direkt hennes sår.
Och hur smal hon hade blivit. Hon börja gråta men visade det inte. Hon ville inte att Anna skulle se det. Emma var lite besviken, men ändå visste hon om det. Hon visste om att Anna inte åt någonting, och hon viste om att hon gjorde illa sig.
- Vet du vad, Sa emma och kolla mot Anna med tårar i ögonen
- Nej sa Anna
- Jag älskar dig så himla mycket. Det spelar ingen roll om du har en massa sår, men kan du göra en sak för mig sa hon
- Ja… sa Anna tyst
- Kan du snälla börja äta? Sa Emma och börja gråta
- Du är så himla smal, jag vill inte se dig tyna bort
Anna började också gråta
- jag kan inte det vet du sa hon
- Snälla, snälla kan du inte göra det för min skull.
- Jag kan försöka..
Emma fick nöja sig med det svaret. För svaret kunde inte bli bättre än så det visste hon om.
Emma hade ont överallt, men det sa hon inte till Anna, hon ville inte oroa henne, för hon hade sina egna problem. Hon ville inte säga hur illa det hade blivit. Anna somnade snabbt som vanligt, men Emma kunde inte somna, hon tänkte på vad hon skulle ta sig till för hon ville absolut inte gå hem igen. För det blev bara värre varje gång hon gick hem.
Emma bestämde sig att hon skulle hem imorgon och packa sina väskor sen typ försöka hitta någonstans att sova. När hon hade bestämt sig somnade hon ganska snabbt.
När dem vakna hördes fågelkvitter. Det var ganska mysigt att vakna till tyckte dem båda.
- God morgon sa Emma och log
- God morgon, har du sovit gott? Frågade Anna
- Jag det har jag sa Emma lite tyst
Emma tog fram bröd och ost som Anna hade tagit med sig, hon gjorde en smörgås åt sig själv och en åt Anna.
- Du ska äta nu, sa Emma och gav mackan åt Anna
- Uh måste jag? Du vet att jag inte kan.. Sa Anna med en suck
- Jo du kan visst. Du måste äta du lovade igår. Sa Emma bedjande
- Okej okej, jag kan äta upp mackan.. sa Anna och tog en tugga av mackan
Usch vad hon tjatar tänkte Anna, jag vill ju inte ens äta, men ändå ska hon hålla på.
När hon ätit upp mackan frågade hon Emma vad dem skulle göra idag?
- Uh jag vet inte .. Anna… Sa Emma
- Jag gumman, vad är det, du vet att du kan berätta allt för mig. Sa Anna
- Jag orkar inte bo kvar hos pappa längre.. sa hon och börja gråta
- Men gumman, kom och bo hos oss? Det får du säkert för min mamma och jag berättar.. sa anna, men det sista sa hon lite tyst
- Du vet att vi inte kan berätta för någon..

läs nästa del...

Skriven av: ouji usagi

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att skrivandet kan uppbära en våldsdisposition är svårt att tro om skrivandets lugna, solitära natur, men historien visar upp åtskilliga exempel på pennor som genom explosiva språkbruk glöder…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan