Skräcken vid älven.

Vattnet var helt blankt när jag körde uppströms. Jag hade varit och fiskat på min favoritplats. Det tar 35 min dit och 45 min tillbaka med båten. I vanlig ordning så satt jag och rökte en cigarett och tittade på öringarna som låg i en plastback framför fötterna på mig. Denna dag hade jag fått 7 st i varierande storlekar.

Jag kom till den sträcka av älven där det är väldigt smalt och strömt. Jag hade kört här hundratals gånger så jag visste precis vart jag skulle köra. Men den här gången var det något annorlunda. Jag kände mig iakttagen. Från tallskogen på sidan om. Tittade men tyckte mig inte se något speciellt. När jag vred tillbaka blicken såg jag något i ögonvrån. Det var något som försvann upp i ett träd. Jag sänkte farten och tittade vad som pågick. Jag hörde ett konstigt ljud, det lät som en blandning mellan gurglande och visslande. Hade aldrig hört något liknande så jag stannade båten.
Jag såg rivmärken på tallarna och under varje tall var det stenar upplagda i högar. I varje hög låg det en röd sten. Jag tog mig mot andra sidan älven för att få lite avstånd. Jag hörde samma ljud igen men den här gånger mer intensivt. Jag lokaliserade ljudet till ett av träden och tittade men jag ingenting.
Sedan började grenarna röra på sig och jag såg ett ben komma ner från tallkronan. Det var smalt och långt, ca 1,5 meter. En stor knäskål och foten såg ut som en människofot fast mycket bredare.
Jag drog igång båten och skulle köra därifrån men motorn stannade. Båten började ta in vatten och jag blev skräckslagen.

Jag hoppade ner i vattnet och drogs med strömmen mot mitten och simmade in i land. Nu var jag på samma strand som det jag hade sett i trädet. Stammarna på tallarna var fria från kvistar till ca 3 meters höjd så sikten var bra. Nu såg jag alla stenhögar som varenda en såg ut precis som dom andra. Började gå norrut men jag såg samma fenomen överallt. Jag vände mig om för att titta bakåt eftersom jag fortfarande kände mig iakttagen. Jag såg ingenting och lugnade ner mig en aning. Temperaturen sjönk snabbt när solen gick bakom ett berg. Jag satte mig lutandes mot ett träd och då kände jag en skräck fara igenom kroppen. Uppe i varenda trädkrona satt det en sån där varelse och stirrade på mig.
Dom var i alla möjliga storlekar och gemensamt hade alla att benen var riktigt långa. Armarna var i proportion till benen med starkt markerade armbågar. Huden var gråaktig med några längre hårstrån som satt utspritt hur som helst i fläckar. Överkroppen var liten och kompakt. Huvudet var litet även det. Ögonen var helt vita. Händerna såg ut som på en människa fast mycket större.

Varenda en av dom satt och gjorde en liten gungning, väldigt långsamt i sidled. Jag ställde mig upp och såg att dom som var längst bort ifrån mig var på väg ner från träden. Jag snurrade runt. Dom stod på marken. Från 1 till 2 meter långa.
Vände mig om och började gå norrut. Jag visste inte om jag vågade springa. Jag bara gick förstelnad av skräck. Jag kom fram till en stenhög som inte var på komplett. Den röda stenen högst upp saknades. Högen var formad som en skål och högst upp skulle den röda läggas. Jag kände hur något tog tag i mina ben. Jag snubblade framåt och 4 st flög på mig och la mitt huvud i stenhögens skålning. Ovanför mig såg jag att en av varelserna satt med en röd sten i handen. Stenen hölls ut och det såg ut som att den skulle släppas rakt på mitt huvud. Detta hade alltså blivit en plats där människor skulle avrättas.

Jag hörde ett ljud från varelsen uppe i trädet och i samma sekund försvann allihop upp i träden. Jag hörde en båt och sprang ner mot älven. Hela båtresan visste jag inte om jag skulle kunna berättade det här för någon. Det lät för konstigt för att vara sant. Speciellt eftersom att alla stenhögar var borta när jag tittade bakåt på väg ner till båten.

Emil Martinsson

Emil Martinsson är medlem sedan 2018 Emil Martinsson har 3 publicerade verk