Svarta Damen

Det var i Januari. Det snöade och Melissa satt i sin bil på väg hem sent, som ofta från sitt arbete.
Samtidigt satt Dan hemma och läste Dagens tidning. Dan är alltid hemma före Melissa och det har oroat honom en längre tid. Han satt lugn och avslappnad vid köksbordet och bläddrade i tidningen. Han såg en artikel som fick honom på hemska tankar. Rubriken löd följande ”Svarta Damen har slagit till igen! ” Han läste vidare. "Det var igår kväll det brutala mordet ägde rum".

Dan rusade upp från stolen med ett hejdlöst ryck och sprang ut från köket och sen vidare ut i den mörka hallen. Paniken blev stor och nu stod han vid telefonen och bara skakade.
Han tvekade i samma sekund som han tittade sig omkring skräckslaget. Han upprepade för sig själv med en lågmäld röst. -ja måste ! Jag måste ringa ! Jag kan inte leva med det här längre.

Plötsligt klev hon innanför dörren till det gamla huset. Hon stannade till och fäste sin blick på Dan. Han vände sig om förskräckt mot dörren, där hon stod kvar i sin långa svarta kappa och de höga stövlarna. Snöflingorna hade lagt som ett täcke över hennes långa mörka hår.
Dan blev alldeles vitblek i ansiktet. Hans hand gled långsamt ner från telefonen som var av antik stil.
Han tog ett steg bakåt och i samma stund utbrast hon. -Mår du inte bra?
Hon gick sakta fram till Dan och lade händerna på hans axlar. Han hoppade till av rädsla och hon började nu verkligen ana att han visste något.
Hon kände ett inre kall som svepte över henne.

Hon drog bort sina händer från hans axlar och backade försiktigt utefter den långa hallmattan och tillbaka mot ytterdörren. Där stannade hon till och föll ner på knä.
Dan tittade bort mot en bedrövad Melissa och gick sedan upp för den knarriga trappan till övervåningen.

När han kom upp gick han vidare in i sovrummet. Han hörde vindens sus genom fönstret. Sängen var bäddad, vilket var ovanligt. Dan satte sig på sängkanten och beundrade det vackra överkastet som hade ett mycket fint brodyr av blommor. Han kände nu en inre lugn och blickade ut genom fönstret. Det snöade inte längre. Månljuset sken vackert på den nya snön som vilade på trädens grantoppar.

Dan väcktes ur sitt dagdrömmande. Han hörde ljudet av ytterdörren från nedervåningen, som stängdes med en kraftig smäll.
En fruktansvärd panik uppstod inom honom och han kände hur pulsen tog fart. Han sprang ner för trappen och där fick han se en hemsk syn som han aldrig upplevt tidigare. Där låg hon. Helt livlös. Med en kniv i bröstet. Tiden stod stilla !
Dan vände sig om och fick en eldgaffel i ryggen. Mördaren var någon som kallades för ”Svarta damen”.

Jenny

Ambitiös Två barnsmor. Gillar starkt att skriva, sjunga och måla akvarell.
Jenny är medlem sedan 2019 Jenny har 1 publicerade verk