Svart natt

Natten bredde ut sig som ett svart täcke över staden. Endast några få lampor lyste upp den smala gatan i den lilla staden. Den isande kylen bet i kinderna och vinden drog genom håret när de gick med snabba steg mot hennes hus. Det var säkert inte mer än -10 grader ute, och ändå gick hon i strumpbyxor. Hon och hennes flört hade träffats på krogen några gånger, men den här gången skulle han äntligen följa med henne hem. Båda var de upprymda och pirriga för de visste både vad som skulle hända i samma stund som de klev innanför hennes dörr. De nästan halvsprang hem, men ändå kändes det som om de aldrig kom fram. Hon bara längtade tills hon fick komma in i huset för att sedan dra av honom plagg för plagg. Smeka honom med sina händer över hans nakna kropp. Pulsen satte fart och hon ökade stegen ytterligare, för nu kunde hon snart inte vänta längre.

Till slut svängde de in på Hedbergsgatan och hon såg sitt hus borta vid krönet av vägen. Inte långt kvar nu. Filmer spelades upp gång på gång i hennes huvud hur det skulle gå till när de kom in. Hon tittade på honom. Hans ljusbruna hår såg nästan svart ut här ute i mörkret. Det värkte i hennes fingrar nu av längtan att få leka med hans hår.

Inte långt kvar nu. Bara upp för backen nu sen var de framme. Inte långt kvar nu.
Sedan gick allting så fort. Det starka ljuset som kom emot dem från ingenstans förblindade dem och de kunde inte se något. Och ett ljud som fick det att krypa i varenda levande varelse. En obehaglig känsla spred sig i deras kroppar och de sökte skydd på marken tätt intill varandra.
Sedan vart det plötsligt tyst och mörkt. De vågade inte röra en muskel. De vågade knappt andas. Vad var det som hade hänt? Försiktigt öppnade de till slut ögonen. Ingenting syntes till. Det enda som hördes var vinden som susade bland träden. Det enda de såg var mörker framför sig. På skakiga ben lyckades de till slut att resa sig upp. De tittade sig omkring innan de sprang hem till tryggheten.

De bäddade ner sig i sängen, fortfarande omskakade av vad som hade hänt. Det enda de hade sett var ett starkt ljus. Det här som skulle bli en sådan bra natt. Hon hade längtat så efter honom. Att få känna hans kropp. Men nu kändes allt bara konstigt och de enda de kunde göra var att somna tätt intill varandra.

Men de hann aldrig somna. För det var inte helt tyst i huset trots att de var själva. Det knakade i golvet från nedervåningen. De låg helt stilla och tysta. De var rädda som två små möss som precis blivit tagna av en katt. Då hördes steg i trappen. Någon var på väg upp till övervåningen. Hon kröp närmare honom och sökte skydd. Någon befann sig nu på övervåningen. På samma plan som de själva befann sig på. Eller var det några? För det lät som om någon pratade i hallen utanför sovrummet. Ja det var två personer, eller var det kanske fler? De ansträngde sig för att höra vad de pratade om. Men de förstod inte vad de sa. Det lät som om de talade ett annat språk. Ett språk de aldrig hade hört förut. Det lät mest som slödder.
Hon slog handen för munnen när hon såg hur handtaget till sovrummet sakta vreds om. Dörren öppnade sig sakta med ett knirrande ljud. Hon såg inte så tydligt hur personen som kikade in såg ut. Men det såg inte ut som en vanlig människa. Visserligen är det inte så lätt att se i mörkret, men personen hade ett så stort huvud som inte alls kändes normalt för en vanlig människa.
Hon såg hur personen i dörren sträckte sig efter lampknappen och i nästa sekund stirrade hon rakt in i dess ögon. Hon kände hur han ryckte till bredvid henne sedan blev allt svart igen och hon svimmade.

Skriven av: Thisisme