Society Academy world

Kapitel 1: Vad har hänt?

Jag har alltid älskat att rita, ända sen jag var liten. När jag ritar glömmer jag allt. Då är det bara färgerna, drömmarna och jag. Idag går det inte bra. Det beror nog på alla ljud omkring mig. TV:n står på i vardagsrummet.
Någon skrattar där inne. Som det nästan alltid gör. Jag bor här, men jag hör inte hit. Min mamma är sjuk. Hon är på psyket. Det är därför jag bor här.
Hos Anna, Tomas, Moa och David, de är snälla.

Jag borde inte vara här men det är jag ändå. Jag kunde ha suttit med dem.
De säger alltid att jag också ska vara med. Jag stirrar på det vita, tomma pappret. Saknar jag mamma? Jag vet inte. Allt var så jobbigt innan hon blev inlagd. Hon var i sin egen värld. Hon hörde inget och hon såg inget.
Jag minns inte att jag hört mamma skratta. Inte så som de gör här.
Jag skulle också vilja vara glad. Men det går inte. Jag känner mig utanför fastän de är så snälla. Jag hör att dörren till vardagsrummet öppnas.
Anna går ut till hallen. Hon knackar på min dörr. Ina? säger hon.
Vi ska sätta på en ny film nu. Vill du inte vara med och titta?

Jag reser mig sakta och går in i vardagsrummet. Bordet är dukat till alla fem. Det luktar gott. Anna har lagat köttbullar. Tomas håller på att sätta igång filmen. Han ler mot mig. Moa och David vill att jag ska sätta mig hos dem i soffan. Varför blir jag inte glad? Är det något fel på mig? Är jag som mamma? Jag vet inte, men det känns nästan så. Vi kollar på kung fu panda.
Så fort den är klar går jag in till mitt rum, sätter mig i sängen och börjar gråta. Jag vet egentligen inte varför. Det bara kommer. Jag brukar egentligen inte vara den personen som gråter. Varför gråter jag? Sluta nu Ina. Dagen efter åker jag och Anna till sjukhuset för att hälsa på min mamma. Jag frågade om jag kunde få gå in själv. Hon sa okej. Så jag gick in och satte mig på sängkanten och säger hej.
Då hör jag något från mamma som är så jobbigt att jag inte kopplar vad hon säger. Ina, jag orkar inte mer. Jag kan inte vara kvar i rummet satt jag bara springer ut ur rummet och tårarna kommer.

Kapitel 2: Konstgalleriet
Anna frågar om det finns något som kan få mig glad igen men det enda som får mig glad är att få vara med mamma och att rita.
Lördagen den 26 november besöker jag och Anna ett konstgalleri och då inser jag vad konsten betyder för mig. När jag kommer in i konstgalleriet ser jag en tavla som ser ut som en som jag har ritat hemma när jag var liten.
Jag springer till den och inser att det är min tavla som står där. Jag rör vid signaturen och ser hur min hand försvinner in i tavlan. Jag förstår inte vad som händer men det är som att jag lever mig bort i en annan värld. Allting är stilla alltid i rörelse. Tid och rum stannar. När jag vaknar upp efter att ha svimmat av, är jag i en annan galax med namn society academy world. Här är allt stilla och alltid i rörelse. Min första tanke när jag vaknar är att jag inte fattar var jag är eller vad jag gör här. Men frågan är hur jag ska ta mig hem när jag är på en annan galax.
VAD ska JAG göra? Om jag ändå aldrig kommer få träffa min mamma igen är det nog ingen ide att jag ens lever. I take my life just right now:( MEN NEJ. Så lätt SKA man INTE ge upp. Kämpa nu Ina, jag, just jag kommer klara detta, annars skulle jag inte vara här. Då skulle inte jag komma hit, om det inte var meningen. Men vad ska jag göra för att komma tillbaka. Ingen vet.
HALLÅ finns det någon här?
Spring runt och leta Ina så förstår du snart.
Ehhh, vem där?
Det är bara jag.
Och vem är du?
Jag är Patchouli.
Kom fram. Jag vill veta vem du är.
Tyvärr, det går inte.
Varför då?
Det kan jag inte berätta.
Nähä men ska jag alltså bara springa runt och leta för att hitta något som kan ta mig hem?
Ja precis gå nu.
Ehh Okej.

Kapitel 3: Kompis
Jag har letat efter något i två dagar nu men inget är ännu funnet på denna ödsliga stenplanet. Solen är aldrig uppe satt det är svårt att se något också. Jag börjar bli kall. Så att jag bestämmer mig för att vila lite. Jag lägger mig på marken och somnar som en stock. 18 timmar senare vaknar jag av att jag känner något hårigt bredvid mig. Jag hoppar upp av bara farten tills jag inser vad det är. Det visar sig vara en hund av rasen eurasier. Eurasier är en väldigt intelligent hund. Det är en sån hund jag velat ha sen jag var sju år. Jag bestämmer att hon får heta Kompis. Anledningen är att jag hoppas hon kommer bli min bästa kompis.
Hon verkar vara väldigt lydig så bara jag säger Kompis kommer hon.
Men var det verkligen detta han ville jag skulle hitta. Det enda Kompis vill är att gosa ju men jag har väldigt svårt för att lita på djur. Det är något speciellt med denna hunden. Något som jag ALDRIG känt förut.
Som att hon skickar ut kärlek till mig genom luften mellan mig och henne bara genom att titta in i hennes ögon. Det är liksom något jag verkligen inte känt förut. Det känns som att Kompis vill förmedla eller berätta något som jag inte kan förstå. Jag tänker att om jag säger att hon får leta och hon springer iväg så följer jag efter och så kanske vi hittar något.

Kompis leta säger jag hastigt.
Voff voff

Kompis sticker iväg som ett spjut och jag följer efter. Problemet är bara att det är väldigt svårt att hänga med för för mig på grund av att planeten är så pass mörk och stenig. Det blir svårt att gå på. Jag kämpar mig vidare med att ta mig fram i ungefär samma takt som henne. Samtidigt som jag springer där efter henne börjar tänka vad jag har gjort för att komma hit till Society Academy World. Liksom jag är en helt vanlig tjej som går i en helt vanlig skola utanför Stockholm. Kommer jag någonsin få träffa min familj? Även om det inte är min äkta har jag nu börjat förstå hur mycket jag älskar dem. Med tanke på att min mamma gått bort och pappa lämnade mamma nästan direkt när jag kom.

Mitt bland allt springande och alla dessa tankar snubblar jag på en sten och faller framåt.
Slår ansiktet mot marken men det är ändå bara att springa vidare med en bula och huvudvärk som attsingen.
Plötsligt tvärstannar Kompis och går mot en hög med massa stenar. Hon tar bort en sten med nosen och får upp ett papper i munnen. Jag går fram till henne och tar det slitna ihopvikta pappret ur hennes mun. Vecklar upp det och läser.

Du som just nu läser detta har kommit till en planet som inte är värd att leva på.
Jag vet att du vill ta dig hem. Och det måste du från och med nu göra inom 32 alckaros (timmar) för annars ligger du illa ute. Mvh …….

Va????? Vem va det där. ……. måste ju vara någon men vem?

Skriven av: Kim Van der Weiden