Kategori: Novell
Strandliv
Jag låg och drack öl på stranden. Det var söndag. Stranden var överfull lyckliga barnfamiljer. Satt och titta på alla ”mamma-pappa-barn” öar som hade bildas på stranden. Mammorna satt i sina Ellos-bikinis och plockade med den medhavda maten. Dom speedo utrustade männen gick i vattenbrynet och försökte se ”rätt” ut. Ibland stanna dom upp lekte lite med sina barn. Hela stranden var dränkt i en total harmoni. Men plötsligt förvreds allt. Någon skrek till.
”EN ORM”
Paniken spred sig som en skogsbrand i en torr skog. Mammorna spillde potatissallad på sin Ellos-bikinis. Dom Natliustränande papporna frös fast i sanden. Barnen grät. Jag tog en klunk på min öl. Den två meter långa ormen började sin vandring över stranden. Barnen grät högre. Mammorna torkade bort potatissalladen. Papporna flinade nervöst. Jag väntade mig att någon solbränd familjefar skulle rädda dagen genom att ta bort ormen. Inget hände. Jag svingade mig kattlikt upp från min badhandduk. Jag tog några spenstiga steg över den varma sandstranden. Jag stannade två meter bakom monstret. Jag skrek åt den paralyserade massan att skingra sig. Jag gav ifrån mig ett högfrekvent läte. Dödsmasken stanna till. Han snodde runt. Monstret reste sig som en dödsdansande kobra. Den 26 cm långa tungan snärtade som en oxpiska i vinden. Barnen snyfta bara nu. Mammorna snubbla över kaffetermosen när dom sprang till sina barn. Papporna fortsatte flina.
Jag gick ner på knä. Jag sträckte ut min händer mot djävulsdjuret. Jag skulle hypnotisera den. Jag rörde min händer i cirklar framför min fiende. Han började sakta dansa. Jag gick sakta närmare. Under min tid som ormtjusare i Indien så hade dansat med betydligt större partners än den här. Jag minns en gång på en liten marknad i New Delhi. Jag slogs med en 5 meter lång Kungskobra i fyra timmar. Den här gången skulle det betydligt fortare.
Jag drog sakta ur mitt skosnöre ur min högra sko. Med några vana rörelser med mina fingrar tillverka jag ett lasso. Dödsdjuret fortsatte dansa framför mig. Barnen grät inte längre. Mammorna ställde upp dom omkullvälta kaffetermosarna. Papporna stod i en ring runt mig. Dom hade slutat flina.
Jag kröp lite närmare. Den tvådelade tungan piskade nu på min handflator. Jag kunde känna ormens andedräkt. Jag tog tag i mitt lasso men min vänstra hand. Med en liten snärt så kasta jag lassot runt min fiendes hals. Jag ryckte till. Med ett vigt språng kasta jag mig över besten. Barnen lekte. Mammorna titta på min fasta rumpa. Vet ej vad papporna gjorde.
Jag fick tag i mitt offer precis bakom huvudet. Reste mig snabbt upp. Gick men grova steg ut i skogen. Jag hade vunnit. Jag hade vart det sista skyddet från det totala kaoset.
Jag återförde dödsdjuret till skogen.
När jag kom tillbaka till stranden hade lugnet och harmonin återvänt. Jag satte mig ner och drack upp min öl.
Skriven av: K.Niemi
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo