Sebastian störst och bäst i verkligheten

I den trängre och gråare verkligheten åkte Sebastian dagligen på stryk. När de slog tröstade han sig alltid med att han i den större, färgrikare och sannare världen var den starke. Medan skinnet tärdes och blånade slog Sebastian inom sig tillbaks. A man of great expactations. Han kunde plocka precis de betyg han kände för. Han var ett retoriskt geni som om han ville kunde besegra dödliga som odödliga och självklart därefter konversera sig till damernas gunst. Framtiden skulle innebära bra jobb med utmärkt lön och ett rikt socialt liv.

I den trängre och gråare verkligheten befann sig Sebastian så sällan han kunde. Hade aldrig riktigt förstått poängen med den. Konkreta buffertar i form av ständigt ogjorda läxor och det faktum att även den snällare delen av bekantskapskretsen slutat hälsa på honom gjorde denna del av tillvaron till ett fängelse med väggar bestående av ettan, tvåan och fyran. Den enda egentliga lyckan var vetskapen om hans egen enorma potential. Om de bara visste att han skulle kunna bli tillsammans med alla klassens tjejer på samma gång och samtidigt starta ett rockband som tände hela världens ungdom och träna och bli stark och snygg och bäst och vinna. Sebastian log hemlighetsfullt inom sig. Tänk om de bara visste vad han skulle kunna göra.

Varje gång någon slog schemala Sebastian ännu några timmar mindre i den så begränsade vardagen och fler i hans egen gränslösa verklighet. Avståndet mellan hans båda vistelseorter blev längre och längre och snart spenderade Sebastian nästan all sin tid som riddare, rocklegend eller rymdhjälte. De killar han tidigare umgåts med i skolan, även om de förstås aldrig blivit riktiga vänner, hade självklart varken socialkompetens eller ballar att kunna bry sig. Satt väl i liknande situationer själva. När Sebastian tog studenten så gick han inte på klassens studentskiva. Alla visste hur det låg till så ingen frågade varför.

Sebastian kommer aldrig själv att lyckas göra den trängre och gråare verkligheten större och färgrikare. Räddningen vore en person som kunde förstå situationen och samtidigt vara så självsäker och socialt trygg att han eller hon kunde tvinga Sebastian att upptäcka den verklighet som han hatar, men har den stora fördelen att kunna delas med andra. Tvinga honom att prata. Tvinga honom att gå fester. Jag skulle till exempel kunna rycka in. Men vaffan, det finns ju så många Sebastian.

liten snäll

Skriven av: liten snäll