Sömnparalys

Han vaknar och det första han ser är det strålande solljuset genom persiennerna. Utanför enrumslägenheten är det strålande solljus, den typ av solljus som påminner honom om reflektioner på tv- eller dator-skärmar när han var yngre och försökte undvika dess negativa effekt på hans spelande.
han tittar runt och kommer med ens på vart han befinner sig. Han är i Lars lägenhet, Lars som är hans brukare och chef. Lars har en kognitiv funktionsnedsättning. Rent praktiskt betyder det att Lars på många sätt är på en 5 årings nivå, det är samma Disneyfilm på repeat en hel dag när de är hemma och att han kanske inte kan svara på vad han åt för 3 timmar sen, men känner ändå igen dagisfröknar han haft 20 år tidigare.
Men nu sitter inte Lars framför sin kombinerade TV och VHS-spelare där det vanligtvis går en film från deras gemensamma barndomskanon.
Det är kolsvart i lägenheten, fast ljuset som sipprar genom de neddragna persiennerna är så starkt att man får solfläckar på ögonen om man tittar mot dem.
Han inser ganska snabbt att han har drabbats av sömnparalys. Den här typen av verklighetstrogna drömmar där han fortfarande är vid medvetande känner han igen. Han har på senaste tiden haft dem rätt ofta, antagligen på grund av justeringar av hans ADHD-medicin eller insättningen av hans antidepressiva. Han har de senaste veckorna haft sömnparalys så ofta att han inte längre blir rädd, utan känner igen vad som händer och oftast kan han bara rycka igång sin kropp när han känner igen vad som händer.
Den här gången är det dock annorlunda. Det är någonting som inte känns som det ska.
Mellan vardagsrummet och den nedfällda skåpsängen där han sover och Lars rum är det bara en gardin, så att hans nattliga pluggande inte stör Lars som somnar som en stock vid 9 varje kväll, men han samtidigt ska kunna höra och vakna ifall Lars får epileptiska kramper i sömnen.
Han tittar mot gardinen och ser en skugga som rör sig över väggen på väg mot gardinen som är det enda som skiljer dom åt. Först blir han lite skrämd, tills han nästan skrattar till och inser att det bara är han bara ser sig själv som är på väg för att väcka Lars. utomkroppsliga upplevelser hör liksom till det normala i en sömnparalys.
Det är först när han vänder sig mot den utfällda skåpsängen som han blir rädd på riktigt, när han ser sig själv sovandes i sängen.

Skriven av: Okänd