Skolans coolaste tjej.

Det var bara vinden som gjorde det kallt, ifall det inte hade blåst skulle jag nog inte frusit. Jag hade bestämt mig nu, jag visste precis hur jag skulle göra det, jag läste om det på skolans lånedatorer.
Fan, fan, fan vad jag ångrar mig.
Jag tog av mina skor.
Gräset var fuktigt och kallt, precis som det brukar vara på sommarens nätter.
Jag har så fula skor, det är väl bara eftersom mina jävla föräldrar aldrig skulle låta mig välja egna skor, fan vad jag önskar att mitt liv vår som alla andras. Jag vill också ha pengar. Jag vill också ha föräldrar som bryr sig om mina tonårsbekymmer.
De bryr sig inte, de bryr sig aldrig om mig, bara sig själva. Sebastian bryr sig inte heller längre, han vill inte ha mig, han bara behöver mig för att slippa vara ensam.
Jag tog av mina strumpor.
Tårarna kom en efter en rinnandes nedför mina kinder. Varför grät jag? Varför är jag så ful när jag gråter? Jag är så jävla cool i klassen eftersom mina föräldrar alltid ger mig alkohol, de låter mig ha fester och jag har legat med alla killar på skolan.
Jag tog av min jacka.
Mina föräldrar ger inte mig alkohol. De är bara för upptagna med sina egna problem att de inte märker när jag tar alkohol från dem. De låter mig inte alls ha fest, de vet ingenting om det, de är bara aldrig hemma. De åker ut på middagar och jobbresor där jag inte får följa med. Då har jag fest. Jag vill slippa vara så jävla ensam. Jag har inte haft sex med alla killar på skolan, jag var full och ville egentligen inte göra något alls, det var han som stack ned sin tunga i min mun. Jag gjorde ingenting tillbaka. Sen började alla de på skolan bara sprida rykten om det. Jag är så jävla ensam, jag är ensam i en stor grupp av festande människor, jag är ensam bland mina bästa vänner, jag är alltid så jävla ensam.
Jag tog av min tröja.
Smärta kan få bort smärta, alkoholister dricker alkohol för att slippa känna och tänka, fast då mår de dåligt och kräks istället. Jag har aldrig skurit mig själv eller druckit så mycket alkohol en onsdag att jag tuppar av. Fortfarande gråter jag. Vad har jag att gråta över? Jag är ju största festprissen i stan. Jag har alltid mina coola vänner runt om mig. Nej fy fan, jag är inte ensam, jag är bara bortskämd och aldrig nöjer jag mig med vad jag har.
Jag tog av mina byxor.
Stålet var kallt. Mina bara fötter krymptes ihop, jag höll min knytnäve hårt och skakade för att inte frysa. Nu var jag redo. Jag skulle göra det. Ljuset rörde sig snabbt mot mig, jag blundade inte, jag stirrade rakt mot det. Precis när allt skulle slockna, skrek någon, jag knuffades bort, jag blev räddad från det jag trodde skulle rädda mig. Tåget åkte fort förbi, och ljuset som för 7 sekunder var framför mig är nu långt borta.

Skriven av: Juni Gustafsson