Svårare stunder på länge!

Bussen var full av passagerare utan munskydd trots viruset var aktivt. En kvinna hostade till och började blöda ur munnen, hon säckade ihop. Bussen bara körde vidare och stannade på olika busshåltsplatser tills det var dags att sluta för dagen.
Nya passagerare hoppade på och kvinnan med blod runt sin mun låg kvar utan att ambulans tillkallades.


Några dagar senare kände sig Anna lite konstig, hon hade åkt med buss 77 klockan 22. Hon hoppade av bussen efter hon stått nära en man som skrek och saliv kom i små droppar på hennes ansikte.
Hon låsades som inget, eftersom det gjorde alla andra.
"Le för annars tror alla du är sur!
Anna hade stått tyst och tittat stumt.
"Hallå, damen le för fan annars lär du inte bli gammal.
Några hållplatser innan hoppade hon av och ställde sig och väntade på nästa buss.

När bussen kom hoppade hon på och såg att den nästan var tom. Tog en lättnandes suck och blev sen rädd att hans saliv hade varit infekterat.
Telefonen ringde.
Hon tog upp telefonen och såg i desplayen att hennes mamma ringde.
"Jag är påväg.
"Mmmm jag förstår.
"Tack, ja kom du och hämta mig.
Efter en minut stod hennes hållplats på skylten i bussen och hon tryckte på stoppknappen så bussen stannade.
Annas mamma satt i bilen på henne.
"När bussen stannade så var det mörkt och dimman hade tagit vid och låg snart över hela vägrenen, så ingen såg mer än en liten bit framför sig. Bussen försvann snabbt in i dimman medan Anna hoppade in i sin mammas bil och lutade sig bakåt mot ryggsätet. Ansiktet var lite blekt och hostan började göra sig påmind.
"Hur mår du?
"Va? Jag mår bra.
"Hostar du?
"Jag började nu.
Pärlorna i pannan började bli fler och fler och tröttheten tog vid.
"Mamma tack för skutsen.
"Så lite så.

Nästkommande dag ekade rummet och gungade upp och ner. Ögonen hade klibbat igen men efter en stund kunde hon öppna dem. Hostade upp blod och bröstet kändes som en brännhet ugn och halsen hade fyllts med var och blod.
Telefonen ringde utan att Anna kunde svara, så hennes mamma åkte hem till henne och ringde på. När ingen öppnade utan ett skrik fyllde hela lägenheten så ringde mamman efter ambulans som kom nästan omgående.
De satte på sig skyddsdräkt innan de kunde ta sig in via hyresvärden, som ringts till huset.

Två omgångar hade redan gått förbi och många hade dött. Flera gravplatser hade riggats upp och hela samhällen stod still sen länge för smittspridningen skulle lägga sig, men hur de än försökte stoppa förloppet bara utvecklades det sig.
Två nya varianter som var svåra hade satt fart och vaccinationen hade avstannat totalt.
Paniken från människor började stegra sig eftersom den högst dödliga varianten tagit fart. Det räckte att människor kom i närheten av en smittad för att sen ligga inför döden.
Sjukhusen uppgav att de inte klarade av att vårda fler, för deras platser var slut.

Skriven av: