The Game is over

Kapitel 17 – Villa Cérès

Villa Cérès låg högt uppe på en klippa med utsikt över det azurblå Medelhavet, dold bakom höga cypresser och ett säkerhetssystem som skulle kunna tillhöra en militärbas. Endast de med särskild inbjudan fick passera de tunga järngrindarna. Gustav och Sophie hade inte en sådan inbjudan – men de hade något bättre: namn, bevis och viljan att avslöja den mest fruktade kvinnan på Rivieran.

Infiltration
Med hjälp av Claire Dumas fick de tillgång till en identitet som tillhörde en schweizisk konstinvesterare – en av gästerna som ovetande blivit hindrad i tullen samma morgon. Gustav axlade rollen, iförd skräddarsydd kostym och en Rolex han aldrig betalat för. Sophie spelade rollen som hans assistent, lika elegant som iskall.

De kom in vid skymningen.

Musiken som mötte dem var dov och hypnotisk – en stråkensemble som spelade i moll. Gästerna bar masker i svart och rött. Överallt fanns vackra människor med tomma blickar. Kasinospel blandades med samtal om skuldportföljer och kryptovalutor. Det var en orgie i kontroll.

Hon visar sig
Lady Luck var där. Inte som en mytisk gestalt, inte längre. Hon var verklig: en kvinna i femtioårsåldern med silvervitt hår, smaragdögon och ett skratt som kunde frysa själar. Hon bar en klänning av svart sammet, och i öronen hängde nyckelpigeformade smycken. Den symbolen igen.

Sophie höll andan.
– “Det är hon,” viskade hon. “Kvinnan från tåget till Toulon. Hon som höll LP:n i väskan.”

Gustav rörde sig långsamt genom mängden. Han visste att det inte fanns plats för misstag nu.

Spelet börjar
Lady Luck steg upp på den upplysta terrassen, höjde sitt glas och sade med len röst:

– “Mina älskade spelare. Välkomna till er framtid. I natt spelar vi inte om pengar. Vi spelar om minne. Den som förlorar, glöms. Den som vinner, blir fri.”

Publiken jublade. Men Gustav hörde något annat: rädsla.

Konfrontationen
Efter timmar av socialt spelande, lögner och kodade ord konfronterade han henne till slut i biblioteket, bland läderband och målade tak.

– “Vi vet vad ni gör,” sade han. “Vi har bevis. Ert nätverk, era banker, er skuldimperium.”

Lady Luck log.

– “Bevis är bara kort på bordet, monsieur Schanzenfeld. Och spelet pågår fortfarande.”

– “Inte längre. Era maskerade arkitekter är avslöjade. En är död. En har gett oss allt. Det här är slutet.”

Hon reste sig långsamt, gick fram till honom och lade handen över hans bröst.

– “Ni tror att ni spelar mot mig. Men jag är bara dealern. Spelet… är större än oss båda.”

Avbrottet
Just då exploderade tystnaden. Polisbilar utanför. Sirener. Interpol-agenter i kostym.

Claire hade gått till pressen.

Allt föll samman – i direktsändning.

Sista ögonkastet
När Lady Luck fördes bort i handbojor mötte hon Gustavs blick en sista gång.

– “Ni förstår inte vad ni släppt lös.”

– “Sanningen,” svarade han. “Det är allt vi någonsin haft.”

Fortsättning följer....

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk