Sockerkaksstök

Mannen som stod ledigt lutad mot köksbordet bänkskiva mässade ut den stämningsfyllda inledningen av receptets början. Med en ljudlig suck avbröts han av frun i huset som uppmanade honom, från soffan i vardagsrummet, att sockerkakan nog skulle smaka lika bra om han läste receptet en oktav lägre. – Inte då, fnös mannen i samband med en utandning då han försökte knyta förklädet framme på magen, dock gav han ganska snabbt upp då han upptäckte att förklädets band måste ha krympt med dryga fem centimeter sedan förra gången den kom fram. – Jag lovar dig att hemligheten bakom en bra sockerkaka ligger i hur man anstränger sig och lever sig in i rollen som en sockerkaksbagare istället för att bara helt mekaniskt baka utan känsla. – Vi får väl se, sa frun och vände nonchalant ytterligare ett blad av skvallerblaskan hon satt försj
unken i.
Lika graciös som en elefant på rullskridskor började mannen stöka runt i köket, dra ut lådor och öppna skåp för att få tag i de, av frun, väl gömda byttorna, slevarna och mått av olika slag. – Så där ja, sa mannen nöjt, när allt som behövdes för storbaket stod uppradat på köksbänken och det var hög tid att knäcka det första ägget i den limegröna bunken inhandlad på IKEA.
– Vispa ägg och socker pösigt, sa mannen på ett sätt som avslöjade att han inte hade någon aning om hur en pösig ägg- och sockerblandning såg ut. – Eh så svårt kan det la inte vara, sa han för sig själv och valde att köra runt några varv med elvispen i blandningen innan han tillsatte de övriga ingredienserna.
Stolt som en nybliven mor tittade den nu lite lätt röda mannen ner i bunken och betraktade den jämna, släta, ljusa smeten som, enligt honom själv, var en exakt kopia av bilden i receptboken.
– Älskling, var har vi sockerkaksformen, sa mannen med huvudet långt instucket i nedre skåpets mittersta del. – Den är utlånad, svarade frun som nu hade flyttat sig till sovrummet, men fråga mig inte till vem för det kommer jag inte ihåg. Kanske var det Anja, men det spelar ingen roll, du får ta en annan form, avslutade hon genom att ljudligt dra igen sovrumsdörren. Mannen, som förstod att en vidare diskussion gällande fruns dåliga timing angående utlånandet av kökets tillhörigheter var lönlöst, valde istället att muttra några välutvalda ord för sig själv och leta vidare i nästa skåp i jakten på en duglig suppleant.
Mannen, som nu hade lyckats att gå från lätt röd till djupt tomatfärgad, kravlade sig ner från stolen som just för tillfället fungerade som en stege för att få tag på en långpanna längst in i översta skåpet. Något skakis i knäna men lättad över att vara på fast mark började mannen smöra formen i takt med en melodi han själv framkallade. Då formen och dess innehåll äntligen hade placerats i, den nu uppvärmda, ugnen vände mannen sig om för att, till sin förvåning, upptäcka kökets kaotiska tillstånd. På bara några ynka minuter hade de alltid lika välpolerade köket förvandlats till en krigszon, där mjölet helt klart hade flest man ute på fältet.
Suckar, stånkande och en hel del pustande avlöste varandra då mannen, likt ett yrväder, for runt i köket och försökte återställa dess forna glans, detta helst innan frun i huset valde att ”titta till” honom. Nöjd med städandet och med dryga 20 minuter kvar innan äggklockan skulle ringa valde mannen att dra sig till vardagsrummet och soffan som stod lockande och mjuk i centrum. – Bara tills kakan är klar, mumlade mannen innan ögonlocken blev tunga och han sakta drev iväg in i en oupptäckt värld.
– Lille gubben, viskade frun, när hon kom tassande ut från sovrummet då det hade blivit oroväckande tyst i andra änden av huset. Hon passerade köksingången i samma sekund som äggklockan började hoppa och tjuta där den stod inklämd mellan salt- och pepparkaret uppe på fläkten. Då mannen inte syntes till tog frun saken i egna händer och plockade ut den nu väldoftande, gyllene kakan ur ugnen. Hon fortsatte sin smygande färd genom huset och följde nu en lätt snarkning som tycktes komma från vardagsrummet. Halvt liggande i soffan halvt liggande på golvet hittade hon sin avsvimmande make som inte gjorde någon ansats till att vakna. Med det nedmjölade förklädet nu hopknycklat på magen lät frun mannen sova vidare på soffan medan hon själv begav sig, ännu en gång, till köket nu för att koka kaffe. – Man kan ju inte begära allt av en sockerkaksbagare, småskrattade hon för sig själv.

Skriven av: Edoma...