Tandläkaren

Simon känner smärtan i tanden, nu förstår han varför det gjorde så ont igår kväll. Ljudet från fotstegen ekar i gångtunneln, Simon vill inte gå till tandläkaren. Men han har inget annat val, smärtan gör honom mer orolig. Han är inget barn längre, tanden som sitter längst in är det Simon har gått och grubblat över sedan han gick hemifrån.

”Varför existerar tänder som sitter alldeles för långt in?” tänker Simon.

En bit längre fram ligger det, platsen som får en och annan människa att hoppa till. Simon närmar sig den tegelbruna byggnaden med hjärtat i halsgropen och tänderna som hackar, han går in i den upplysta korridoren och ser sig omkring. Inga människor syns till, det enda som hörs är Simons andetag. Han börjar röra sig framåt, ljuset från fönsterna speglar sig längs hela korridoren. Simon känner sig inte lika ängslig längre, han har ignorerat smärtan i tanden och närmar sig väntrummet. Då får han syn på någon, längst bort i korridoren står en person i vit rock och svarta byxor. Simon tänker genast att det är tandläkaren som står och väntar på honom, när han kommer fram har tandläkaren försvunnit helt spårlöst. Simon blir fundersam och prövar att ropa på honom, men han får inget svar. Simon provar igen:

”Hallå? Vart är du någonstans?”

Simons röst ekar i korridoren, efter tre sekunder blir allting tyst. Knäpptyst. Plötsligt släcks lamporna, det blir becksvart i hela korridoren. Simon andas häftigt och den otäcka smärtan från tanden kommer tillbaka, han känner sig inte det minsta bekväm längre.

”Kan inte den förbaskade tandläkaren dyka upp snart, jag har en tand att dra ut?!” tänker Simon argsint.

Då hörs en smäll, Simon hoppar till och ropar:

”Vart är du någonstans?! Det är inte kul längre! Kom fram nu din sabla skit!”

Simon hör snabba fotsteg i mörkret, han vet inte vart det kommer ifrån. Hjärtat dunkar snabbt och Simon blir alldeles kallsvettig, då känner han hur någon lägger sin hand på hans axel och säger med en lugn röst:

”Det är ingen fara, allt kommer bli bra. Ta tag i min hand och så går vi till patientrummet.”

Simon tar tag i personens hand och följer med honom bort, han känner en viss oro inombords, men tänker att personen lät trevlig på rösten. När de kommer in i patientrummet slår Simon sig ner i tandläkarstolen och väntar tålmodigt, han hör personen fippla med en tändsticksask och tänder ett ljus. Simon sneglar försiktigt åt ljuset och tittar snabbt upp i taket, han la märke till i sista sekunden vem det är som står i mörkret med en ljusstake i ena handen.

”Ligger du bekvämt i stolen?” frågar personen.

Simon sväljer en klump och säger:

”Ja, det gör jag.”

”Vad bra, visst hette du Simon?”

”Ja.”

Personen går fram till honom och lägger ljuset på ett runt bord, sedan tänder han lampan ovanför Simon och tar fram sina två redskap.

”Jag hörde att det var besvär med en tand som sitter långt in i käken, stämmer det?” frågar personen.

”Ja”, säger Simon.

”Jag misstänker att det är en visdomstand som behöver tas bort, hur gammal är du?”

”Tjugoett.”

”Okej, har du haft ont länge?”

”I några dagar.”

”Då förstår jag.”

”Är du tandläkaren jag letar efter?”

”Hur så?”

”Äh! Bara undrar.”

”Det finns ingen annan tandläkare i den här byggnaden förutom jag.”

”Okej…är du den jag söker efter?”

Tandläkaren blir tyst en stund, sedan säger han:

”Ja.”

”Vad bra”, säger Simon.

Tandläkaren lägger undan sina redskap och tar fram en låda ur ett skåp, Simon tittar skeptiskt och frågar:

”Vad har du i lådan?”

”Det är hemligt”, säger tandläkaren.

”Varför det?”

”Vänta så får du se.”

Läkaren öppnar lådan och plockar fram ett stort redskap, något som får Simon att hoppa till av rädsla.

”Vad är det där för något?” frågar Simon oroligt.

”Du får se, blunda nu och tänk på något glatt”, säger läkaren med ett brett leende.

Tandläkaren går bort till Simon med en stor spruta i handen.

”Gapa stort”, säger läkaren.

Simon gapar och känner hur någonting sticker till i tandköttet, han biter ihop och försöker tänka på något som gör honom glad. Men det hjälper inte, läkaren blåser ut ljuset och säger:

”Du kommer inte att känna någonting.”

Simon tittar ängsligt på läkaren och somnar, det går flera minuter. En timme senare vaknar Simon av att något känns konstigt i munnen.

”Det är säkert bedövningen som påverkar känseln”, tänker han.

Simon reser sig upp ur tandläkarstolen och upptäcker att läkaren är borta, på det runda bordet står en liten plåtask som är låst. Bredvid ligger ett papper och en nyckel till asken, han går bort och läser på papperet tyst. Det står så här:

Tack för att du kunde komma denna sena kväll, det var trevligt att få lära känna dig. I plåtasken ligger en fin gåva från mig, ha det så bra!

Simon tar nyckeln och öppnar plåtasken långsamt, först ser han inte vad det är för något. Simon håller plåtasken nedanför lampan och tjuter till, han blir så rädd att plåtasken flyger upp och landar med en smäll mot det hårda stengolvet, samtidigt hörs små andra ljud som studsar mellan väggarna och for åt alla möjliga håll. Simon blir alldeles skakig och lyfter försiktigt upp plåtasken där det står med blodig text:

Din talförmåga är stum!

Du är så jävla dum!

Anonym författare

Jag tycker om att skriva berättelser, göra egna filmer och umgås med kompisar. Jag är en amatörfotograf som älskar att fotografera och jag har ett starkt intresse av fåglar. Min största passion i livet är att göra egna filmer och skriva barn- och ungdomslitteratur.
Anonym författare är medlem sedan 2017 Anonym författare har 11 publicerade verk