Sluta!

David suckade och slog några slag på strängarna.
Det hade gått uruselt på matteprovet, han fattade helt enkelt inte algebra. Farsan skulle bli vansinnig!
Han kände på blåmärket han hade på armen.Det gjorde inte lika ont idag iallafall.

David tittade på klockan, kvart i sex, dags att börja med maten. Han reste sig upp och la försiktigt ner elgitarren i fodralet igen och gick ner i köket.

Han öppnade kylskåpsdörren och tittade in, det fick nog bli biff och potatis idag.Han plockade fram maten och började laga till den.

Plötsligt kom Davids 6åriga lillasyster Nadja inskuttande i köket med det blonda lockiga håret svallande efter sig och de blåa ögonen var ivriga.

"Hej vad blir det för mat vad har du gjort idag när kommer pappa hem ?vet du Sara har en ny kattunge den var jättesöt helt vit med svarta prickar och.."pladdrade hon på.

David skrattade åt hennes iver.
"Det blir potatis och biff till middag och pappa kommer när somhelst. Men vill du lugna ner dig lite och hjälpa mig att duka istället?"

Nadja nickade och skyndade sig att duka.

En kvart senare kom Stefan hem. "Hallå!" ropade han ifrån hallen. David och Nadja svarade med ett hej pappa.

Stefan kom in i köket
"Vad bra att ni har maten klar."

De satte sig till bords och började äta.Stefan pratade om vad som hade hänt på jobbet idag.

"Hur har ni haft det i skolan idag?"

Nadja öppnade munnen och började prata om det ena och det andra om hur de hade målat med fingerfärg.

" Och du då David?"

David tittade ner i tallriken. Det var lika bra att han sa det nu än att farsan skulle få höra det ifrån matteläraren för då skulle det bara bli värre. Han höjde blicken och möttes av sin pappas.

"Jag fick IG på matteprovet."
Så, nu var det sagt.

Det la sig en tung tystnad i köket.

"Nadja vill du vara snäll att gå ut, Jag vill prata i enrum med David."

Nadja reste sig upp och sprang skrämt ut ur köket.

Stefan reste sig upp och gick fram till David.

"Pappa.."började David men fick en örfil så att han flög ner på golvet.
"Jag trodde att vi hade pratat om det här!" väste Stefan hotfullt och böjde sig ner över David."Att du skulle sluta med den där skitmusiken och plugga mer matte så att du kommer in på gymnasiet, eller vill du sluta som uteliggare kanske?" fräste han och gav honom en hård spark i magen innan han gick ut ur köket.

David låg kvar en stund innan han reste på sig och gick upp för trappan till sitt rum.

Nästa morgon vaknade David tidigt. Han reste på sig och gick fram till speglen drog det svarta taggiga håret bakåt och synade sig i ansiktet. Det syntes inga märken efter igår, bra då skulle han inte behöva oroa sig för att det skulle synas.
Han gick vidare till magen. Det syntes ett blåmärke stort som en tennisboll men det skulle tröjan dölja tänkte han och gick in i badrummet och dushade och tog på sig sina svarta jeans, ett nitbälte och en långärmad mörkblå tröja med tryck på.

Sen gick han in till Nadja.
"Upp och hoppa sömntuta!" viskade han i hennes öra och började kittla henne.
Hon vred sig medan han kittlade henne.
"Varför måste jag gå upp?"sa hon buttert och reste sig upp.
"För att jag är din storebror och jag säger det. Desutom är jag nio år äldre och betydligt starkare än du.Så det är nog bäst att du gör som jag säger." sa han låtsas allvarligt.

Nadja räckte ut tungan och kastade en kudde på honom.
Han gick skrattandes ut ur hennes rum ner till köket där han bredde sig ett par mackor och hällde upp ett glas mjölk sedan satte han sig vid bordet åt upp mackorna.

En halvtimma senare ropade David hejdå och gick mot skolan.
När han kom till busshållsplatsen där han och hans kompis Erik brukade mötas satt redan Erik där och lyssnade på mp3. Han hoppade upp när han såg David komma.
"Tjena slöfock!" ropade han och pekade på klockan."Skynda dig annars blir vi sena!"

"Äh lägg av, som om du bryr dig!"

Erik flinade till svar och de gick vidare.

"Föresten..sa Han hur tog din farsa provet igår?"
David drog upp tröjan och visade sin mage.Erik var den enda som visste vad farsan brukade göra.
"Aj fan!" Erik grimaserade.
David ryckte på axlarna"Det var inte så farligt, det brukar vara värre."

"Du borde anmäla honom."
David suckade de hade gått igenom det här flera gånger.
"Ingen skulle tro mig, en stökig tonåring mot en respekt givande läkare som anses vara den perfekta pappan."

"Varför drar du inte bara då?"
"Nej." David skakade på huvudet."Jag tänker inte lämna Nadja hos det jävla physkot.
"Men det kommer sluta med att han slår ihjäl dig!"protesterade Erik upprört."Du måste göra något åt det annars gör jag det!"

"Jag mördar dig om du säger till någon!" fräste David argt.

De pratade inte mer om det och skoldagen gick som vanligt.

När David kom hem gick han upp på sitt rum och gjorde läxorna. När han gick för att göra middag hörde han Stefans arga röst ifrån vardagsrummet så han skyndade dit.
När han kom in såg han Nadja stå gråtande på golvet med ett rött märke på ena kinden och farsan framför henne grälande och höjde handen för att slå igen.

David fylldes av ett raseri och kastade sig över Stefan.

"DU RÖR HENNE INTE DIN FEGE JÄVEL!" skrek han och gav stefan några rejäla knytnävsslag i ansiktet.Han hatade honom verkligen!

Men Stefan lyckades vräka ner honom på golvet och gav honom en spark.

"Du ska inte tala om för mig hur jag ska uppfostra dig och din syster din lilla skit!" fräste han och ryckte upp David från golvet och tryckte upp honom mot en vägg där han började ge honom örfil efter örfil.

"OCH DU HÅLLER KÄFT ANNARS FÅR DU LIKA MYCKET STRYK SOM HAN!!" skrek han åt Nadja som hade börjat gråta ännu högre.
"LÄMNA HENNE IFRED!" vrålade David och sparkade till Stefan som kastade ner honom på golvet igen där han började sparka på honom.

David kröp ihop , han försökte döva smärtan. Bara Stefan inte rörde Nadja!

Plötsligt upphörde sparkarna. David öppnade ögonen. Där stod tre poliser och en skrämd Erik. Två av poliserna höll fast Stefan och den tredje lutade sig över honom.
"Herregud!"sa polisen."Ring ambulans."

Sedan blev allt svart.

David slog upp ögonen och reste sig upp.Han låg i en sjukhussäng i ett sjukhusrum.
Vad hade hänt?
Så mindes han plötsligt. Erik måste ha ringt polisen.

Plötsligt så öppnades dörren och en kvinna i jeans och tröja kom in med Nadja och Erik.

"David!" ropade Nadja överlyckligt och sprang fram för att kasta sig om halsen på honom, men kvinnan fångade in henne.
Han var glad i tysthet för han hade väldigt ont och det förstod nog kvinnan för hon blinkade åt honom.
Nadja klappade honom på huvudet istället.

"Tjena" sa Erik nervöst och trampade med fötterna."Jag hoppas att du inte blev arg för att jag ringde polisen men..."
"Tack Erik!! utan dig hade jag varit död nu."
Erk log lättat.

Kvinnan började prata.
"Mitt namn är Klara Fransson och jag jobbar på socialen, det är mitt jobb att hitta ett nytt hem till dig och din syster.

"Så vi slipper åka tillbaka till honom?"
Klara såg förbryllad ut.
"Det är väl självklart! Du har brutit ett antal revben , har hjärnsskakning och är full av sår och blåmärken, dessutom har vi två vittnen om vad din pappa har gjort mot dig.Ingen förälder slipper undan straff för något sånt.

David log .den jävlen skulle spärras in och han och Nadja kunde börja ett nytt liv!

Skriven av: anonymus