Ser någon det lilla barnet ?

11 år gammal, 13 september 2002 .
Inlåst, övergiven, placerad nånstans i Uddevalla, 60 mil ifrån de jag kallade hem ..

Jag satt upptryckt i sängen med ryggen emot den kalla kritvita väggen. Jag väntade!

Väntade på att få höra den skrapande nyckel i dörren, väntade på att få se handtaget åka snett nedåt. Väntade på att den hårda mansrösten skulle sticka in huvudet och säga de magiska orden .. "- Nu är de din tur att ringa din mamma!"

Äntligen kom det jag väntade på ..
Jag hasade mig fram över sängen och satte ner fötterna på de kalla gråspräckliga golvet . Tog ett stadigt tag i de bleksvarta mjukisbyxorna, var tvungen att hålla ordentligt för snörningen i byxorna var borttagna av säkerhetsskäl enligt ställets rutin .
Gick ut ur mitt rum med vårdaren gående tätt bakom, jag visste vägen .. Efter nästan 8 månader så visste jag vart jag skulle gå, förbi uppehållsrummet med de bajsbruna skinnsofforna sen höger, med riktning mot de låsta köket och sen höger igen, in i en liten vrå med en telefon hängandes på väggen med nån plastlåda över knapparna .
Telefonkuren kallades rummet !

Väl inne i rummet så stängdes dörren bakom mig, låset vreds om och jag lyfte den mörkblåa luren medans jag tänkte på den enda frågan jag hade tänkt ställa till min mamma.

Inom några sekunder hördes första tutandet i luren, följt av tut nummer två, och halvvägs igenom tut nummer tre svarar hon .

"- När får jag komma hem?" Sa jag så fort mamma hade svarat.
Jag hörde en lätt suck i luren, sucken följdes av ord som jag inte hade väntat mig . Även om de var samma ord, samma bokstäver som jag fått varje vecka i 8 månader. Möjligtvis att tonen var aningen mer kall och en smula mer irriterad .

"- Lilla Gumman, hur många gånger ska jag behöva förklara de. Du ska inte hem, inte i nuläget. Vi mår inte bra här hemma och behöver tid att komma på fötter igen!"

Tre meningar, 31 ord, 124 bokstäver och en suck!

11 år gammal, liten, ensam, inlåst och helt plötsligt enbart ett uttalat problem!

Ingen som ser vad jag vill?

Emelie

Ung mamma, 28 år gammal. Går enligt många under beteckningen maskrosbarn! Själv säger jag familjens svarta får.
Emelie är medlem sedan 2017 Emelie har 3 publicerade verk