Kategori: Novell
Till en pappa
Du pekar mot bokhyllan och säger till mig med värme i rösten och tårar i ögonen;
”Du ska veta Marie, att det fotot alltid har stått framme..”
Jag ser den leende flickan på fotot och undrar om du har någon som helst aning om hur himla dum du låter.
Jag undrar om du vet någonting om flickan på bilden?
Vet att hon lade vänster arm över höger för att armbandet skulle synas.
Vet att luggen var klippt hemma och därför lite sned.
Vet att tröjan var ny och en framtand lös.
Vet att det var hennes idé att skicka kortet till sin pappa för att han inte skulle glömma…
”alla som har varit hemma hos mig har sett kortet” fortsätter du aningslöst. ”du kan fråga vem du vill…”
Jag undrar om hatet ska bryta igenom och bränna mig till aska eller om sorgen ska svämma över och tårarna dränka mig.
Jag vänder mig hastigt bort, kan inte längre se den leende lilla flickan.
Jag känner henne allt för väl.
Vet att hon grät sig till sömns många kvällar.
Vet att hon kastade en slant i en önskebrunn och önskade att pappa skulle komma tillbaka.
Vet att hon aldrig glömde och aldrig förstod.
Den lilla flickan på kortet är jag och det jag formulerar inom mig till svar är alltför starkt och sant för att kunna sägas.
Jag förblir tyst för att inte låta dig ana min sorg, inte låta dig se att jag bryr mig.
Min hämnd är kanske inte så raffinerad, kanske inte heller så genomtänkt eller väl planerad.
Men ändå så effektiv.
Aldrig mer får du höra den lilla flickan kalla dig för pappa…
Skriven av: Magda
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell