Teenage Kicks

Sakta sänkte hon blicken besviket, men väntat. Det var bevisat igen, hon var den hon alltid trott sig vara. Det var länge sen hon bestämde sig nu, det var kanske för att hon redan visste svaren hon slutat att ställa frågorna. Allting som förut varit så självklart var längre inte det. Hon hade aldrig tyckt synd om sig själv, det hade andra gjort så bra i hennes ställe. Hon hade sett det hon ville se, pressat ihop, komposterat de tankar hon inte fick tänka. Hållit tillbaka de känslor som funnits tills de längre inte kändes, längre inte fanns, tills likgiltigheten tagit överhand. Det hade varit ett ideal hon haft, en drivkraft ett mål en uppfattning hon ville att andra skulle ha om henne, oberoende, stark.
”Ensam är stark sa hon” och trodde att hon lyckats. Pojkar gråter inte hörde hon och ville själv inte vara sämre, det gällde att lura så många som möjligt ge dem den illusion av det som borde ha varit. Människans förvrängda verklighet redo att utnyttjas till fullo. Hon skapade en kopia av den förebild som hon så gärna ville vara. Överanalyserade likheterna och bortförklarade felen. Det var en verklighet för henne, som hon trodde sig dela med fler, den gamla klyschan att du aldrig är ensam hade satt sina spår. Den verklighet som inte fanns skapade hon, som så många andra redan gjort. Hon förträngde klumpen, smärtan i magen, efter ett tag fanns inte den heller, ännu ett steg på vägen. Oövervinnelig var målet, allt annat inget värt. Nattens drömmar och budskap var dagens längtan och eftersträvan.
Den värld ingen annan såg eller kände var hennes, hon var utvald, speciell. Känslor hon aldrig känt förut fanns plötsligt där, utbytta mot de gamla trasiga nötta. Samma skivor gick på rund gång trots att hon hade så många fler, de hörde till henne, något som ingen tycktes förstå. Hade hon bara haft lite talang, skulle det kunna ha vart hon som gjort dem, eller?
Ganska konstigt egentligen hur några nära på dubbelt så gamla killar från en industristad kunde beskriva känslorna hon hade inom sig bättre än hon någonsin skulle kunna själv och därtill tonsätta dem med musik som fick hjärtat slå närmast i extas som det bara kan hos en besatt tonårsflicka.
Hur ska något någonsin kunna kännas starkare än besattheten hos en tonårsflicka?

Skriven av: Sara Bleck