Sopsortering

Sopsortering
Finns det något som man blir gladare av än att lägga sig nöjd på kvällen och känna att man under dagen gjort något nyttigt för mänskligheten och naturen. Så har jag det varje dag sedan i april. Jag sopsortera nämligen och detta medför att jag bidrar till att mina sopor tas om hand på ett rätt sätt och att inte soptippen blir miljöfarligare än vad den redan är.
Här kunde denna nedteckning sluta - med min belåtna nuna stirrande på sopbilen som just körde iväg. Men allt har en baksida - så även soptunnan.
Det hela började för några år sen då vi fick ett par säckar som vi skulle sätt ut vid tomtgränsen med jämna mellanrum. Det var papper, färgar och ofärgat glas som skulle hämtas. Man kunde även sätta ut grovsopor, men då med en vikt av högst 30 kg. För detta betalade vi en fast avgift om året och detta system var de flesta i kommunen nöjda med. Allt var frid och fröjd. Nedskräpningen i kommunens grönområden var liten och hundbajset hamnade i de tunnor som placerats ut.
Nu la sig staten i det hela och ställde nya krav på soptipparna. Detta medförde att vår kommun skulle betala dyra avgifter till grannkommunens soptipp om inte en sortering infördes. Tekniska nämndens starke man satte sig ned för att tänka. Att han satte sig berodde nog på ovanan att låta blodflödet gå vägen om huvudet och därför slutade benens muskler att fungera. Han kom fram till att varje hushåll skulle sortera i en mängd olika kärl som skulle hämtas efter ett visst schema. Han somnade nöjd denna natt och drömde om att han fick medalj av kommunen för att han, och bara han, kommit på en så bra lösning. Han vaknade antagligen med träningsvärk. Nej, inte i huvudet, utan i armen eftersom han dröm att han skakat hand med en massa berömdheter, politiker och kungligheter. Han nattliga besök i FN-skrapan i New York fick honom att känna sig lite omtumlad denna morgon. Han fick framöver lite svårt att skilja på drömmen och verkligheten. Detta märktes då kommuninvånarna, efter informationsmötet, kom med klagomål som grundade sig på sunt förnuft. Vår tekniske chef avfärdade klagomålen med att han var säker på att allt skulle bli så bra så.
Den utsatt invigningsdagen av sorteringsinförandet kom och med den kom ännu fler klagomål. Alla hushåll i kommunen hade inte fått de nya sopkärlen som man skulle använda, alla hade inte fått de säckar som man skulle sortera i och alla hade inte fått information om när sophämtningen skulle ske för den enskilde husägaren. Det sistnämnda gällde för min del. Jag hade fått sopkärl och mina och någon annans säckar (sammanlagt 14 st) så det fattades bara att jag skulle få veta när min sopor skulle hämtas. Jag ringde till kommunkontoret och fick tala med en fd elev. Som tur var är det en elev som jag har ett gott förhållande till och som jag tilldelat höga betyg. Tjänster och gentjänster heter det ju. Den fd eleven bad att få återkomma om hämtningsdatumen. Hon ringde någon timme senare och undrade om jag verkligen bodde där jag bodde. Jag såg mig omkring och konstaterade att jag befann mig i ett hus och i samma hus som jag flyttade in i 15 år tidigare och som då hade den adress jag uppgivit. Någon ändring av min adress hade jag inte fått vetskap om. När jag undrade varför hon undrade blev svaret att min gata inte fanns på listan över tömningar. Hon bad att få återkomma senare. Även denna gång tog det en timme till dess hon ringde igen. Problemet var nästan löst. På kartan över tömningsområden var gränserna dragna med en svart, bred penna. Så bred att vår lilla gata försvann helt under linjen. Den som sen gjort listorna för tömningen hade då inte sett vår gata på kartan och därför fanns vi inte i listan. Gatan infördes på listan, men bara på kommunhuset och hos mig - inte hos sopåkarna. Detta innebar naturligtvis att våra sopor stod kvar hela dagen vid tomtgränsen. Nästa dag ringde jag och klagade och blev lovad tömning samma dag som var en fredag. Mina och mina grannars sopor hämtades på tisdagen. Därefter har tömningen bara uteblivit tre eller fyra gånger under ett halvår.
Vad är det nu som skiljer vår kommun från andra och vad var det som fick den tekniske nämndsordföranden till att nästan gudaförklara sig själv? Jo, vägning av sopor. En ny sopbil för ett par miljoner inhandlades. På denna sopbil finns en våg som är kopplad till en databas inne i bilen. Föraren knappar in på sin dator vilken adress han är på och sen sträcks en arm ut från bilen för att ta sopkärlet. En vägning äger då rum. Eftersom man ska köra ut sopkärlen till tomtgränsen och ställa dem på ett speciellt sätt, behöver inte sopgubben gå ur bilen. Står kärlen fel, eller om sopgubben måste hämta kärlen inne på tomten, kostar det extra. Vi betalar en taxa för biologiskt avfall och en för restsopor.
Men allt låter väl bra? Jo, om det hade fungerat. Problemet är det att eftersom restsoporna är dyra att kasta, slänger folk dem i naturen istället. I buskarna på grönområdena, i dikeskanter, i skogsdungar, i hundbajstunnorna (hundbajspåsarna ligger på marken nedanför), i papperskorgar. Ja, i stort sett överallt som det går att slänga sopor, slängs det sopor. Det ser hemskt ut i kommunen men tekniske herrn är nöjd. Så nöjd att han strax för jul slutade som tekniskt ansvarig politiker. Anledningen var inte att han misslyckats med sitt uppdrag. Nej, han hade inte tid längre. Det kan ju var och en förstå att en sådan begåvning inte kan låta sin ungdom försnillas av en liten kommun som vår. Nej, hans planer om en hög post inom FN eller annat internationellt organ kan ju gå om intet om han stängs in på ett kontor hos oss. Han lämnade dock en avskedspresent till kommunen. Vi ska få en ny sophämtarfirma som ska ändra vissa rutiner samt att avgifterna för sophämtningen ska höjas nästa år. Anledningen till avgiftshöjningen är att vi sorterat för bra (?!!!).
Vi har genom åren skrattat åt länder som ligger långt borta. Länder där man av brist på erfarenhet gjort märkliga saker. Vi kallar dem ibland för ”bananrepubliker”, kanske för att man i dessa länder just odlar bananer. Kan man med samma logik kalla vår kommun ”sopkommun”?
Avslutningsvis ska jag presentera vår nye politiker med tekniskt ansvar. Han var tidigare den i kommunen som offentligt mest kritiserade det nya sopsystemet. Att få tyst på honom gick lätt - för lätt. Vi har inte hört ett pip från honom efter tillsättningen. Alla klagomål har tystnat från hans sida. Men tänk vilken demokrati vi ändå har. En orädd man av folket kommer till makten - och blir tyst.

Skriven av: Göran Håkansson