Skvaller

Till dig innan du läser historien:
Okej, jag kan säga på direkten att detta är en historia som man inte direkt kan skryta med. Den handlar om skvallertanten Inga-Maj och vad som händer henne den dag hennes skvallerkälla råkar spåra ur och bli galen. Inblandade i historien är bl a Inga-Maj, marsvinet lille Sven, grannen Sven, barnbarnet Berta och byabefolkningen samt Polis-Anders. Orkar du läsa hela blir jag imponerad. Hoppas du gör det. Ha en god läsning..

HÄR BÖRJAR DEN:

Det var en gång en gamling som hette Inga-Maj. Hon hade hängbröst och en lång vårtig näsa, men hon var exakt lika glad för det, för hon hade ett marsvin som älskade henne. Hon hade döpt honom till lille Sven efter sin granne Sven. Han varit en mycket stark och trevlig skvallergubbe som alltid stod och krattade eftersom han ville titta på folk som for förbi och kanske växla några ord. Han var alltid villig att skvallra med Inga-Maj och hon kände till hela byns historia. Eftersom hans fru dött av smärta under ett träd så kände sig Sven mycket ensam. Dessutom kände han sig skyldig eftersom han inte funnits där för att hjälpa henne, eftersom han hade hörselskydd med P4 som han lyssnat på i högsta volym.

Obduktionen visade att hon legat och skrikit under trädet i två timmar trots sönderrökta stämband med mannen bara 50 meter från platsen. Vissa kallade honom kallblodig mördare, Sven kallade det kallt skvaller. Det var kanske tack vare detta han blivit så besatt av att skvallra om byns invånare.

Marsvinet lille Sven var inte allt för olik sin förebild. Han brukade alltid stå i sin bur och gräva i ett hörn, men han var alltid trevlig när Inga-Maj tog upp honom för att klappa honom i två minuter eller fler. Sen kissade han alltid på henne när hon höll i honom för länge. Fast lille Sven brydde sig inte allt för mycket att hans fru dött, trots att det i detta fall var av förstoppning. För lille Sven var inte speciellt känslomässig, mest bara instinktivt kåt och galen. Men det är klart, så lik förebilden var han nog inte. Sven hade för lite päls, trots kaninmössan.

Berta blir skvallersugen
Det var en helt vanlig förmiddag och Inga-Maj kände att hon var sällskapsjuk. Hon tog upp lille Sven men eftersom han kissade på hennes händer när hon tog upp honom så kände hon att hon hellre ville gå över till sin granne.

Han stod och krattade i solskenet men han blev väldigt glad när han skymtade Inga-Maj vid dörren. Han var väldigt rörelsekänslig, såg han en rörelse i byn så tittade han reflexmässigt dit i törst efter nyheter.
Han blev glad och bjöd in Inga-Maj på lite kaffe.

- Ja du Inga.. Jag har hört en sak om Kjell-Gunnar och Ylva-Ida
Inga-Maj blev på helspänn. Det hade länge ryktats om en spänning mellan dessa två och eftersom de båda var gifta så var det extra spännande. Kjell-Gunnar var en halvsame som arbetade som vaktmästare i byakyrkan, gift med Marie-Britt och Ylva-Ida var en kvinna med risigt hår, gift hon med. Sven fortsatte..
- Ja Marie-Britt skulle ge några hembakade kakor till sin hårt arbetande man, när hon inte kunde finna honom framme vid podiet.. Så hon gick vidare till bedjerummet, och där fann hon Kjell-Gunnar och Ylva-Ida, givandes och tagandes i naturens vals. Marie-Britt lär ha blivit galen och sprungit de 2 milen till den avgränsande byn för att istället ge kakorna till sin älskare Leif-Olle med den rostiga Cadillacen.

Inga-Maj blev glad över att det inte drabbade något oskyldigt barn. Det var det rätt åt Kjell-Gunnar och Marie-Britts stygga unge Lisa-Lotta vars överflåttiga hjärna förpestad friden bland de hederliga ungdomarna i byaskolan. Hon skulle nu få en svår tid. Som hon naturligtvis skulle gilla eftersom hon var störd.

Något konstigt händer
Inga-Maj och Sven satt och småpratade lite om hur skiljsmässorna drabbat byn som en ödesdiger orkan och hur gammalt folk plötsligt gick bort tre och tre. ”Ingen rök utan eld” sa Sven och såg klok ut. Det lät osammanhängande men det var smart sagt.

Efter ett tag såg Inga-Maj att det var dags för ekot så hon satte på radion. Men hon snubblade och råkade föra kanalen till P4 istället.
Det skulle hon aldrig ha gjort…

Sven blev helt galen och höll för öronen. ”AAAH!!” skrek han och flaxade med armarna. Inga-Maj skulle stänga av radion då Sven slog till hennes händer, och radion föll ner på golvet.

Sedan knuffade han bordet över henne och kaffet rann ut över hennes ögon så hon blev förblindad. Sedan började han lägga tunga saker på bordet och det kändes som hon skulle klämmas till döds.
- SNÄLLA SVEN! SLUTA! JAG KVÄVS! AAH!
Men han fortsatte att lägga saker över bordet. Men på något sätt så lyckades Inga-Maj ta lös en hand och med den stängde hon av radion. Sedan svimmade hon…

Hon vaknade av att hon satt på stolen och Sven stod och diskade.
- Hehe.. jasså, så du vaknar nu! Hehe.. Du slumrade till så jag tänkte att jag skulle diska lite. Kanske dags att du går hem och lägger dig?
Inga-Maj kände yrsel och började stödja sig hem med hjälp av en orange vägpinne av bambu. Byamänniskor har nämligen sådana istället för kryckor.

Hon gick hem, tog upp lille Sven och klappade honom. Kära nån, vad hade hänt med henne? Det hade ju känts så verkligt. Höll hon på att bli tokig?
Hon gick in i badrummet. Det hade börjat växa nya murklor i duschen så nu fick det bli ännu en svampsås. Gott. Hon hörde hur fylle-Lennart körde förbi på sin nya trehjuling.

Barnbarnet kommer till undsättning
Hon tittade sig i spegeln och såg hur hon hade intorkat kaffe i ansiktet. Å nej, det hade inte varit en mardröm! Allt hade varit sant!
Då ringde hon till sitt kära barnbarn Berta. Hon var 17 år och såg egenom byns yta bara genom ett fingerklick ty hennes ögon var inte förpestad av byns hjärntvätteri ännu.

Hon kom på ett grisblink och hon hade genast lösningen.
- Han är galen farmor, han försökte döda dig precis som han dödade sin fru. Han dödar allt han är färdig med. Han dödade alla sina jakthundar efter att han dödat bytet, han har dödat alla fåglar när han gett dom mat, och efter att han legat med dig hade han nått sina mål. Han ville bara vänta på rätt tidpunkt.
Inga-Maj visste inte riktigt vad hon skulle säga… Självklart att alla skulle veta att dom legat med varandra.. Svens bror Per hade ju kommit in i sovrummet mitt under själva akten för att fråga om han fick låna potatisgrävaren och lite småskruv.

- Då polisanmäler jag honom!
Inga-Maj kom på den perfekta idén för ett modernt samhälle. Det hon tänkte på var att detta inte var ett modernt samhälle.
- Sällan mormor.. Polis-Anders i byn kommer att smutskasta dig på polisstationen och du kommer att bli en utstött förräderska. Ingen kommer att tro dig. Ingen för sätta sig mot någon här, det är byns lag.

Oh my god, vad skulle hon göra? Men Berta hade redan en plan….

Bertas plan spårar ur
Nästa natt sprang dom ut förklädda till bibelförsäljare. De tog Svens kratta och skottkärra och sedan skrev dom P4 med stora bokstäver med hjälp av Diesel på Svens gräsmatta. Sedan råkade Berta slänga in en fackla igenom en av svens fönster. Hon råkade spåra ur pga stämningen. Då sprang Inga-Maj och Berta hem.

Lille Sven sprang fram och tillbaka i buren, när Inga-Maj skulle lugna honom bet han fast i hennes finger och vägrade släppa. Hon bröt nacken av honom eftersom hon inte kunde leva med någon vars förebild var galna Sven. Hon slängde marsvinet nonchalant i soporna bland halvätna kycklingsvingar där han hörde hemma.

Brandbilar och ambulanser anlände till platsen men dom kom för sent. Sven hade redan brunnit till döds. Det hade varit mycket smärtsamt ty obduktionen visade att han hade legat och skrikit ”INGA-MAJ ÄR SKYLDIG! HON VILL MÖRDA MIG!” i en hel kvart trots sönderbrända stämband.
Detta gjorde Inga-Maj mycket orolig.

Det där med att slänga in facklan genom hans fönster hade ju inte alls tillhört planen. Dom ville ju bara skrämma honom lite genom att skriva P4 på hans gräsmatta och ta hans kära trädgårdsredskap. Alla i byn skulle ju vetat att det var bibelförsäljare som gjorde dådet, eftersom det garanterat skulle vara någon jävel som såg allt som skedde, och när Sven sedan skyllde på Inga-Maj skulle byn bli arg på hans lögner och frysa ut honom. Men nu hade allt spårat ur…

Ett fackeltåg styr mot huset
Inga-Maj och Berta kunde bara vänta på sitt öde.. Polisen skulle nog komma snart och plocka upp dom, annars skulle dom nog bli lynchade av en ilsken befolkning. Dom stängde in sig i potatiskällaren men när det knackade på dörren gick Inga-Maj och öppnade. Det kunde ju varit posten och hon hade väntat på den nya gördeltrosan från ”Big Not Slim”. Inga andra trosor passade henne och nu hade hon haft samma ganska länge. Pga hennes inkontinens så var dom inte så fräscha, fast hon använde ju vita tygblöjor och dom läckte bara ibland.

Men det var inte posten, för utanför dörren stod ett fackeltåg med byns medlemmar… Inga-Maj vågade inte öppna. Så dom slog in dörren och sjöng domedagsvisan.
Sedan harklade sig ordförandet i byarådet och folkmassan tystnade.

- Ehum.. Inga-Maj, vi är chockade. Vårat bondiga byaliv har blivit infekterad av en förrädare. Nu tror jag aldrig att det kan bli som vanligt igen. Hur ska man våga att låna ut saker till sin granne numera, man kanske får tillbaka det trasigt? Jag vet inte hur det ska gå.. Inga-Maj, du får bli vår fruktade förebild som leder bort patrasken från vår konservativa avfart till by.
Inga-Maj blev väldigt förvånad och förstod ingenting. Dessutom hade hon börjat få rabies från såret som lille Sven bitit upp med sina vassa gnagartänder.

- Sven var en förrädare. Han ljög ända in i det sista. Alla vet ju att det var bibelförsäljare som tände eld på hans hus och att det var dom som styrde hans trädgårdsredskap till er bakgård. Polis-Anders har övertygat sina kollegor på polisstationen.
Polis-Anders nickade och visade tummen upp.

Berta som hört allt vågade nu komma fram från potatiskällaren. Alla hurrade för Inga-Maj och sa att hon var en hyvens tant som kunde hjälpa till att stå i köket vid nästa byafest.
Hon kände sig hedrad. Bara de mest respekterade byahustruna fick stå i köket.

- Å mormor, allt löste sig ju till sist! Jag är så lycklig!
- Ja, och så har jag hört att Nisse har varit och tjuvfiskat igen och att hans fru varit inblandad i kriminaliteter med Göte Fransson borti Storberget.
Berta och Inga-Maj tittade på varann med menande blick och gav varandra en modern high-five. Rabiesen visade sig bara vara löddret från morgontandborstningen.

Ja, så gick det till när byn inte ändrades ett dugg det var bara en som dog.


Slut

Skriven av: Sonja Abrahamsson