Publicerat
Kategori: Novell

The first cut is the deepest

Det hade alltid varit någonting mellan dem. Alltid kärlek eller hat, dem hade inte förmågan att vara neutrala när det gällde varandra. Dem började som så bra vänner men båda viste innerst inne att det skulle sluta annorlunda. När hon till en början inte var redo än så förvandlades vänskapen till hat. Han kunde inte ta att hon inte ville tilllåta sig själv att bli hans. Under en lång tid gick dem omkring och avskydde varandra, ett hat som verkligen kändes långt ner i magen.

Ett år hade gott och en vän till dem fyllde år. Dem befann sig i samma rum då och då, tillslut sökte dem sig nog till varandra. Omedvetet dök dem upp vid varandras sidor men inga ord utbyttes än. Kvällen gick och där stog dem utanför huset med varsin vän vid sin sida. Deras vänner tyclte att dem skulle ta sig hem tillsammans och se om det fortfarande fanns lite kvar att få ut av kvällen. Dem protesterade inte och gick där bredvid varandra efter ett tag. Han vågade först nu prata med henne, nämnde hur dem inte pratat på så länge och att det egentligen var ganska löjligt. Hon gav till en början inte med sig men tillslut lät hon sig dras in i konversationen. Dem hade återigen tagit kontakt med varandra men det varade inte länge. Känslorna var för skrämmande så hon sprang åt ett annat håll och försökte gräva ner dem igen. Hon var fortfarande inte redo, fortfarande inte säker. Sommaren kom och den gick utan att dem hörde särskilt mycket av varandra men så började skolan igen. Att se varandra varje dag var oundvikligt och med det likaså närheten. Dem började dras till varandra igen och en kväll efter att dem hade festat tillsammans så kunde dem inte stå emot längre. Hon följde med honom hem och dem kände en närhet dem aldrig känt förr.

Dem hade nu hamnat i en situation där dem båda vågade ta steget men inte hela vägen. Det hände gång på gång att hon följde med honom hem efter en ute kväll men dem tog aldrig steget längre. Under en lång tid höll dem på såhär. Det gick aldrig mer än en månad utan att hon hamnade i hans famn men hon stannade bara där för en kort stund. Han vågade inte försöka fånga henne helt en gång till och hon vågade inte lämna ut sig helt. Innerst inne ville hon och hon gjorde små försök men det gav inte särskilt mycket. Det var som om dem spelade ett spel där bara en kunde vinna. Båda två ville hela tiden låta den andra jaga och bara ibland vara den som försökte.

Efter många om och men så blev det ändå dem två tillslut. 3 år hade gått sen han för första gånge hade försökt och nu va hon äntligen hans. Känslorna var så starka att ingen av dem viste riktigt vad dem skulle göra med dem alla gånger. I vilket fall så var dem i alla fall ett nu, äntligen.

Det som känts så bra för henne visade sig vara svårare än hon trott. Han hade haft en svår barndom och detta hade präglat honom ganska starkt. Hon viste att han inte var någon ängel och att han hade många sidor som hon inte förstod. Dessa sidor skrämde henne ibland men hon valde att låta de bra sakerna med honom överväga. Hon viste hur mycket han älskade henne och hur mycket hon gjort för honom men det kanske inte räckte. Alla andra viste det också, ingen hade trott att han skulle kunna älska så. Kanske kunde han inte det heller, ville inte låta sig själv göra det. Känslorna skrämde honom och ännu mer skrämde det honom att alla andra viste om det. Trodde han att det gjorde honom svag eller var det inte lika kul längre, när han hade allt han ville ha. Hon var helt oförberedd när det hände. Helt utan förvarnings så satte han stopp för deras känslor och krossade hennes hjärta. Han valde att lämna henne och leva oberörd och utan förpliktelser istället. Kanske trodde han att det var lättare att inte känna någonting alls. Genom att inte känna så kunde man inte heller bli sårad. Sårad så som han blivit så många gånger tidigare. Det var lättare att såra än att bli sårad och han valde den lätta vägen.

Hon viste inte vad som hade hänt eller varför det hade slutat som det gjorde. Det hon viste var att det gjorde så fruktansvärt ont. Hon hade gjort allt för honom och han hade verkligen förändrats, inte bara hon såg det. Han hade blivit så mycket bättre på alla sätt och vis men så valde han att slänga bort allt. Hon försökte låssas som att hon inte brydde sig och grät bara när ingen annan såg. Efter ett tag grät hon inte alls utan lät "I´m not missing you" strömma ut ur hennes högtalare. Tillslut trodde hon på orden, att hon faktiskt inte behövde honom längre. Veckorna gick och livet verkade gå vidare tills den dag hon insåg allt. Hon var hemma hos en gemensam kompis till dem och fick se ett bildspel gjort till honom. Bildspelet innehöll inte bara bilder på honom utan på dem tillsammans också, med texter som "det var det bästa va" under. När hon läste detta och såg dem där tillsammans på bilden så sprack allt. Den lilla fasad hon byggt upp rasade samma och hon grät sig igenom hela natten. Det kändes som om hjärtat hade sprängts i tusen bitar och hon viste inte vart hon skulle ta vägen. Hade hon bara inbillat sig att hon inte saknade honom, ja det var nog så.

Att hon brytit ihop som hon gjort fick han självklart veta och kanske var det de som gav honom modet tillbaka. Han älskade ju henne innerst inne och ångrade att han varit så feg. Han tog upp kontakten med henne och gjorde sitt bästa för att få hennes uppmärksamhet igen. Det tog tid men han lät det ta tid. Hon ville verkligen inte ge med sig, hon viste ju vad han gick för. Det faktum att hon skulle bli sårad igen var så självklart men hon lät sig tillslut fångas.

På deras 1 månaders dag tog han med henne ut, bio och resturang och bara massa mys. Han har senare berättat för henne att han aldrig känt sig så lycklig som den dagen. De var dem två tillsammans på rikigt nu och allt gick så bra. Aldrig hade känslorna varit så starka som nu och dem kunde inte vara utan varandra. Träffades varje dag och sov över så ofta dem kunde. Hade dem inte tid på dagen så kom hon med bussen bara för att få sova hos honom. I hans famn så kände hon sig så älskad och allt han gjorde fick henne att le. När han sjöng för henne så smälte hon som smör och när han första gången sa att han älskade henne så ville hon bara skrika av glädje. Den första gången var dock inte lika glädjande för honom som för henne då hon inte sa det tillbaka. Hon var fortfarande rädd för hur han kunde såra henne så hon valde att inget säga. Han fortsatte att säga det och självklart så besvarade hon honom med " jag älskar dig med" efter ett tag. Hon älskad verkligen alla dem sidorna av honom som hon var den ända som fick se. Ingen annan fick veta det hon fick veta och ingen annan fick ta del av den han var innerst inne. Det var det hon älskade mest, att hon var den enda. Bara hon viste vad han egentligen gått igenom och hur känslig han faktiskt var. När han satte på låten, som sen blev till deras låt, och grät så viste hon det verkligen. Ingen annan får vara med om det här, ingen annan får se honom såhär. Han älskade verkligen henne och hon älskade verkligen honom, så hur kunde det då gå så fel?

Hans gamla jag försvann aldrig och när det visade sig så gjorde det de ordentligt. Han kunde bli aggresiv och elak när han hade fått i sig några öl och ett par gånger slutade det värre än andra. När han första gången puttade ner henne på marken och skrek så förstod hon inte vad som hände. Han var alldelles för svartsjuk och han tjabbade oftare och oftare med henne. Efteråt så förlät hon honom alltid och hon ville verkligen inte förlora honom. Dagen kom dock då hon inte längre hade något val. Han kom hem full till henne och vägrade låta henne sova utan envisades med att bråka om både det ena och det andra. Hon la sig tillslut på soffan men detta gjorde honom bara ännu mer förbannad. Det slutade med att han tog ut sina ilska på helt fel sätt och hon tvingades lämna honom.

Han ångrade sig direkt och insåg vad det var han höll på att förlora, vad det va han förlorade. Hon var det bästa som någonsin hänt honom och han hade nu skrämt iväg henne. Hon hade lämnat honom och han kände nu hur hjärtat krossades. Han vägrade släppa taget om henne och lovade att aldrig göra någonting så dumt igen. Blommor och fina ord öste han över henne med men det verkade vara för sent. Hade det varit för sent så hade han aldrig förlåtit sig själv så han fortsatte att försöka. Han tog reda på när hon skulle upp och gå till jobbet och kom hem till henne med frukost. Han var svag och gjorde allt för att hon skulle få veta det. När han sa att han inte ville leva utan henne så viste hon att han menade det. Allt han gjorde påverkade henne och sakta men säkert så va hon hans igen. Hade hon tagit tillbaka honom av sympati eller älskade hon verkligen honom.

Det kändes verkligen som äkt kärlek. När han stod där och höll tal på hennes 18 års dag så viste hon att hon älskade honom. Dragningen mellan dem var så otroligt stark och hon ville aldrig förlora honom igen.

Efter att hon hade fyllt år så började allt ändå förändras. Hon var ute mycket och han var orolig varje gång. Han längtade tills han själv skulle fylla år så han kunde vara med henne och veta vad hon gjorde. Det gick knappt en helg utan att hon var ute med sina kompisar och han litade inte på henne. Egentligen litade han på henne men han mindes hur det hade känts att få sitt hjärta krossat och vägrade låta detta hända igen. Dem började små bråka mer och mer och snart var det mer dåligt än bra. Alla bråk och alla känslor blev för mycket. Hon fick höra att han skulle ha kysst en annan tjej på en fest och dem bråkade ännu mer. Hon valde ändå att tro på honom sen men det visar sig nog senare att det var fel beslut.

Samanlagt så hade dem nu varit tillsammans i över ett år men saker och ting va inte som dem skulle. När hon för andra gången fick höra att han skulle ha varit med någon annan så viste hon inte riktigt vad hon skulle tro. Den här gången skulle det inte bara ha varit en kyss utan mer än så. Trots detta så valde hon tillslut att tro på honom då tjejen ifrågan försäkrade henne om att det inte var sant. Dem höll ihop lite längre men dagen D skulle snart komma.

När dagen kom, då hon fick bekräftat det hon egentligen redan viste, så rasade hennes värld samman. Hon hade aldrig någonsin känt sig så sviken och sårad. Första gången hon fått sitt hjärta krossat av honom var ingenting som denna gången. Hon hade aldrig gråtit så mycket som hon nu gjorde och det verkade aldrig ta slut. Han vägrade erkänna men hon viste att det var sant och fick det bekräftat många gånger. Hennes hjärta skulle behöva mycket tid för att läka igen och hon ville inget hellre än att bara glömma honom. Att minnas sommar dagarna då dem badat och haft hand om hans små syskon tillsammans var det värsta hon viste. Hur dem sa att dem älskade varandra, hur kan kysste henne och hur hon viste att han alltid fanns där. Hon ville inte minnas, hon ville inte veta av honom men tyvärr så var hon tvungen att se honom varje dag. Dem gick nämligen i samma klass så vattenfast mascara var ett måste. Hon hatade honom ännu en gång och hon började känna ett hat mot allt möjligt. Ilskan växte sig stark och hon hade aldrig känt sig så arg innan.

Tiden gick och det började kännas lättare. När sommaren kom så tyckte hon faktiskt att det var ritkigt skönt att få vara singel. Hon hade en underbar sommar och vännerna kom henne närmare än någonsin tidigare. Det faktum att hon hade klarat sig igenom all hjärtesorg och ilska gjorde henne starkare. När skolan började igen så var det klart jobbigt bitvis men det va inget hon inte klarade av. Han hade hittat en ny tjej, en annan tjej i deras klass och hon fick bara stå ut med det. Faktum var att det ändå inte var så farligt, nu slapp hon ju alla sms och hemskheter som han gett henne.

Hon hade nu varit singel ett tag och började tröttna på det. Han hittade sig en andra flickvän efter det att dem gjort slut och hon lyckades inte fastna för någon. Det var väl kanske inte lika lätt för henne, hon var verkligen tvungen att vara kär för att vara med någon med ans han bara behövde nåns närhet. Tjejen från deras klass hade bara varit en fas han gick igenom och inget som egentligen betydde något. Det var nog faktiskt så att han aldrig riktigt släppt taget om henne, hon var fortfarande den som fick honom knäsvag. Tjejen i klassen försvann från hans sida och han insåg nog att han egentligen fortfarande älskade henne. Han viste dock att det aldrig kunde blir dem igen efter vad han gjort så han letade vidare efter annan närhet. Han hittade då sin andra tjej och så var han en i ett par igen.

Det hade nu gått mer än ett halvår sen dem gjorde slut och av någon anledning så hade dem börjat små prata med varandra igen. Hon hade gjort en ny msn och hans kontakt hade kommit med alla andra när hon gjorde en ny kontaktlista. Dem började pratat mer och mer och hon såg det som att hon inte orkade vara arg längre. Det hade gått lång tid nu och det va så mycket skönare att bara inte bry sig. Hon intalade sig själv att det var det hon gjorde, inte brydde sig. När han skrev saker som att det hade varit kul om dem gick på balen tillsamans så låssades hon som att hon inte alls hade tyckt det. Han skämtade ju bara och sa att det hade varit kul att se hur chockade alla blivit. Innerst inne så skämtade han inte och det viste dem båda två. Hon tyckte om att prata med honom igen och efter ett tag så pratade dem dagligen. Han hade fortfarande tjej men hon viste att han hade lämnat tjejen om hon ville ha tillbaka honom. Hon gick och inbillade sig själv att hon inte ville ha honom men så kom ögonblicket då hon viste att så var inte fallet. Han hade retats med henne hela dagen och när han vi ett tillfälle tog tag i henne bakifrån så kände hon alla känslor komma på en och samma gång. Hon tog sig loss och gick in på sitt rum på skolan och han gick in på sitt. Efter ett tag så tog hon mod till sig och gick in till honom och fram till hans dator för att ta bort sin egna msn därifrån. Han krävde att hon skulle förklara sig och tillslut sa hon som det va, att hon känt något innnan. Han sa att han alltid kände något, att hon fortfarande alltid gjorde honom knäsvag och så satt dem där tillsammans igen. Pratade om varandras känslor och tillslut så kramades dem. Han gav henne en kyss på kinden som sen blev en kyss på munnen och helt plötsligt så stog dem där i varandras armar. Vad höll hon på med!? Hur kunde hon vara så dum så att hon lät sig själv kyssa honom igen, efter allt som hänt , efter allt han gjort! Hon gick därifrån och när dem pratade sen så sa hon att det varait ett hej då senario dem gått igenom. Att dem nu avslutat det på ett bra sätt istället för att ha skilts åt som ovänner.

Ångesten hon kände efter händelsen var enorm. Hon hade kysst en kille som redan var upptagen, hon hade varit med om att vara otrogen. Trots att hon viste hur det kändes att vara den som blev bedragen så lät hon någon annan bedra en person tillsammans med henne. Hon förstod inte hur hon kunde vara så korkad. Det va så otroligt dumt att känna att han fortfarande va hennes för det va han inte. Hon kände det fortfarande som "han är min, alltid min" trots att han hade en annan flickvän. Han berättade för henne att han och hans nya tjej inte hade kommit särksilt långt och att han inte viste vad han kände för henne än. När han sa att han fortfarande ville ha henne så viste hon att hon också ville ha honom men hon sa att det inte gick. Dem viste båda två att det aldrig skulle gå. Folk i hennes omgivning skulle aldrig låta henne gå tillbaka till honom och hon kunde inte låta sig själv göra det. Så vart hade dem hamnat nu? Vart hade dem kommit efter alla dessa år. Mer än 5 år hade gått sen han för första gången ville ha henne och nu 5 år senare så kunde dem fortfarande inte vara tillsammans. Han var inte värd henne och det viste hon men ändå så ville hon inte släppa taget. Han sa att han viste att det inte kunde bli dem nu men att han ville och trodde att det kunde bli dem igen längre fram. Att han skulle höra av sig till henne när dem blivit äldre och inte setts på ett par år och att då, då var deras tid kommen på riktigt. Han skulle ha mognat tillräkligt och lärt sig av sina misstag vid den tiden sa han. Hon viste inte vad hon ville eller vad hon tyckte om allt. Han var fortfarande tillsammans med den nya tjejen och när hon såg dem tillsammans så gjorde det ont i hjärtat. Hon klarade inte va det här längre, nu hade det verkligen gått för långt. "The winner takes it all" och hon hade förlorat så många gånger nu. Det var dags att skärpa till sig och verkligen släppa taget på riktigt nu. Kommer hon att klara det ? Kommer hon att släppa taget på riktigt eller kommer hon snubbla dit igen? Hon hoppas att hon ska klara det, när dem slutat skolan och inte ses längre, då kommer hon vara fri. Hon hoppas på det och hon hoppas att hon aldrig ska behöva känna hjärtesorg igen. Deras historia har satt djupa spår i henne och hon kommer aldrig att glömma det. Han var hennes första kärlek, hennes första hat och hennes första sorg. Vist väger väl hat och sorg över kärlek? Ja det gjorde nog det men ändå så ångrade hon inget. Hon hade fått känna känslan av äkta kärlek och det var hon glad över. Att ha älskat på riktigt och blivit sårad ordenligt var bättre än att inte ha älskat alls. The first cut is the deepest och det sitter långt inne och länge kvar. Kanske hittar hon en sån kärlek igen, kanske inte. I vilket fall så har hon fått känna det, känna vad kärleken gör med än. Fått vara med om hur kärleken låter dig tappa allt förstånd.

Skriven av: shiver

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking