Syndaren

Jag borde egentligen vara trött. Jag har jobbat hårt en hel vecka och det är fredag eftermiddag. Men nu är det helg, och det var länge sedan jag var såhär uppspelt. Kristina heter hon. Vi ska ses om några timmar. Jag kan inte bärga mig. Har längtat efter detta sedan i onsdags och det förbjudna i det hela bidrar bara till spänningen. Handklovar? Det har jag inte lekt med i sängen på säkert 10 år. Och att jag fick försäkra henne om att jag inte är döpt gjorde det bara ännu sexigare på något sätt. Vet inte om hon är religiös eller så, men detta känns verkligen lovande. Detta förtjänar jag absolut. Om de bara visste hur hårt jag jobbar för att dra in pengar till familjen där hemma. Nä, jag ska unna mig detta ikväll. Ingen kommer behöva veta något.
Jag hoppar in i taxin och ger chauffören adressen. Fan så härligt det är med modern teknik! Innan dessa appar för diskret dejting måste det ha varit otroligt mycket krångligare att få ha lite kul vid sidan om. Hon bor i eget hus i en av förorterna. Imponerande av en så ung kvinna, hon måste ha ett jävla jobb för sin ålder. Jag sitter i baksätet och kikar försiktigt på de vågade bilderna hon skickat mig under dagen. Det hårdnar till i byxan och jag hoppas att taxichauffören inte anar något. Men egentligen bryr jag mig knappt. Snart har jag betalat för mig och behöver aldrig träffa honom igen, så vad spelar det för roll? Med detta i åtanke börjar jag diskret smeka mig över jeansen. Snart…

Dörrklockan ringer. Jag tar en sista blick i spegeln för att se att allt ser rätt ut. Silkesnattlinne över dyra underkläder. Sminket ser bra ut. Perfekt. Detta kommer gå galant. Oförskämt nöjd över min look går ut i hallen och öppnar dörren. Där står han, klart fulare i verkligheten men ändå helt acceptabel. Alldagligt ansikte med stubb och halvkort mörkt hår som glänser lite motbjudande av ett överflöd av vax. Han har en randig skjorta nedstoppad i hyfsat tajta jeans. Jag kan inte undgå att notera ståndet som buktar i skrevet. Gulligt. Jag stänger dörren och hälsar på honom med en lätt kyss och ett bekräftande tag på hans hårda paket. Det finns ingen poäng i att ödsla tid på artigheter och jag leder honom direkt in i sovrummet. Det verkar inte som att han har något emot detta: hans ansikte har en överlycklig uppsyn likt ett barn på julafton. Något säger mig att det inte är varje dag han lyckas komma till skott och jag ler för mig själv. Väl i sovrummet ger jag honom en menande blick och låter nattlinnet åka av. Han kysser mig klumpigt och använder ena handen för att hungrigt klämma mig på skinkan och den andra till att lite väl entusiastiskt knäppa upp sin skjorta. Medan han kämpar med sin skjorta, nu med båda händerna, ser jag till att knäppa upp hans skärp och jobba av honom byxorna. Han sparkar av sina skor och jag knuffar ner honom på sängen innan jag drar av han byxor och strumpor. Med ett stön lägger han sig raklång och jag drar av kalsongerna. Därmed blottläggs hans stenhårda lem som pekar rakt uppåt. Detta blir inte svårt alls.

Jag kysser mig upp över hans mage, bröst och hals. Han för sina händer ivrigt över mig och försöker knäppa upp min BH. Jag tar bort hans hand från mig och honom och reser mig upp så att jag nu sitter gränsle över hans mage. ”Inte röra, stygga pojke!” påminner jag honom och han lägger med en motvillig men ack så kåt suck ner händerna på madrassen. Jag plockar till hans förtjusning fram handklovarna och knäpper med vana handrörelser fast hans händer och fötter i de robusta stålkanterna till sängen. Undrar om han reflekterat över dem? Antagligen inte. Jag ser in i hans förväntansfulla ögon och de har nog inte kunnat släppa min kropp med blicken för ens en sekund sedan han steg in i huset. Jag kommer på mig själv med att verkligen njuta av detta. ”Vad skulle din fru säga?” frågar jag näpet och gestikulerar mot hans pulserande mandom. Han skrattar lite och säger något om att de inte kommer få veta, jag lyssnar inte riktigt. Hoppas verkligen han talade sanning om att han ej var döpt. Detta kommer bli riktigt bra. Jag knyter ögonbindeln runt huvudet hans och hör hur han skämtsamt beklagar sig över att ej få se mig mer. Jag ställer mig upp bredvid sängen och beskådar mitt verk. Han ligger naken som ett X över dubbelsängen. Ser inget, anar inget. Han penis står rakt upp och jag fascineras över hur kåt han faktiskt verkar vara. Hela kroppen ålar sig otåligt och jag tror att han bara blev mer eggad av att jag lämnade sängen med honom kvar där, utsatt och hjälplöst upphetsad. Nu kan jag slappna av. Jag samlar snabbt ihop hans kläder som ligger utspridda över golvet i rummet och lägger dem i garderoben bland de andras. Det här gjorde jag bra.

Nu har hon lämnat mig på sängen själv, fasthållen och förblindad. Jag blir tokig av upphetsning, det var inte ens 15 minuter sen jag kom in genom dörren och jag känner mig redan som i himmelriket. Underligt att det plötsligt blev så tyst dock. Hon måste gått ut från rummet för att hämta något, säkert en piska eller något annat kinky. Efter vad som känns som en evighet, men säkert bara är en halv minut, hör jag fotsteg in i rummet. Jag ryser av välbehag när jag känner hennes hand mot mig ännu en gång. Hennes välbekanta röst säger åt mig att slappna av, att hon ska ta hand om mig. Hennes hand vandrar sensuellt över min högerarm. Detta förtjänar jag. Jag är en bra man. Jag känner mig fullt tillfreds och slappnar av.
Plötsligt sticker det till i armvecket. Lite som ett myggbett. Det var jag verkligen inte redo på? Jag frågar nervöst vad hon gör men hon ber mig återigen att slappna av och att jag ej behöver oroa mig. Jag försöker mitt bästa. Det svider till igen i armen, verkligen en konstig känsla, men till slut kommer jag till ro. Ovanligt mycket till ro faktiskt. Det är som varenda muskel i kroppen tappar all spänning. I en liten stund känns allt helt okej. Men det passerar snabbt. Det blir svårare och svårare att andas. Jag inser att varenda muskel faktiskt har tappat all spänning. Jag drabbas av panik och pulsen går direkt upp. Jag försöker skrika efter hjälp men munnen lyder mig inte. Nu kan jag inte andas alls. Jag kan inte röra mig. Jag ser ingenting. Men jag hör utmärkt. Jag hör fler fotsteg och okända röster. Kristina tycker att det ”gick ovanligt bra denna gång” och gratuleras främlingarna. Insikten som når mig är lika fasansfull som självklar. Jag har ingen aning om vad som händer, men ett diskret engångsligg är detta inte. Blir jag kidnappad? Utpressad? Jag skulle kunna ge vad som helst för att komma ur detta, men kan inte få fram ett ord. Pulsen skenar. Jag har ingen luft. Jag kan bara lyssna. Och känna. Känna händer som knäpper loss mina handklovar. Plockar upp mig från sängen och raskt bär iväg mig. Jag ligger helt naken och lealös över någons axlar som ett byte efter en lyckad jakt. Jag skulle kippat efter andan om jag kunde. Jag känner hur luften runt mig förändras och det blir kallare. Jag bärs ner för en trappa, ner i en källare antar jag? Vad är det som väntar mig? Jag börjar bli snurrig. Inom kort kommer jag att kvävas.

Jag blir nerslängd från axlarna och landar smärtsamt på ett fuktigt kakelgolv. Jag blir hårt greppad runt handlederna och brutalt upplyft i utsträckta armar, det gör fruktansvärt ont i axlarna. De är åtminstone två personer som lyfter mig upp så att jag hänger med fötterna dinglande fritt, och plötsligt känner jag den värsta smärtan i mitt liv. Något vasst måste körts rakt igenom min högra handflata och det strålar längs armen och ut i fingrarna. I smärtan märker jag hur de har släppt min hand och att halva min kroppsvikt bärs upp av vad det nu är som penetrerar min högra hand. Jag vill dö. Jag har aldrig varit med om något så hemskt i hela mitt liv. Jag känner samma sak som nyss hände högerhanden hända med min vänsterhand. Maximal smärta blixtrar genom armen och handen, något vasst av stål som gräver sig fram genom senor och nerver. Samtidigt växer ångesten orsakad av syrebristen. Jag står inte ut. I båda mina händer, en bultande smärta som blir värre och värre. Som om någon hamrar mina handryggar ursinnigt mot ett städ. Genom smärtan hör jag röster, men jag kan bara uppfatta snuttar av vad som sägs. ”…förtjänst… får äran… mer än rätt… bråttom…”. Jag kan inte andas, men känner andetag mot mitt ansikte och ett bekant fnitter. Jag blir av med bindeln och med ett hårt grepp lyfts mitt slappa hängande huvud upp i håret. Nu iklädd en svart kappa möter jag Kristina, precis framför mitt ansikte. Det jag möter i hennes blick kan bara beskrivas som illvilja. Jag känner tårarna rinna nerför mitt ansikte okontrollerat och synen blir suddigare och suddigare. Jag uppfattar något blankt i periferin. Med ena handen i ett fast grepp om mitt hår kollar hon mig djupt i ögonen samtidigt som hon tar emot det blanka med den andra. Jag börjar bli helt omtöcknad av den outhärdliga smärtan i händerna tillsammans med den akuta syrebristen och jag är på gränsen till att somna in. Mitt insomnande avbryts dock tvärt av ytterligare två skarpa huggkänslor, denna gång från ljumskarna. Hennes ansikte närmar sig ytterligare och jag känner andedräkten mot mina läppar. Något varmt rinner längs mina lår. Hon kysser mig med ett skratt och släpper taget om mitt hår. Då min nacke ej kan bära mitt huvud faller det ner och hakan ligger nu mot min bröstkorg. Det har börjat svartna för ögonen och det sista jag ser är mitt röda blod forsandes ur min kropp ner i längs benen. Jag inser att mitt lidande närsomhelst kommer vara över och ett lugn börjar infinna sig. Det sista jag tänker på är mina barn. Hoppas de klarar sig.

Skriven av: Egil Borg Bromée