The Game is over

Kapitel 9 – Den fjärde symbolen

Det tog honom tillbaka till Monaco. Men denna gång inte till kasinot, utan till dess skuggor.

Gustav satt i sin hyrda bil parkerad på en smal gata ovanför Condamine. Utsikten över hamnen glittrade som en förförisk lögn. Han bläddrade i sin anteckningsbok, bland foton och namn, bland symboler och platser. Tre symboler hade han nu:

Nyckelpigan – hopp och fara

Ugglan – klarhet och öga

Korpen – budskap, dom, död

Den sista, ormen, fanns ingenstans.

Förrän han började titta på fel plats med flit.

Han åkte till Èze, den gamla byn på klippan mellan Nice och Monaco. Där låg ett privat galleri tillhörande en italiensk samlare: Arnaldo Fiore, känd för att samla på rituella föremål, masker, ockulta symboler och spelrelaterad konst. Det sägs att han en gång haft ett av spelkorten från “Lady Luck”-turneringen – ett “ess utan färg”.

Gustav presenterade sig som föreläsare i kulturhistoria. Han visades in bland skuggiga montrar och doft av gammal rökelse och damm. Där fanns tarotkort, gamla kortlekar från 1700-talet, till och med en kortlek gjord i ben.

Men ett föremål skilde sig ut.

En liten skulptur i silver, föreställande en orm som slingrade sig genom ett ess i klöver.

Han pekade. – “Vad är det där?”

Fiore log. – “Ah. ‘Le Quatrième Jeton’. Det fjärde spelmyntet. Tillverkat i Genève under ett hemligt mästerskap på 90-talet. Man säger att den som har alla fyra symbolerna… aktiverar ett nytt spel.”

– “Varför just de fyra?”

– “Det sägs att varje symbol representerar ett steg i en ritual: insikt, risk, budskap och val.”

Gustav köpte skulpturen – till ett orimligt pris.

Men Fiore följde honom till dörren.

– “Var försiktig, monsieur. De flesta som söker efter fjärde myntet… är inte samlare. De är skuldtyngda spelare som vill spela igen – en sista gång. Och spelet… väntar på dem.”

Tillbaka i sin hotellsvit lade Gustav ut alla fyra symbolerna på bordet. Broschen med nyckelpigan. Ugglemedaljongen. En korppennkniv han fått från Valentina. Och nu: orm-skulpturen.

När han lade dem i kvadrat, hände inget.

Men när han bytte plats mellan ormen och korpen... gled ett dokument ur LP-fodralet. Ett tunt papper som varit fastlimmat i kanten.

Det var en biljett.

Privat tåg – Ligne Noire – Avresa från Ventimiglia. Destination: Okänd. Datum: 23 juli. Tid: 21:00.

Gustav stirrade.

Det var i övermorgon.

Och han visste vad det betydde.

Spelet var inte över.

Det skulle spelas om – en gång till.

Och han hade just blivit inbjuden.

Fortsättning följer....

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk