Publicerat 27.06.2018
Kategori: Relationer noveller

Stanna.

Stanna.
Vi kör norrut under tystnad. Du tänker säkert på hur det ska bli när du kör tillbaks och så småningom kommer hem. Jag tänker – är detta ett riktigt beslut? Tänk om jag ångrar mig?
Jag har känt honom länge. Vi har träffats, pratat och skrattat. Värmen har spritt sig i kroppen när hans röst funnits i mitt öra. Hans hand som strukit mig över håret. En smekning över kinden. En kram i en varm famn.
Du svänger in på hans gata. Vi kör förbi hans hus och jag sneglar in i köket. Är han där och förbereder en måltid för oss? Jag ser ingenting genom fönstret. Du stannar bilen strax efter huset. Försöker sträcka mig fram för att ge dig en kyss på kinden men du vrider undan ditt huvud. Jag lämnar dig.
Jag går fram emot huset och upp för en trappa. Ringer på dörren. Han öppnar. Tar mig i sin famn och kysser mig lätt på munnen. Stänger dörren bakom mig och jag händer av mig jackan och ställer ned min väska.
Han håller armen om mina axlar och leder mig in i köket. Så hör jag något utifrån. Tittar ut genom köksfönstret. Ser dig så som galen. Skriker. Sparkar. Slår omkring dig. Ställer dig på knä och sträcker armarna mot himlen. Mitt hjärta värker. Hur hade jag kunnat inbilla mig att detta skulle gå smärtfritt?
Jag går ut till dig och försöker lugna dig. Du håller mig hårt och gråter. Jag tar din hand och du följer med in till honom. En granne som reagerat över oväsendet bjuds också in. Vi sätter oss vid köksbordet som nu är dukat för fyra. Han har gjort det så fint – vår kärleksmåltid. Vi smakar av allt. Sallader, patéer, pajer, oliver. Njuter av det goda vinet. Så gott men så svårt att säga något om det. Vill inte såra dig mer.
Småpratar.
Efter någon timme reser vis oss från bordet och tackar för en trevlig och god middag. Han ger mig en kram. Räcker mig min väska. Du tar honom i hand och säger hejdå. Vi går ut till bilen, sätter oss.
Vi kör söderut under tystnad. Du tänker säkert att allt kommer att bli bra. Jag tänker…