Steven - En läskig historia

Det är en bra dag idag och Steven är på ett nöjesfält med sin mamma och hans syskon. Det är riktigt kul. Han har åkt allting, flera gånger om, till och med berg-och-dalbanan, alldeles själv fast den är så hög. Men, det finns en karusell kvar som Steven inte har provat ännu. För den är ju för småbarn, tänker han. En sån där gammal karusell, med hästar på en platta som snurrar runt, runt. Äsch, tänker han, just nu är det ingen där som åker den. Så slipper han skämmas.
Undrar hur länge den här karusellen ska snurra? Han har suttit här länge nu. Steven håller på att somna eftersom karusellen går så sakta och hästarna går upp och ner. Det börjar mörkna. Plötsligt hör han sin mamma ropa "Steven!". Eller är det verkligen mamma? Han ser sig omkring men ser varken sin mamma eller sina syskon. Han ser ingen han känner igen.
Det blir bara mörkare och mörkare. Karusellen stannar inte. Till slut måste Steven kliva av fast än karusellen fortfarande snurrar. Det går bra, för den går så sakta.
När han släpper handtagen på hästen är hans händer är fulla av spindelnät, och faktiskt hela hästen, och karusellens plattform. Steven tittar upp mot karusellens tak. De färgade lamporna lyser knappt längre. Det börjar kännas otäckt.
Nu är det helt tyst på nöjesfältet. Människorna som var där är bara skuggor nu. Han börjar få panik. Sakta börjar han gå mot utgången. Det är kallt i luften. När han ser grindarna så börjar han småspringa. För nu är han rädd. Han borde närma sig grindarna nu, men det gör han inte. Han springer allt fortare. Plötsligt tar marken slut och han faller, och faller, och faller. Det är dimma där han är.
Nu ropar mamma igen, och han vaknar upp i sin säng. Det var bara en dröm. Han skyndar sig upp ur sängen och springer ner till köket. Trappan tycks aldrig ta slut. Han springer och springer medan han hör sin mamma ropa på honom ytterligare en gång. Det fattas en bit utav trappan och han faller igen. Han landar på ett litet golv, golvet är fullt av spindelväv. Hela golvet tycks snurra. Han tar tag i det närmaste han hittar. Det är en häst. Det var ingen dröm. Det var en mardröm. Och den hade bara börjat.

Angelina Hillerström

23 år ung och mamma till en grabb och sambo till min sambo. Gillar att skriva, sjunga, vara ute i naturen etc. . Är någorlunda störd i huvudet men annars en trevlig brutta som älskar att snacka hål i huvudet på folk! Har man tur orkar dom lyssna.. Har även extremt dålig humor och är verkligen fascinerad utav det övernaturliga!
Angelina Hillerström är medlem sedan 2020 Angelina Hillerström har 1 publicerade verk