Publicerat
Kategori: Novell

Sophie




Sophie
här är jag. sophie.men nu är jag ett spöke. iallafall i två timmar.sen får ja gå till andra sidan. me först vill jag se hur min familj,´min klass och självklart min bästa kompis Bea har det. När jag kom till cykelstället vid skolan, gick ja inte mot skolan tan det hus som jag bodde i när jag levde.Det jobbigaste var alltid bäst att göra först.jag såg det gula huset mellan trädkronorna. Jag hade aldrig haft en sån lust som då att få leva. att få kunna springa och leka i den stora trädgården.Men det kunde jag inte. Det var mitt öde att dö när jag var 12 jag gick på den grusbelagda gången. Det kändes som gången aldrig skulle ta slut, men samtidigt hoppades jag att den inte skulle ta slut.Till slut var jag framme i allafall. jag satte handen på det kalla dörrhandtaget.jag försökte putta dörren inåt.Den var låst.vad hade jaf väntat mig? att jag bara skulle kunna traska in? iböand var jag bara så korkad. Men vad var det mästaren hade sagt? ja just det! spöken kan gå genom lyckta dörrar. jag gick igenom dörren med ena benet. det kändes som att gå i gele. jag gick snabbt igenom med hela kroppen. jag ruskade av mig. det var inte direkt roligt att gå igenom en dörr. men vad gör man inte för att kunna se sitt hus en sista gång?

fortsättning följer

Skriven av: Lisa Pettersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att få utlopp för min kreativitet är förutsättning för att mitt liv ska fungera på ett normalt plan. Det är som en bubbla som växer sig allt starkare och till slut blir ett brinnande klot i både…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan