Skotten i Björnby

Däckskriket ekar i huvudet, alla tre vänder sig om och bakrutan vevas ner på den svarta bilen med svarta nummerplåtar, ut kommer den silvriga pistolen. Två smällar kommer fort. Blodet skvätter ut ur Samuels mage och den tomma kaffekoppen slår i backen och allt tystnar för en sekund. Bilen varvar fullt och kör iväg. Den lätta kroppen slår i asfalten och Simon är lika snabbt på backen som Samuel och sliter av sig sin sweatshirt och håller den mot hans blodiga mage. Kim får upp sin telefon och slår snabbt 112 och tar telefonen mot sitt öra, det är en ljus röst som svarar “Hej du har kommit till larmcentralen, vad är ditt ärende” Han skriker: “Han har blivit skjuten i magen vid Björnbys flourskolas ramp skicka en ambulans fort!!”


Kim sitter i studiehallen och scrollar ner på facebook, han har blivit utslängd som vanligt. Han har på sig sina vanliga lite slitna jeans, sin svarta blåröks hoodie och den svarta kepsen med det lilla bruna emblemet på kepsens framsida.

Han borde igentligen jobba med matten men han orkar bara inte. Det har gått neråt på sista tiden, han har nog inte godkänt i nåt ämne. Han stänger igen datorn och går till sitt skåp där han tar sin svarta dunjacka och går sin väg utåt han går förbi skolans café där några sjuor sitter. Han tänker för sig själv hur det var för ett år sen, då allt gick bra i skolan. Men det var innan han började va ute om kvällarna när han fick sin bruna Crescent compakt.


Simon sitter i fika-rummet på praktiken och dricker ur sin kaffekopp, han har som vanligt på sig sina slitna arbetsbyxor och den svarta sweatshirten han måste ha på sig för att inte bränna sig vid svetsen.

Fem minuter till sen är han färdig för dagen och kan gå hem. Han ställer sig upp och slår i lampan i taket, det är nästan så han slår i taket. Han är ungefär 1,85 m lång och väger bara ynka 65 kilo.



Samuel vaknar med ett ryck! 12.00 står det på klockan, helvete!
Han sliter på sig sig ett par slitna jeans, en svart t-shirt och som alltid den svarta och röda De Palma-kepsen. När han ställer sig upp slår han i lampan som hänger i taket, varför ska just hans lampa hänga så lågt?
Hela hans kropp värker efter praktiken igår. Han praktiserar på kyrkogården och får bara göra dom tyngsta jobben. Hans spänstiga kropp behöver verkligen röra på sig mer. Han snubblar upp till köket och häller upp ett glas saft, som han dricker upp med ett svep. Han går ut i hallen, och tar på sig sina skor och sin jacka. Han sliter upp dörren och går ut till garaget. Väl inne i garaget slår han i huvudet i en balk som hänger ner från taket. Det värker till men släpper efter några sekunder. Han tar sin BMX och börjar rulla mot skolan. Han åker förbi kyrkan och vinkar till sina arbetskamrater men hinner inte stanna och prata.


Simon säger “hej” då till chefen och går ut till cykeln. Det är en röd och svart bmx, hans mest älskade ägodel. Hans största intresse är att tricksa med sin bmx och han är väldigt bra på det.

Hans telefon ringer, “älskling” står det han svarar med ett glatt “hej” men får höra ett snyft tillbaka. Han brusar upp direkt och frågar vad som hänt, men det är bara ett tjejigt tjafs tack vare skitsnack som vanligt. Han tröstar henne snabbt och säger “hej då” Han börjar rulla mot macken som ligger lite längre bort så han kan köpa snus. Det verkar försvinna snabbare än vad han tror, han köpte ju en dosa igår.

När han börjar cykla lite fortare så blåser den kalla höstluften igenom hans korta lite mörkblonda hår. Jävla skit att han inte hittade mössan imorse, han hade behövt den nu. Han går in på macken och köper som vanligt en dosa General betalar och går ut igen. Han cyklar mot rampen för att träffa Samuel och ta en cigg.


Den kalla höstluften blåser upp Samuels keps så han nästan tappar den i backen ner till skolan. Innan han går in åker han till rökrutan. När han kommer fram så tar han upp Level paketet och tänder en cigg. Precis när han tände ciggen kommer Kim ner och ska röka. Dom hälsar på varann med en kram och röker klart. När han kommer in i skolan så går han direkt till skåpet och lägger in jackan. Lappen från skolsyster ligger i skåpet “1,85m lång och väger 65 kilo” står det, han hade växt tio cm på ett år och bara gått upp 5 kilo “Du måste äta mer” hade syster sagt. Han rycker till och hör lärarens arga röst “VARFÖR ÄR INTE DU PÅ LEKTION?” han kollar på den skäggiga gubben som skriker och svarar med ett flin “käften gubbjävel” och sätter sig brevid Kim i studiehallen. Det plingar till i hans telefon han, och tar upp sin svarta iphone “Rampen nu, ta med en kaffe” från Simon.
Han och Kim reser sig och går till cafet och köper kaffe, sen går dom ner till rampen.


När Kim kommer fram till rökrutan som ligger utanför matsalen så står Samuel där. Han hälsar som vanligt med en kram och tänder en cigg av märket Level med sin svarta bic tändare. Han vill dra ifrån skolan, det är bara krav och jobb hela tiden. Han vill tjäna pengar på att jobba på en arbetsplats och inte gå i skolan. Hans spenstiga kropp kan inte vara still hela dagarna han biter ihop och går in igen. När han kommer in så immar glasögonen igen och han måste rätta till det svarta håret som sticker fram under kepsen.

Han tar upp sin Samsung galaxy, han måste ringa morsan för att det inte ska bli bråk när läraren ringer henne och säger att han skolkat. Det tutar upptaget så han skriver ett sms istället. Det är svårt att förklara via sms vad som hänt men hon förstår nog.

Kim slänger sig på backen brevid Samuel och Simon. Båda två försöker stoppa det pulserande blodet som pumpar. Samuel kan knappt andas och ännu mindre prata. Han tittar på Simon med en tom blick och rör sina läppar. Med en svag viskning säger han “Kommer jag att dö?” Simon tittar på honom med en allvarlig blick och säger: “Nej, du kommer klara det här, men fokusera på andningen och somna inte!”

Folket har börjat samla sig runt dom tre killarna som ligger på marken. Några av dem ringer till larmcentral och pratar med poliser och brandmän om vad dom kan göra medans dom inväntar ambulans. Vissa av dom andra på skolan står längre ifrån. Tjejerna som känner Samuel är oroliga och vissa gråter. Alla killar försöker trösta dom men lyckas inte. Nu äntligen hör man sirener och ser blåljus från ambulansen som svänger in i Björnby. Ambulansen kör upp bredvid killarna och bär upp Samuel på en bår. Dom sätter direkt igång med tester och sprutor och sen lastar dom in honom i ambulansen och åker iväg i världens fart mot sjukhuset.
Polisen kommer in i rummet med en stor svart väska. Simon, Kim och Samuel sitter i den lilla sjukhussalen. Samuel är nästan skakis, för första gången på tre månader får han äntligen åka hem.
Polisen lyfter upp den stora väskan på bordet framför dom. Och säger med en stark röst “det här är bara för säkerheten” och öppnar väskan och tar fram tre västar.
Alla tre sitter helt häpna, skottsäker väst, det trodde dom aldrig.
“Ni får ha dom här på er tills vi hittat den skyldige”
Dom ställer sig upp och tar av sig sina tröjor, västen är lätt och sitter väldigt tight runt kroppen.
“Vet ni av vilken anledning detta hände?” säger polisen med en ganska ledsen röst.
“Vi har tjafsat med ett gäng turkar från Norrköping, men det var inget allvarligt”
“Har ni några namn på dom ni bråkat med?”
“Nej!” utbrister Samuel med en arg röst.
“Okej då är ni beviljade att gå” säger han och går ut.
Alla tre går ut från sjukhuset, det känns inte som förut, nu står dom där med väst och har blivit beskjutna.
Det kommer en taxi och hämtar dom utanför och kör dom in till Björnby.
Nu ska dom bara hem och vila upp sig, sen börjar väl livet och skolan som vanligt.
Men en sak är säker dom ska ge igen…….

Skriven av: Samuel Hagman Mohlin