Publicerat
Kategori: Novell

The Woodtree Det magiska Trädet


Tidigare noveller
Leksaken 2009
Fantasier eller drmar en tygdocka f蚌 liv vid ordet cha thing bered er p・att inte kunna sova tryggt efter att l舖t den h舐 novellen 舐 din tygdocka levande eller vill den brutalt mda dig!. 2010
Spegelbilden (The Mirror) 2004
En novell om en familj som tragisk tappar sin utvecklingstda son i en olycka. Och best舂mer sig att flytta det nya huset verkar mer 舅 perfekt.
Psycho Killer Evil Never Dies 2004
En Remake p・Anders Ekedahl s klassiska splatter m舖terverk om mdaren som ffjer Curtis genom amerika.
Victoria (Dimman) 2002
En novell om en stad som uts舩ts f en mk dimma som drar sig in er staden med dimman s・kommer alla m舅niskors mardrmar att fverkas.
De Fdda 2000
En novell om v舅skap, sorg och ett mkt hus som bess av n虍ra ungdomar v舁 dom satt sin fot i huset blir dom beroende att finna sanningen bakom husets hemligheter.
Pesten 1996
1900 talets ststa epidemi i Europa hur den drabbar m舅niskor och hur man klarar sig efter en k舐 familjemedlem tas ifr蚣 en.
Psycho Killer 1993
Fsta splatter novellen som fick folk att ga ett huvudtema till denna novell i skolan. Alla klasskamrater k舅de till historien om a Psycho Killer. 1990 talets svar p・Jason och Freddy.
Butiken p・21th Avenyn 2008
En novell som handlar om hur ett fetag kan satsa p・tveksam marknadsfing och fvandla en hel stad i en mardr hur pengar kan ha s蚣 stor betydelse f fetag.
Det 舐 upp till ett f蚯al personer att st・rak i ryggen och st・upp mot fetaget.
De Fdda Motion Pichure 2009
En novell om v舅skap, sorg och ett mkt hus som bess av n虍ra ungdomar v舁 dom satt sin fot i huset blir dom beroende att finna sanningen bakom husets hemligheter. Emil Andersson & Anders Ekedahl med fler bygger upp denna novell till att bli film Premi舐 2010.



KOMMANDE


Psycho Killer The Red Ocean 2009
Den kryptiska forts舩tningen p・Evil Never dies Curtis ger sig ut p・kryssning p・havet v舅tar 蚯er faran.
I en tredje del av 1994 蚌s succ

Ljuset en lokal sphistoria 2010
En novell om Gotlands ststa ljusfenomen som f蚯t folk att tappa hakan och 虧a d舐ifr蚣 det snabbaste dom kunnat. Mitt projekt om ljusfenomenet att ga det till en sphistoria kan bli det ststa jag n虍onsin skrivit och kan 舸en bli det mest sp舅nande eftersom jag spenderar natten p・platsen skall bli klar till ca 2010

Mitt liv som Poet 2012
En novell om mitt liv, ett liv som drabbats av motg蚣gar hemskheter tragiska bortg蚣gar, mobbing, psykologiska f舅dringar, hot och mycket d舐till avslar allt i en novell om ett liv i det dolda d舐 jag inte ber舩tat mer 舅 h舁ften f mina n舐a och k舐a. H舐 har man en chans att l舐a k舅na mig intill mitt hj舐ta.
Kanske det jag vill avsla till v舐lden. Klar ca till 2012

Faran i djupet 2015
Faran i djupet 舐 baserat p・historien om Lockness odjuret 舐 monstret god eller 舐 det ont? H舐 kommer en novell om ett djur som f蚯t alla m舅niskor och undra. 2015

Pesten a New Beginning 2017

Vad h舅de efter pesten hade plt fram genom Europa Anders Ekedahls Novell Pesten fr蚣 1996 tas nu upp och eventuell Remake kan bli aktuell eller blir det en forts舩tning?

The Woodtree 2010
En pojkes ber舩telse om en magisk tr臈koja som leder honom till ett land fullt av Magi.

För fler noveller kolla www.filehill.com/user/aekedahl
För att följa mitt arbete med filmen De Fördömda Den Mörka Hemligheten kolla
www.finest.se/aekedahl


FÖRORD

Min elfte Novell lämnar vi skräckvärlden för att följa med i ett oförglömligt äventyr med tre huvudkaraktärer Sam, Linda, Eric.
Efter jag skrev Leksaken klar så kände jag att det var dags att lämna skräckvärlden och göra något nytt vilket jag också hade drömt The Woodtree är en saga skulle man kunna säga.
Varför slutade jag skriva skräck helt plötsligt frågar sig säkert personer nu om jag har slutat för gott att skriva skräck? Nej det har jag förstås inte gjort men skriver man först ett film manus på 109 sidor i De Fördömda Den Mörka Hemligheten samt Döttrar som Döttrar samt därefter börjar med arbetet med Psycho Killer III Red Ocean samt Leksaken så kände jag att ett litet äventyr var på gång att skapas inne i min skalle vilket då blev The Woodtree varför storyn heter Woodtree kommer folk förstå när dom har läst den.

Annars så har inget förändrats De Fördömda Den Mörka Hemligheten har biopremiär 2011 för dom som älskar skräckfilm som innehåller en del äventyr.

Tack att du läser och lämna gärna några ord om vad du tyckte om novellen.

Bästa hälsningar

Anders Ekedahl

























Historien börjar här sitter sitter på mitt rum och ska berätta en historia som är allt för stor och allt för spännande för att rymmas i min gamla dagbok.
En historia som är mitt liv äventyr till ett land som bara finns i min fantasi.
Jag heter Sam Walters och är 11 år bor tillsammans med mina föräldrar på en relativt stor gård med mycket skog runt.
Men historien börjar inte här utan en dag mitt i centrum av staden.


- Vi ska fånga dig Walters vi ska ta dig!
Sam sprang längst gatorna ner för gatan för att undvika bråk med det lokala gänget.
Sam var enormt mobbad i skolan och utsatt ingen visste varför.
När han kommit in i skogsdungen bakom skolan kom gänget på honom och började slå och sparka honom så blodet rann från hans mun.
Länge låg Sam kvar på marken och tittade upp på den blå luften och molnen som seglade förbi uppe i luften.
Gänget hade lämnat honom och fått som dom hade velat.
Att ligga där maktlös samtidigt som sparkarna träffade kroppen och armarna.
Sam reste sig försiktigt med ett grin i ansiktet av smärta och började traska hem längst skogs vägen.
Det var en väldigt vacker skogs väg med höga syren häckar växande längst den.
När han väl öppnar porten står Sams mor och tittade på honom.
-Men lilla hjärtat vad har hänt?
-Ingenting, skitsamma sa Sam och gick upp till sitt rum och stängde dörren.
Väl inne på rummet tog han en kudde och tryckte den hårt mot huvudet för att koppla bort allting runt honom.


Efter ett tag tog han upp en bok och började läsa den det var en bra bok som fick honom att rymma bort ett tag från verkligheten.
Sam hade också en lillebror som hette Eric som var 9 år och dom brukade ibland leka tillsammans när dom inte bråkade.
Sam stod väldigt mycket upp för hans bror när det var något som hände i skolan.
När natten kom tog han kudden och kramade den hårt och somnade.

Det fanns en tjej också som hette Linda som var Sams bästa vän, en blond tjej med blåa ögon och på sommaren hade hon söta små fräknar som inte gick att räkna men hon var Sams bästa vän på många sätt.
Den här dagen på sommaren kom Linda och knackade på och Eric var också hemma.
Sam öppnade dörren och såg det var Linda som stod där utanför med ett leende på läpparna.
- Dags upp och hoppa pojkar.
- Sam och Eric följde Linda ut ur huset och stod på den stora tomten och såg ut över dom öppna fälten och skogen.






- Ni får jaga mig fnittrade Linda
- Okej det kan vi göra och Linda började springa så långt benen tog henne så hon sprang in i skogen och snubblade sig över stigar med rötter.
Dom vandrade längst en liten flod som rann ner genom skogen och Linda hoppade upp på en stock som hade flytit i land.
- Jag slår vad om att jag är snabbare fnittrade hon
- Jasså vad slår du vad om ?
- Ära och beröm!
- Vad skulle vi bli berömda av?
- Vet inte vi upptäcker världen och sen äh skitsamma! fnittrade Linda och hoppade ner för stocken och sprang vidare.
Sam och Eric kom efter med full fart dom skrattade och hade roligt.
Tillslut stannade Linda till vid ett ensamt stort och gammalt träd längre in i skogen.
- Kolla killar vilket gammalt träd sa Linda
- Ja det måste vara jätte gammalt säkert över hundra år sa Sam.
- Lever träd så länge? frågade Eric
- Jo om trädet får tillräckligt med vatten i marken kan dom leva jätte länge.

Dom stod där under och tittade upp mot det stora trädet med sina grenar som slog ut.
Självklart fick trädet mycket vatten eftersom det stod så pass bra i närheten av Älven
Kolla där uppe det vad är de? sa Linda frågande
- Det ser ut som en trädkoja.
- Mystiskt att se en trädkoja här ute sa Linda
- Vi klättrar upp och kollar?
- Det är ju jätte högt upp sa Linda

Eric och Sam hade redan satt fart för att klättra upp vilket inte var så svårt eftersom grenarna var stora och de var inte så svårt att gå på dem.
Linda fann tillslut en repstege hängandes på andra sidan av trädet och började också klättra upp det var halt och högt när dom tre vännerna tittade ner mot gräset som låg under dem.
Skulle dom släppa taget skulle dom antingen bryta flera ben eller dö.
Men nyfikenheten kunde inte stoppa dom tre vännerna nu när dom satte fart upp mot den högt belägrade trädkojan.
Efter ett tag slinter Linda till på repstegen och faller ner på marken från 4 meters höjd.
Sam och Eric såg fallet och praktiskt taget hoppar från gren till gren för att komma ner till Linda som inte rör sig ur fläcken hon måste ha slagit huvudet i fallet väldigt allvarligt.








- Linda Linda hur gick det?
Linda svarade inte på dom två pojkarnas rop något allvarligt hade hänt.
En duns lät när dom tre äntligen hade landat på gräset igen och sprang fram till Linda som låg stel på marken.
-Vad ska vi göra?

En nysning hörs bakom dom och dom praktiskt taget hoppar rätt upp i luften bakom dem ser dem ett par ögon öppnas och en stor glad mun på det stora trädet.
- Hallå pojkar mitt namn är Oriz jag hade svårt att inte höra eller se det hemska som hände framför mina ögon, Oriz har bara två ögon.
Pojkarna stod bara stilla och tittade på det stora trädet när det pratade med dem.
-Oriz kan hjälpa den lilla flickan och få henne att tala igen.
Oriz tittade sig försiktigt runt för att se om någon fanns i närheten efter ett tag kunde både Eric och Sam se en av grenarna växa sig längre och längre tills den nådde Lindas hand.

Grenen tog på hennes hand och kort efter började Lindas ögon blinka och det första hon såg var ett stort talande träd som log mot henne

-Välkommen tillbaka lilla flicka, skulle föreslå att inte använda repstegen nästa gång, prata gärna med mig eftersom hela jag är anpassningsbar och lätt att komma upp på.
-Tack vad är det för trädkoja däruppe? sa Sam lite undrande
-Det ser ni när ni är mogna för uppgiften att komma upp dit, men idag bör ni gå hem och vila er efter det som hänt hennes krafter är för svaga sa Oriz
Dom tre vännerna tog varandra i hand och gick hemåt.
-Hejdå Oriz och tack att du räddade Lindas liv sa Sam
- Tack själv Sam en dag kanske jag behöver eran hjälp så försök att vila upp er gryningen kommer även imorgon.


Ett talande träd var inte ofta man stötte på det var bara i sagor som dom fanns men Oriz hade räddat deras väns liv och var nu en god vän till dem.
Dom tre vännerna gick hemåt med sakta och utmattade fötter längst floden hörde man några fiskar hoppa och många näckrosor flöt därute.
En låg väldigt nära kanten och Sam tog upp näckrosen och gav den till Linda hon blev väldigt glad men sa inte så mycket.
När dom hade kommit hem visste dom att hålla tyst om det talande trädet Oriz för risken skulle vara stor att dom sågade sönder trädet och förstörde det.
Och det skulle inte få hända nu eller senare.
Så dom tre vännerna splittrades vid husen och sa inom sig att dom skulle aldrig nämna trädet. Den natten låg dom alla och tänkte på vad Oriz menade med tiden kommer då ni är mogna att besöka trädkojan.











Nästa dag vaknade Sam och såg ut genom fönstret ännu en solig och underbar dag för att ta en picknick han rusade ner för trappan och till frukustbordet där han praktiskt taget slängde i sig filen och mackan
- Jag måste rusa nu vi ses sen sa Sam och rusade ut genom dörren nyfiken över vad som väntade idag.
Efter ett tag kom även Eric ut springande genom dörren.
Linda stod redan beredd trots att hon hade ramlat igår från repstegen så såg hon allmänt pigg ut.
- Mår du bra idag frågade Sam
- Jag mår utmärkt trodde jag skulle må sämre skrattade Linda
- Okej va bra! Var det bara jag som satt och tänkte på det talande trädet igår?
- Du menar Oriz sa lilla Eric
- Du minns honom Eric vad du är duktig sa Sam.
- Ja har man sett något liknande någongång sa Linda
- Nej vi kanske var förvirrade men trädet måste väl ha talat med oss!
- Jag vill träffa Oriz vill inte ni också det? sa lilla Eric.
- Självklart vi är på väg dit!
- Ja va roligt vi ska träffa Oriz skrattade Eric när han skuttade igenom skogen för att träffa det talande trädet igen.


Den dagen var inte som alla andra dagar i Sam, Eric och Lindas liv det var en sommardag dom troligen för alltid skulle minnas i deras liv.
En upplevelse som skulle prägla deras uppväxt och deras framtid.
Dom gick längst stigen och floden och såg den stora stocken som låg vid sidan av floden och nu visste dom att snart kunde dom skymta Oriz och hans stora grenar som stod ut över den stora gläntan av rötter och ljus.

När dom kom fram så såg dom Oriz men inget pratsamt träd antingen sov han eller hade dom bara inbillat sig en massa igår.
Okej dags att visa oss modiga vi klättrar upp till den där kojan däruppe och därefter lär det vara kväll och vi går hem och lägger oss och sover.
Men vad dom tre inte visste i det tillfället var att dom skulle inte få sova hemma inatt men det är en annan historia.
Dom klättrade och greppade gren efter gren och balanserade över grenar och trädbitar att kunna stå på. Igår föll Linda från trädet och idag skulle dom bara ta sig upp till kojan som var där högt upp i skyn.
Det var jobbigt och tungt att klättra så högt upp och dom kunde inte titta ner för det var så pass högt upp att dom troligen skulle svimma om dom tittade ner.
- Titta inte ner mina vänner så kommer det här gå bra.








Chapter 2 The Woodtree

Sam, Linda och Eric klättrade uppåt i det stora trädet och hoppades att hinna upp i trädet innan det blev kväll så dom alla tre kunde njuta av utsikten från kräd kojan däruppe högt upp i skyn.
- Titta inte ner vi har kommit halvvägs nu vi ärr snart framme.
Deras mod var starkare än hos många andra att våga gå upp en andra gång men den här gången tog dom den rätta vägen upp.
Kanske var det Oriz som hjälpte dem upp den där dagen längst hans grenar eller var det deras nyfikenhet som inte kunde stoppa dem.
De tre vännerna närmade nu sig den sista grenen till trädkojan och greppade tag i plankan över dem.
Det kändes som om dom stod på en trädkoja som svajade i vinden.
Det var en gudomlig utsikt över skogen, älven som rann ner mot sjön och långt där borta kunde dom se sina vita hus och vattentornet i byn.

Av nyfikenhet öppnade dom dörren till trädkojan och det glimmade till kraftigt från inifrån trädkojan det var klara blåa färger som glittrade så vackert.
- Wow va fint sa Linda och drog sig in i trädkojan och dom andra följde efter henne i draget.

Det kändes som om klockan stannade för en minut och när dom öppnade ögonen befann dom sig inte i en trädkoja utan i en skog mitt framför ja just det Oriz men nu var dom inte längre i samma skog den såg annan ut.
- Välkomna till landet bortom The Woodtree mig känner ni till jag är Trädvaktaren Oriz jag ser till att ingen kommer in i landet eller ut ur det Host ni får ursäkta Oriz nös och tittade ner på dom tre ungarna som stod nedanför.
- Oriz var befinner vi oss? sa Sam lite försiktigt
- Som jag sa innan jag vart avbruten ni befinner er just nu i landet bortom The Woodtree en magisk plats en farlig plats för några men även en plats där man kan finna värdefulla föremål som gör vardagen enklare.
- Du menar att det finns skatter här i landet bortom?
- Det finns mycket att upptäcka här och jag tror ni kommer klara er bra här om ni lyssnar på mig Oriz vad jag har att säga.
- Okej Oriz berätta.
- Jag ska berätta för er ungdomar slå er ner där på stenen och luta er tillbaka.
- För ungefär 200 år sedan var landet bortom The Woodtree en fredlig plats människorna levde i fred och harmoni tills Rufus dök upp en ond varelse som lever här i världen varenda år kidnappas barn när dom är spädbarn och lever upp under Rufus tak som slavar.
Rufus hade fått en Vision att en dag skulle han besegras av just ett barn ett tappert barn som skulle hugga honom i hjärtat och slänga honom ner för klipporna bortom hans plats där det även ligger en mörk kyrkogård! när ni närmar er kyrkogården har ni kommit så långt att ni inte bör gå längre ungdomar. Men det finns mycket annat att upptäcka som gör eran resa värdefull.









- Kommer vi se våra föräldrar igen? frågade Sam
- Jag lovar inget unge man i Woodtree kan du stöta på många faror några större några mindre farliga men se till att hålla er borta från kyrkogården så ska nog ni kunna få se era föräldrar snart igen.
- Tack Oriz du Oriz varför fick vi gå igenom porten när du säger att du är portvakt och ingen får komma hit.
- Ni har haft ett inre mod och detta mod kan kanske en dag besegra den onda Rufus.
- Nog talat om Rufus han låter som en läskig man sa Emma.
- Man? han är ingen man utan ett monster.
- MONSTER? skriker Linda
- Ja ett monster hans spanare finns i hela landet allt från små gnagare som råttor till kråkor, allt som gör eran hemstad till en tryggstad kan upplevas som farliga här i landet bortom.


- Okej Oriz vi ska försöka att undvika att bli upptäcka får vi återvända hem nu jag börjar bli hungrig säger Eric och smeker sig över sin runda mage.
- Nej ni kan inte återvända hem ännu utan nu har Woodtree öppnat sig och ni är fast här men finns gott om frukter att plocka iallafall här på skogsdelen.
- Okej då får vi leta upp något gott att äta sen slå eld någonstans och få lite sömn säger Sam.
- Låter som ett bra förslag Sam sa Oriz och tog sen gren och klappade honom sakta på Axeln men kom ihåg att inte besöka kyrkogården för era livs skull.
- Vi lovar vi besöker inte kyrkogården.


Dom tre vännerna var nu fast i landet bortom The Woodtree och dom började att gå igenom skogen för att hitta några frukter att äta och visst hade det gamla visa trädet rätt det kryllade av frukter inne i skogen allt från Röda och Gröna äpplen som var så saftiga och goda som dom inte var hemma.
Något stämde inte i Landet bortom The Woodtree allting var så perfekt och underbart magen vart mätt av ett litet äpple.
Dom tre började att göra en lägereld för att kunna sova den här natten luften var fuktig och det var relativt varmt. Linda kröp närmare Sam och satte sin arm runt hans.
- Vem trodde att vi skulle hamna på en plats ingen människa varit innan?
- Människor har det varit men kanske ingen från våran sida!sa Sam
- Kommer ha mardrömmar om den där Rufus killen han verkar läskig sa Eric
- Lovar Bror min inget kommer skada dig så länge jag lever och det lovar jag.
- Tack min bror!
Dom tre somnade till flammorna till lägerelden och dom alla hade tankar hur doms föräldrar mådde och vad dom gjorde för tillfället men nu hade dom annat på gång,







Nästa morgon vaknade dom av lukten från den släckta elden dom hade sparat några äpplen som dom hittat och började äta på dem,
Hemlängtan hade redan satt sina spår
- Jag saknar mamma och pappa
- Jag saknar en varm dusch det hade varit härligt sa Linda.

Alla tre såg ut som några luffare som inte hade någonstans att tvätta sig och sönderrivna kläder.
När äpplena var slut reste dom sig alla och började vandra längst stigen som fanns från Trädet Oriz dom visste inget vad som väntade framför sig inget om miljöerna.
På träden växte det ännu massor av äpplen och fåglarna kvittrade när dom gick där igenom när Linda stannar till.
- Killar det är någon som sitter där borta på stenen och gråter låt oss gå och presentera oss.
- Det kanske är ett troll? sa Eric
- Troll dom är till för sagor sa Sam

Dom gick fram mot den lilla saken som satt där på Stenen och den vände sig snabbt runt med sina spetsiga öron och blåa ögon det var en liten alv flicka.
En alv är en människa men som bor i skogar, denna tjejen såg ut att vara en skogs alv.
-Jag har sprungit vilse här i skogen säger den lilla flickan var ute och skulle plocka blommor när jag såg en häst och en vagn med riddare som for förbi det ryktas om att dom svarta riddarna kidnappar barn och dräper dem och jag gömde mig här ibland buskarna men nu kan jag inte komma ihåg om det var väst eller öst jag kom ifrån vi alver brukar ha väldigt bra lokalsinne men något mentalt blockerade mina.
- Du råkar inte bära en karta över området Alv flicka? sa Sam
- Nej kartor använder inte vi Alver för vi ska klara sånt här själva.
- Okej du verkar rädd det kanske är så att ditt lokalsinne försvinner nr du är rädd och det då blockeras.
- Nej det är dom svarta riddarna dom kan till o med stanna tiden med sina magier dom är kraftfulla och enormt farliga.
- Då får vi hjälpa dig så du hittar hem till dina föräldrar dom måste vara oroade för dig.
Dom tre tittade på varandra som dom hade skuldkänslor över det som hänt förstås över hur oroade deras föräldrar troligen var just nu.
Den lilla flickan plockade upp sin korg från stenen och en liten kniv till att försvara sig med.
- Varför bär du kniv?
Alv flickan kollade konstigt på dem.
- Ni är inte härifrån va? Det märks i hur ni pratar, självklart måste man ha ett vapen på sig när man vistas i en skog ni borde besöka någon.







Dom tre vännerna och den lilla Alv flickan bestämde sig att leta reda på föräldrarna så inte deras föräldrar vart oroade.
Men då visste dom inte att faran låg i buskarna bakom dem och väntade på deras första misstag skulle göras.
Som trädet Ortiz hade varnat för fanns det även farligt folk i landet bortom Woodtree.
- Vad heter du lilla flickan?
- Elvira
- Okej Elvira skulle du kunna visa oss till den här staden du pratade om?
- Nej jag har tyvärr tappat bort mig längre in kommer ett stort berg bredda ut sig och en dal i den här dalen ligger kyrkogården så långt ska vi inte gå.
- Nej Trädet berättade att det var en ytterst farlig plats.
Elvira ställde sig och tänkte Alver hade en mycket stark hörsel och kunde höra saker på långt håll.
- Just de jag minns min far berättade en gång en historia för mig den dag du inte hittar hem lyssna med ditt öra tills du hör fåglars sång till ett vattenfall.
- Det lät ju väldigt poetiskt sa Sam
- Sam ska vi hjälpa Elvira att leta efter sitt hem? sa Eric lite blygt
- Självklart en liten flicka ska inte ränna runt ensam ute i en skog när det finns farliga människor som kidnappar dem.
- Ni pratar om Rufus va? sa Elvira
- Ja vi menar Rufus, känner du till honom? sa Sam
- Ja fast här i Woodtree säger vi inte hans namn högt, det är en ytterst mäktig person som dräper allt i hans väg som inte tycker som honom.
- En diplomat kanske? sa Sam
- Vad är en Dipiomat?
- Haha skitsamma förstår att du inte förstår allt vi säger låt oss säga att han är en ondskefull man skulle han då leta upp oss tre nu bara för vi kom in i Woodtree?.
- Chansen är väldigt stor att han redan letar efter er okej vi måste hitta vattenfallet du pratar om så vi får försöka att göra något åt de som händer i Woodtree att ni barn inte får vara ute och leka utan att någon kidnappar er är inte rättvist mot någon suckade Sam.

Alla gick djupare in i skogen och gick åt väst åt norr syntes den stora dalen av kyrkogård framför dem och kråkor som seglade och vaktade platsen. Längre bort i fjärran stod den stora borgen där Rufus höll till.
- Vänta jag hör nått dom spelar för jag ska hitta hem, när dom var barn lärde dom sina barn att spela en sång när någon saknades och jag hör strängarna spela.
Alla fyra började springa igenom skogen mot ljudet som kom bortifrån väster ju längre in i skogen dom kom ju närmare kom ljudet.
- De måste vara Mamma och Pappa som saknar mig som spelar våran sång.










Dom fyra kom närmare ljudet av strängarna och nu visste alv dottern precis var hon befann sig hon var i hennes hemtrakter.
Det började skymma när hennes föräldrar lyfter upp henne i sin famn och springer in mot vattenfallen Sam och dom andra följde Elvira och hennes föräldrar och nu befann dom sig alla inne i en djup grotta.
Längre in i grottan sken ett ljus som att grottan inte var så lång när dom kommit ut ur den var det en repstege ner från klippkanten därnere var ett flertal stora träd med kojor som troligen byggds upp av alverna under den stora tiden då Rufus armer hade krigat mot resten av folket i det stora fantasi landet bortom det magiska trädet.
Det var stort och en rymlig by med massor av spetsade öron som dom kallades i landet bortom det magiska trädet.
Elvira hölls hårt av hennes två föräldrar som hade varit väldigt oroade över henne.
- Men Elvira du vet att du inte får vandra så långt hemifrån när du ännu är så här ung det är en farlig plats.
- Men Pappa jag är vuxen och kan ta tillvara på mig själv!

Sam och hans vänner stod som stumma över det han såg framför sig en stor skogs by med trädkojor där folk tydligen bodde.
Den fantasi som stod framför dom var större än dom kunde någonsin tro dom befann sig någonstans som deras fantasier inte ens kunde hitta på.
Ortiz hade ju aldrig talat något om Alver eller farliga djur han hade bara nämt den farliga kejsaren Rufus som brutalt dödade småbarn när dom kom till landet bortom.
Dom visste att äventyret hade just börjat för dem och dom funderade inte längre vad deras föräldrar tänkte på.
Den Nordvästra delen av landet bortom innehöll svår terräng det var höga berg täckta av snö från topparna.
Alverna började fixa en lägereld och diskutera med dom tre ungdomarna som satte sig ner på ett nerhugget träd.
- Hallå mina kära vänner ni hjälpte min kära Elvira hem och som ni förstått så är det något hemskt som håller på att hända här i Landet bortom det magiska trädet, Ortiz har troligen berättat om den grymma kejsare vi har här som styr landet med ondska och tar våra barn ifrån oss när dom är små.
- Vi hörde något om de sa Sam fundersamt och tittade ner mot sina fötter som värkte efter en hel dags springande.
- Kejsaren bor i en stor borg bortom Kyrkogården men det är livsfarligt för både människor, alver eller framför allt barn att vistas där men sägnen säger att ett barn med stort mod ska dräpa kejsaren ifrån sin tron och bli ny kejsare över landet bortom.
- Så ni förlitar er på att vi ska kunna göra något åt denna Kejsare Rufus?











- Mina kära vänner Ortiz hade inte släppt förbi er genom porten om ni inte hade burit på det som krävs för att dräpa kejsaren de enda ni behöver är mod och teknik samt intiligens att dräpa honom eftersom han har en list som en örn.

- Okej men vi är bara tre barn hur ska vi kunna slåss mot stora armér av soldater och ta oss in i hans borg?
- Vi måste hjälpa er förstås vi offrar många män för uppgiften annars kommer landet bortom att någongång försvinna med kejsaren på hans tron som det ser ut just nu.
Se nu till att få en god sömn vid lägerelden imorgon börjar eran dag till att träna vi väcker er vid gryningen.
Sam och hans vänner tog sig om benen och frös en del den här natten det var spänningen att dom skulle vara dom enda som kunde frälsa landet och ge hopp till befolkningen dom var samtidigt oroade vad som skulle hända om någon av dom tre vännerna skulle dö i striden vad var det för fiender som väntade på dem bortom skogsdungen vid den stora kyrkogården allting var läskigt.

Efter dagens sista solstrålar gick bort i horisonten kände dom att det var dags att sova, dom tittade upp mot den stora månen däruppe dess fåglarna svepte förbi imorgon skulle bli en stor dag för dom tre en stor prövning som dom inte ens kunde fantisera om.
Sam låg och tänkte den natten han tänkte tillbaka till sin skolgång då han var en nolla ingen att lägga märke till som ingen ville ha med att göra hur han tog i mot sparkar och slag mot sin kropp somliga försvinner aldrig spåren ifrån men han önskade att han någongång i framtiden fick återvända hem och ge dom en läxa.
Lägerelden började nu slockna och det var tyst i alv byn dom gjorde sig beredda för människornas test och prov hur dom skulle kunna dräpa den mäktiga Rufus.

I varje hydda i byn låg någon och funderade om dom ungdomar som kommit in i byn verkligen var dom som skulle dräpa kejsaren.
Några bad om råd till högre makter några satt i sina kojor och blickade ut i intet ut i skogen.
Dom visste att dom hade ingen chans att försvara sig om Rufus hade hittat staden med några pilbågs skyttar placerade i bergen skulle flertalet alver skulle dö.
Detta gjorde att allihop var som en döds fälla.

Nästa morgon hörde dom hur tuppen gal i byn och hur några tappra krigare började närma sig deras hydda.
Dom presenterade sig och gav sina liv för Sam och hans vänner det kändes halvt overkligt för Sam eftersom han inte hade haft någon betydande roll utan mer var utsatt.









KAPITEL 3 EN KRIGARE ÄR FÖDD

Sam Walters en ung kille med förmågan att vara på plats i fel tillfällen från barndomen grymt utsatt för mobbing och hårt trängd av krävande föräldrar han kände sig enormt rädd över vad hans föräldrar skulle säga den dagen han återvände till den riktiga världen eller vad han skulle kalla den kanske skulle han vara vuxen då eller kanske han till och med stupade i kriget och blev en av Rufus byten som han stängde in i sin fängelsehåla.

Ingen visste vad som skulle hända framöver det var osäkert när dom två krigarna satte sig med sina plåtrustningar brevid Sam och hans två vänner som satt trötta efter nästan ingen sömn i natt.
- Det är dags att vakna vi ska bege oss!
- Bege oss? var ska vi?
- Det är hemligt en krigare måste alltid vara förberedd för nya äventyr och därför finns vi för att hjälpa nya krigare att utveckla deras teknik för att sedan klara sig själva.

Dom två alverna tittade på varandra och log
- Så ni måste vara dessa tre ungdomar som det talas om i byn dom tre som Ortiz valt ut förr att besegra den onda kejsaren Rufus.
Linda tog och kliade sina ben och tänkte själv tillbaka på stunderna när hon inte heller var så populär en tjej som var duktig i skolan men hade enstaka vänner som hon brydde sig om och som brydde sig om henne.
Eric därimot hade haft en relativt lugn uppväxt ingen som retade honom eller slog honom.
Dom tre vännerna reste sig och tittade spänt på varandra och visste inte vad som skulle hända framöver.
Dom gick ut ur byn och började gå åt syd öst magen kurrade alla äpplen dom hittade i skogsdungen i början av äventyret var slut.
Efter några minuter stod dom i en spöklik skog omringad av buskar på himlen var de mörkt och dom förstod att de var dags att träna tekniken.
Alla fick ett svärd att slåss med förutom lilla Eric som fick en mindre kniv.
Dom två krigarna kom fram till oss med sina svärd och sa
- Slå på vårat svärd och följ det i rörelsen höger vänster centralt.

Han ställde sig på en stor platta i mitten av skogen det såg ut som en gammal boxnings ring.
Sam lyfte sitt svärd och tränade trotts att hans krafter inte tilllät hans krafter var helt slut och han kände att snart skulle han falla till marken som en fallen krigare.
Men i det undre medvetna skulle han inte svika dem som tror på honom.
- Bra, Jättebra tekniken finns där öste krigaren på med beröm






Klingandet av svärden kunde höras dom närmsta kilometerna och dom tre hjältarna tränade enormt hårt tills krafterna tog slut kring midnatt.
Dom två alv krigarna tog sina armar runt dom tre och berömde dem för arbetet.
Dom började traska hemåt för att sova när dom kommer fram ser dom långbord dukade med olika delikata maträtter.
- Vi tänkte att ni har gjort ett sånt stort arbete och vi ville gärna tacka för de.

Den kvällen satt vi alla och åt av den goda maten som alverna hade förberett det var allt från gris till rådjur och det var ingen direkt bords hyffs som gällde kring bordet.
Den stora ledaren i byn reste sig på bortre delen av bordet länge leve Ortiz som förde dessa tre ungdomar hit och att dom överlevde.
Elvira satt på andra sidan och log mot Sam som log tillbaka mot den rodnande Elvira.
Elvira sträckte sig över och tog några vindruvor som låg i en skål på bordet och smackade i sig dom.
En av krigarna tog ett köttstycke och började äta i sig, det rann kött safter från hans mungipor samtidigt som han rapade högt i skyn.
Alla runt bordet började skratta högt åt den stora runda krigaren som smekte sin runda mage.
Det började mörkna bortom bergen och alla satt och diskuterade in i små timmarna.

Det var första gången Sam såg det hur Linda började gråta och sprang bort bakom ett av dom stora träden.
Sam reste sig och gick efter Linda och såg henne sittandes på knä framför ett vattenfall som sipprande ner för berget.
- Linda vad är det? frågade Sam försiktigt.
- Ingenting Sam låt mig vara
Sam kollade bort mot bordet men gick några steg närmare Linda som tittade upp mot skyn och hennes tårar rann från hennes kinder.
Sam tog sin hand över hennes axel och såg på Linda som sa
- Jag drömde om att min mamma dog i natt det är så frustrerande att inte veta vad som sker dess vi befinner oss här i en fantasi värld, vi vet inte ens om vi kommer återvända till våra föräldrars trygga famn.
- Självklart Linda kommer vi de, vi är här för en anledning för att vi finns där för varandra och för att vi är dom enda som skulle kunna ha en chans mot den här kejsaren Rufus.
- Men varför just vi? varför ska vi utsätta våra liv för fara och dräpa en farlig kejsare som säkerligen dräpt tusentals personer.
- Linda vi ska segra vi ska vara dom tappra som tar varandra i hand och segrar över all ondska.







Men tänk om inget blir så som vi tänkt och vi själva blir instänga i fängelsehålorna hos kejsaren i hela våra liv.
- Linda du tänker för mycket ibland måste man ta risker i livet för att komma någonstans vi tog våran risk den dagen vi klättrade upp i trädet och gick in i den magiska trädkojan och död upp här.
Sam tog Linda på axeln och fick henne att resa sig
- Kom nu Linda så går vi och lägger oss imorgon är det troligen avresa för oss.
- Ja du har rätt vi måste få lite sömn.

Linda och Sam gick omfamnande av varandra in mot deras trädhus där dom skulle sova under natten och hoppade upp i varsin hängmatta och blickade ut mot månen som formade sig utanför över bergen.
Löven prasslade utanför och några fåglar spelade vacker musik under natten kanske var detta bland deras sista dagar dom satt och tittade ut på månen tillsammans.
Kanske var det sista natten dom kunde tänka på deras föräldrar eller deras bakgrund.

- Sam är du vaken? frågar Linda
- Ja jag är vaken
- Jag ville bara säga att jag är väldigt glad att det är du jag upplever det här äventyret med tänk om det vore någon annan som varit elak mot en.
- Tack Linda jag är glad att det är dig jag är här med istället för dem som mobbat mig under min skolgång.
- Nej om man ska somna någongång.
- Godnatt Linda

Nästa morgon vaknade dom Linda, Eric, och Sam av solensstrålar som sken in i rummet och några steg och hur dom två krigarna kommer in genom dörren.
- Dags att röra oss mot Norr det är dags nu att visa vad eran träning har utvecklat.

Sam gäspade han hade inte någonsin gått upp så tidigt någonsin när han hade bott hos hans föräldrar.
Så han satte sig upp på hängmattan och kollade ner på golvet för att förstå att dom två krigarna menade allvar.
Linda och Eric fanns inte i rummet dom var redan uppe och satt utanför på en stubbe tillsammans.
Sam gick trä trappan ner och log mot Eric och Linda.
Framför dem stod dom två krigarna beredda med en vit och en brun häst som skulle hjälpa dem på resan.
- Vi kommer följa erat öde sa den ena krigaren och tittade på dom tre ungdomarna.
- Tack det kommer vi att behöva sa Linda.







Dom tre hjältarna tillsammans med krigarna gick mot utgången i alvernas dal ut såg soluppgången långt bort i horrisonten det skulle bli många timmars vandrande innan dom kom fram till de dödas kyrkogård åt norr vad som väntade där hade dom ingen aning om men de var en spänning som fick dem att vandra den dagen även viljan att människor skulle få leva i fred utan en kejsare som rövde bort deras barn och brutalt offrade dem.
Dom ville ha en fred och ville människor skulle ha en frihet precis som deras uppväxt hade varit första natten gjorde dom ett läger utanför skogen där en av krigarna berättade en historia om Rufus den onde kejsaren.

Rufus växte upp med en elak far som ville styra hela landet bortom The Woodtree och Rufus påverkades mycket av sin far på 30 årsdagen dräpte han sin far en natt när han sov med ett svärd som genomborrade hans fars bröstkorg. Och blev då kejsare över hela landet. Många byar har inte varit så posetiva till hans framfart och en dag gick Rufus ensam in i den byn och dräpte allt levande ljus som fanns i den byn, pappor, barn och några mammor bad till gud i sina sista munuter innan den ondskefulla kejsaren högg slag efter slag mot kroppen. Blodig vandrade han med svärdet i handen ut ur byn med en ondskefull blick.
Rufus blev mer och mer ondskefull med tiden och sägner säger att han nu mer sitter på en tron åt norr och dricker blod av människor.
- Är han Vampyr eller? frågar Linda nyfiket
- Vad är en vampyr undrade alvkrigaren nyfiket
- En vampyr är en varelse som endast rör sig på nattetid dom avskyr vitlök och hsr även svagheter för kors.
- Nej Nej verkligen inte isåfall skulle han varit död idag det är ju kors över hela kyrkogården som ligger i närheten av hans borg.
- Okej nej om vi ska försöka få lite sömn sa Sam och gäspade trött.

Dom tre ungdomarna la sitt huvud mot ett nerblåst träd och dom låg där länge och stirrade upp mot stjärnorna.
- Titta Eric den där stjärnan däruppe heter karlavsgnen den ser ut som en vagn
Erik tittade nöjd upp och såg den stora stjärnkartan uppe på himmelen.
Den natten låg dom och pratade några timmar av nervösitet och trodde hela livet skulle passera i ridån.
Det pratades om allt denna kvällen det kändes som om det vore deras sista dag pressen hade tagit delvis över deras kropp och oron att inte lyckas.

Nästa morgon så sken solens strålar upp deras ansikten de var i soluppgången och det var en väldigt vacker utsikt över trädalvernas by.
Den här dagen så började dom gå mot nordligare och det blåste kraftigt mot deras ansikten dom röda kinderna på alla talade sitt tydliga språk,
Alv krigarna gick först med sina hästar dom stannade till när dom kommit fram till kanten över klippan som dom blickade ut över den mörka dystra delen av The Woodtree.








Nedanför såg dom soluppgången och en öde kyrkogård och massa döda träd långt bort i fjärran låg den stora borgen.
De var ondskefull plats där kråkorna flög och spanade runt över platsen.
Ungdomarna stannade till på kanten och Sam lade sina armar runt sina vänner på kanten och sade.
- Här slutar äventyret och här börjar allvaret för oss.

Dom två alv krigarna tittade på ungdomarna som stod där på kanten glädjen spred sig runt dom alla.
Kanske var detta slutet för våra hjältar eller så fortsätter denna historia i en annan saga,







































Anders Ekedahls
The Woodtree



Följ de tre vännerna Sam, Eric, Linda på ett äventyr som är stort spännande och helt fantastiskt här möter dom tre vännerna snälla och trevliga och hjälpsamma människor.
Ett Magiskt träd, farliga monster, Svärd och sköldar strider mellan gott och ont! Anders Ekedahl gör sin första fantasy novell och den innehåller ett äventyr som får läsaren att verkligheten inte kunna sluta läsa man vill följa dom tre karaktärerna till slutet.


The Woodtree är baserad på en dröm som Anders Ekedahl hade 2008 och först nu börjar arbetet att utveckla drömmen till en novell.
novellen är längre än dom vanliga noveller som Anders skrivit som är skräck vilket The Woodtree inte innehåller allt för mycket utav utan mer ett fantasy äventyr för dom som gillar att upptäcka världar bortom våran egen.

Följ vännerna i kampen mellan ont och gott i landet bortom The Woodtree

Skriven av: aekedahl

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck