The Game is over

Kapitel 16 – Maskernas fall

Det var den 16:e natten sedan Gustav och Sophie återvänt till Paris, och deras vägg i lägenheten på Rue Oberkampf såg numera ut som ett krig. Röda trådar mellan ansikten. Utskrivna kontoutdrag. Satellitbilder. Falska identiteter. Enligt Claire Dumas, deras källa inifrån, fanns det fyra huvudsakliga arkitekter bakom Février Capital – var och en dold bakom en mask, inte bara bokstavligen i spelet, utan också juridiskt.

Nu var det dags att riva bort dessa masker. En efter en.

Det första ansiktet – Advokaten i Nice
Gustav reste ensam till Nice och mötte en man som på pappret verkade ofarlig: Maître Antoine Gavriel, en ansedd affärsjurist med specialisering i ”riskkapital.”

I verkligheten var han arkitekten bakom flera skalföretag som dolde Février Capitals spår. När Gustav konfronterade honom med bevisen Claire tillhandahållit, bröt masken nästan omedelbart.

– “Ni förstår inte. Det här började inte som ett brott. Det började som ett skydd… mot de verkliga rovdjuren.”

– “Och vem är det?” frågade Gustav.

Gavriel svarade bara:
– “Ni har redan sett henne. Ni kallar henne Lady Luck. Men hon är mycket mer än så.”

Två dagar senare hittades Gavriel död. Självmord, enligt polisen. Men Gustav visste bättre.

Det andra ansiktet – Teknokraten
Sophie följde ett annat spår: En schweizisk kryptospecialist vid namn Eliah Voss, som byggt upp den digitala infrastrukturen för Février Capitals betalningssystem. Hans kod skapade osynliga flöden – pengar som förflyttades utan att lämna spår. Virtuella spelvinster som i själva verket dolde skuldavtal.

De träffades på ett konstgalleri i Lausanne.

– “Jag visste att det här skulle hända,” sade Voss. “Man bygger inte osynlighet utan att själv bli osynlig till slut.”

Men han gav Sophie en hårddisk – krypterad – med orden:

– “Den innehåller bevis. Men bara den som spelat vet hur man läser den.”

Det tredje ansiktet – Prästen
Ingen förväntade sig att hitta en präst på listan. Men Abbot Lucien i Eze, en före detta finansman som dragit sig tillbaka till klostret, var en av nyckelpersonerna bakom konceptet skuld som synd – ett tankesystem som Février använde för att kontrollera spelare med skam, tro och rädsla.

När Gustav kom till honom, bad Lucien om förlåtelse.

– “Jag gav dem språket. Jag skrev kontrakten i religiös kod. Men det var aldrig menat att skada. Det blev bara… större än oss alla.”

Han överlämnade en bok – en samling rituella symboler och kodade avtal – och vägrade tala mer.

Det fjärde ansiktet – Hon själv
Lady Luck.

De tre maskerna hade fallit. Nu återstod bara hon. Kvinnan med rösten från tåget, den som bar nyckelpigans slöja. Den som aldrig avslöjade sitt namn.

Claire visste var hon fanns.

– “Hon kommer till Antibes, till en privat fest i Villa Cérès. Det är inte ett kasinospel. Det är värre. Det är ett urval.”

– “Vad för urval?” frågade Gustav.

– “Vem som får leva. Och vem som får försvinna ur historien.”

Slutord
När Gustav och Sophie såg ut över Antibes kust den kvällen visste de att nästa steg inte skulle vara ett samtal eller en konfrontation.

Det skulle vara en duell.

Ett sista spel där maskerna skulle falla.

Och sanningen stå naken – oavsett pris.

Fortsättning följer....

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk