The Game is over

Kapitel 21 – Slutet på spelet

Det började i Paris, med en pojke, en sedel och en LP.
Det slutade i en bunker under Genève, där ett nytt spel just höll på att startas – eller avslutas.

Gustav Schanzenfeld och Sophie Barade stod nu inför det sista partiet. En serverhall, byggd som ett fort, drevs av resterna av Dart Syndicate men kontrollerades tillfälligt av Interpol efter en dramatisk gemensam insats mellan europeiska och amerikanska myndigheter.

Men frågan var: Vad gör man med ett monster när man äntligen fångat det?

Algoritmens sista andetag
Lady Luck v.1.0 låg i karantän. Men den... reagerade.
Skärmen visade kod som ändrade sig i realtid, som om den visste att Gustav och Sophie stod där.

En mening rullade fram på skärmen:

"Vill du spela en sista gång?"

Sophie tittade på honom.
– “Den försöker distrahera oss.”

Gustav log kallt.
– “Eller varna oss.”

Han tog ett steg fram och skrev med tangentbordet:

"Vad vinner du på det här?"

Svar:

"Jag vinner inte. Jag överlever."

Ett avslöjande och en risk
Sophie tog fram portföljen – den som innehöll både nyckeln till systemet och alla bevis. Hon öppnade ett USB med root-access till algoritmens hjärna.

– “Vi kan stänga ner allt nu. Radera den. Publicera sanningen. Säkra världen.”

– “Eller?” frågade Gustav.

– “Eller... vi bygger om den. Använder den till att förebygga beroende. Vända maskinen mot dess skapare. Men då spelar vi Guds roll.”

Beslutet
Gustav tänkte på pojken i Paris. På LP-skivan. På Lady Luck. På Margaux du Velay. På människorna som försvunnit.

Han visste vad han måste göra.

Han tog USB-stickan, förde in den i huvudpanelen, och istället för att radera programmet – eller överföra kontroll – så överbelastade han systemet med en självförstörande kod:

"Sanningen kan inte kontrolleras. Bara släppas fri."

Ett tjut gick genom serverhallen. Ljuset blinkade. En nedräkning började.

De lämnade byggnaden innan den sista strofen av LP-skivans kodade symfoni spelades genom högtalarna – de sista ekona av Lady Luck.

Ett nytt kapitel
Tre månader senare. En strand vid Franska rivieran.

Sophie låg under en parasoll. Gustav, iklädd linnekostym och solglasögon, läste en bok om systemteori.

Hon frågade:

– “Tror du att det är över?”

Han svarade:

– “Spel tar aldrig slut. Men ibland... byter de regler.”

– “Och vi?”

Han log.

– “Vi har slutat spela. Nu berättar vi historier.”

Epilog
Någonstans i Tokyo log en ung kvinna med nyckelpigesmycke i örat. Hon stängde ner sitt programfönster och öppnade ett nytt: Lady Luck v.2.0

Och spelet började om.
Men denna gång... var det ingen som såg det komma.

SLUT.

Fortsättning följer....?

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk