Spegelkvinnan

Du ser mig inte när du ser på mig. Allt du ser är dig själv. Jag är spegelkvinnan.

Du tror mig kanske inte men en gång i tiden hade jag hud som en persika. Jag var alltigenom följsam och behaglig och hade inte en enda ovän.
En dag märkte jag att min hy började bli gråaktig. Jag dolde det med täckande make up-creme och åt mina vitaminpiller. Men huden blev gråare och gråare. Även håret och ögongloberna började gråna. Jag gick till läkare men de kunde inte hittta något fel på mig.

En morgon gned jag in hela kroppen med färgad hudkräm och åkte till badstranden med några kompisar. För några timmar glömde jag bort mina bekymmer. Ingen såg mina ögon bakom mina mörka solglasögonen och håret var tonat i min ursprungsfärg.

När jag kom hem på kvällen duschade jag mig och upptäckte att ingenting fanns under makeup-krämen. Min hud hade förvandlats till en spegel. Det såg ut som om jag doppats i kvicksilver.
Jag blev mer förbryllad än förskräckt. Innerst inne hoppades jag att det skulle lösa sig med de rätta kosttillskottet. Huden var i alla fall slätare än någonsin, alltid en tröst. Jag torkade mig och klädde på mig. Telefonen lockade. Vad gör man när tillvaron går i kras? Svar: man ringer sina väninnor.

Under kvällens lopp ringde jag kompisar och killar och flamsade om allt och inget men lyckades hela tiden undvika att tala om vad jag egentligen tänkte på. När jag lade på luren för sista gången vid tvåtiden på natten gick jag fram till hallspegeln och tog ett djupt andetag. Transformationen var slutförd. Även mina ögon och hår var spegelblanka. Till och med mina kläder var smittade av spegelsjukan.

Jag tog upp telefonen igen, på några sekunder förvandlades ytan och blev lika spegelblank som mig. När jag släppte den gick förvandlingen tillbaka. Jag betraktade mitt ansikte i hallspegeln, ett ansikte som nu var slätt och opersonligt som en skyltdockas. Utan några särdrag, kunde vara vem som helst och ingen alls.

Jag tog upp telefonluren och ringde en kompis. Men min röst var inte min egen röst längre, det var hennes. Till och med min röst och mina ord speglades i lyssnaren.

Jag är spegelkvinnan, förstår du vad jag säger? Jag sitter här bredvid dig och pratar men du hör mig inte. Du hör bara din egen röst och din egen historia.

Du ser mig inte när du ser på mig. Allt du ser är dig själv

Skriven av: Cassie