SJÄLVMORDSFÖRSÖKET

Jag var för liten för att förstå vad det var som hände. Jag mindes att pappa sagt att om jag ser en ölburk eller en vinbox när jag och lillebror är hemma hos mamma på hennes vecka, så skulle jag ringa honom direkt. Jag var så liten att jag inte förstod vad det var som hände, det ända jag visste var att jag hittade en ölburk och att mamma låg och sov på köksbordet. Nu var det dags att ringa pappa, och så knackade det på dörren.

Jag minns att jag inte kunde sova. Klockan var runt halv 4 på morgonen och lillebrorsan sov som en stock i nedre delen av dubbelsängen. Jag hade ont i magen. Jag vet idag att det var ångest jag hade då, så liten som jag var, men det visste jag inte ens vad det var när jag var så ung som jag var i detta statie. Jag klev ned från sängen och smög försiktigt in i köket så att jag inte skulle väcka mamma. Hon hade sin säng i vardagsrummet för att jag och Johan hade ett rum och sen hade storebrorsan ett eget rum.
När jag kommer in i köket så är lampan tänd. Jag ser att mamma ligger med huvudet på köksbordet, och den första tanken jag får upp i huvudet är ’’aw mamma blev så trött att hon somnade på köksbordet’’. Jag skulle egentligen ta ett glas vatten, men gick sen istället mot skafferiet för att plocka fram boypåsen, och då ser jag en ölburk i köksfönstret. Jag går genast in i rummet och tar fram min mobil för att ringa pappa, men det koplades inte fram. Då knackar det på dörren. Jag blev livrädd så jag ställde mig vid ytterdörren i några sekunder och lyssnade innan jag sa hallå. –Hej jag heter Anders och jag kommer från ambulansen. Vi skulle vilja komma in och titta lite på din mamma.
Det lät troligt, men jag ville ändå vara på den säkra sidan, för tänk om det var någon som ljög och påstod sig vara från ambulansen? Vad som helst hade kunnat hända då!
- Kan du skicka ner ditt legitimation genom dörrbrevlådan? Sa jag försiktigt.
- Vad duktig du är! Sa Anders samtidigt som han stack ner en legitimation som sa att han var ambulansförare genom brevlådan i dörren.

När jag sätt hans legitimation så öppnar jag dörren och ser Anders med en kille bredvid sig, och dom håller i en bår. Anders och den där killen går in i köket där jag sa att mamma var. Den där killen som var med går fram till mamma och börjar slå henne lätt i ansiktet och säger hennes namn. Anders kommer fram till mig och lägger sin hand på min axel.
- Har du någon pappa som du kan ringa till som kan komma och hämta dig?
- Ja han sa att jag skulle ringa om mamma drack alkohol. Jag provade ringa honom förut men det gick inte att ringa.
- Vad har han för telefonnummer? Frågade Anders samtidigt som han plockade fram sin mobiltelefon.

Det går fram signaler och pappa svarar med trött röst. – Ja det är Tomas?
- Hej pappa, mamma har druckit alkohol nu och ambulansen är här, sa jag.
- Jag kommer! Sa pappa. Jag kunde höra hur han flög upp från sängen i panik.
Det tog inte mer än en minut innan pappa var på plats, Han bad mig att väcka Johan och klä på honom för att vi skulle få åka hem till min gudmor och sova där. När jag väckt Johan och är på väg ut i hallen så ser jag att mamma ligger på båren som dom hade med sig. Hon sover fortfarande.

Jag satt på Johan bältet och la en filt över honom så att han inte skulle frysa. Han var så trött att hans ansikte låg vilandes mot bältesbandet. Pappa drog gasen i botten för att hinna lämna av oss men samtidigt hålla samma fart som ambulansen.

Jag vet idag att mamma försökte ta sitt liv med tabletter och alkohol. Pappa berättade för mig efteråt att om hon hade kommit in en minut senare så hade hon varit död idag. Jag fick också veta att en kille som pappa varit otrogen med under tiden som hon och pappa var ihop hade ringt ambulansen för att mamma hade skrivit till honom att ho inte orkade mer och att han skulle ta hand om oss barn. Vi har inte kontakt idag.

Snorhyveln

Känslig kvinna runt 20- års åldern. Vill nå ut med verkliga händelser i mitt liv.
Snorhyveln är medlem sedan 2019 Snorhyveln har 2 publicerade verk