Publicerat
Kategori: Novell

Sju skärvor av vett

Det var en gång för mycket länge sedan. På en plats bortom de höga kullarna, tvärs över det klara havet, över de vassa bergen, förbi den täta skogen igenom den oklippta ängen. Där finns en man. Denna man var kung. Och denna kung var nämd Permagon. Kung Permagon hade länge krigat emot en annan kung vars namn var Xurcsos. Kung Xurcsos ansågs vara mycket grym. Om inte ond och elak. Det fanns sagor som berättade om hur Xurcsos och hans män som slaktade män och barn, våldtog deras fruar och döttrar, brände deras byar plundrade deras städer.

Men en dag dog den elaka Xurcsos och hans brutala son tog över. Sonen var döpt till namnet Xares som betyder ”Den starke”. Xares namn stämde inte riktigt. Xares var svag och oerfaren. Då tog Kung Permagon sin chans. ”Gud har givit mig denna chans. Annars ångrar vi att vi icke togo den.”. Sade Kung Permagon. Och Kung Permagon höll sitt löfte. Han marcherade med sin armé bort till Xares land. Xares var inte beredd på strid, han hade inga organiserade trupper. Och så startade masakern. Hans första stad föll. Alla män som slogs på hans sida blev fängslade. Kung Permagons armé tog också kvinnorna till nyttja.
Redan nästa morgon var de tvugna att ge sig av. De siktade på nästa stad. När de lämnade staden satte de staden på fyr. För att försäkra sig att Xares har ingen nytta att återta hans stad. Nästa stad hade Xares fått ihop några sålder. Fasst mäst legosoldater, bönder och banditer. Även där var det en masaker. Hemma i Kung Permagons rike kom budet fram att de lyckats erövra två städer. Efter striden firades vinsten i fyra dar och fyra nätter. Sedan hängde de upp kvinnorna i rep bundna i deras fötter. Männen såldes som slavar och barnen dumpades i stora gropar.

Halvvägs till Xares sista stad mötte de en spejare som sätt att Xares has mobilisarat en armé. Men Kung Permagon såg på sin armé och skrattade. Han sa att ingen har vunnit över den här armén, varför skulle dem göra det då.

Framma vid Xares sista stad, där Xares gömmer sig. Där kommer Kung Permagon göra sin slut giltiga strid.
Den kvällen var dimmig. Solen var blek och en iskall kyla svepte över mannarna. Kung Permagon radade upp sina soldater och beodrade attack. Efter en stunds stormning hade Kung Permagons trupper nått portarna utan att stöta på Xares. Innan Kung Permagon han ana något anföll Xares bakifrån. Kung Permagon var tvungen att fly från slagsfältet.

Att Permagon inte tog Xares sista stad gjorde honom vansinnig. Permagon fylldes med hat. 9 månader senare hade Permagon fått ihop en ny armé. Den armén var hundra skogars träd mer än Xares armé. Permagon omringade Xares sista stad. Permagon lyfte upp hornet vars ljud som skulle beodra attack. Permagon andades in djupt och ropade ut: ”VI TOGO DEN!”. Permagontog ytterligare en tung och djup inandning.
Precis när han skulle blåsa i hornet insåg han. Att han alltid har sätt på Xarcsus och Xares som onda hänsynslösa monster. Som onda varelser bortom tid och rum. Men han kom överfund med att det var inte dem som var hemska. Dem var inte dem som terroriserade. Nu gömmer dem sig. De gömmer sig för det hemska, groteska och grymma fienderna. Det är inte dem som e onda. Det e inte dem som bränner byar och land. Vi är de elaka vi är de onda.
Samma tanke bankar mig mitt huvud. Mitt hjärta säger blås i hornet, mitt hat säger blås i hornet. Men sedan ser han tillbaka på ett gammalt minne där hans far sitter i sängen med honom. Han ska just sova. Då han frågar. ”Vad skiljer människor från djur?”. Och hans pappa svarar. Djur kontrolleras utav känslor och reaktioner. Vi människor styrs utav sans och vett.
Sedan frågade han ”vad skiljer människor från soldater pappa?”. Sedan ser Permagon på sin armé. Han lyfter upp hornet. Handen e stadig. Armen e stark. Han klämmer allt han har. Och spräcker Hornet i sju vassa skärvor. En utav skärvorna fastnade i hand hand. Han vände sin häst om. Och red iväg. Bort ifrån våld och barbarism. Hans armé lade ner sina vapen och sköldar. Och marcherade med honom emot solnedgången.


...Två månader senare dör Kung Permagon fridfult av ålder på sin säng. Och i hans kista ligger skärvan som fastna i hans hand Xares ser sin chans att anfalla och styra båda rikerna...

Skriven av: Björn Börjesson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren